Äldre föräldrar?

Om man inte klarar av att bedöma det själv så är det extra oroväckande.

Men det finns många faktorer som gör att det är olämpligt att bli förälder, just nu eller för alltid. Att skaffa barn är ett stort beslut, det ska inte tas lättvindligt och barnets bästa måste ju beaktas i alla steg.  

Om man tänker sig det där barnet med gamla föräldrar, som går bort när barnet är ungt, alternativet hade varit att barnet aldrig fötts, och det hade då inte haft några behov alls. Ska man då tänka att det är bättre att detta barn inte föds eftersom det skulle eventuellt kunna missta föräldrarna tidigt och den livskvaliteten skulle vara undermålig för ett barn, så humanare att barnet aldrig existerar? 

Det går ju knappast fråga en 17åring vars föräldrar dött, är ditt liv nu så hemskt att det hade varit bättre om du aldrig fötts? 

Anledningen att jag frågade dig var för att det lät som att du menade att det var fastsatt vad som var undermåligt.... 
Inte individuellt. 

Om man har möjlighet är det ju bra att bilda familj lite tidigare. 

Det beror ju också på omständigheterna, som min morfar vars föräldrar dog när han var ung. Han sörjde detta hela livet men han klarade sig bra eftersom han hade äldre syskon som hjälpte honom både praktisktbocj emotionellt och dessutom ärvde han en hel del pengar, som hjälpte honom att starta sitt liv på ett bra sätt. 

 

Om man tar hand om sin hälsa så är många fortsatt friska under lång tid nu för tiden. För min del var det den största glädjen i livet att få en till i den åldern. Jag har betydligt mer ork och tid nu än när jag var 20-30 år och tänker fortsätta hålla mig frisk så långt det går. Det finns för- och nackdelar med att få barn i olika åldrar, men jag tror att vår minsta får en bättre uppväxt med föräldrar som har tid och ork, jämfört hur vi var med de äldre syskonen. 

Man ska även vilja bilda familj tidigare. 

Vilket är jättebra om man vill och har hittat rätt partner. Alla har inte det.

Med detta sagt hade jag själv inte velat vara över 40 när jag fick barn, men alla gör som de vill.

Men om du får barn när du är 45 så kan du ju inte veta om det barnet sedan får barn när hen är 20, 35 eller 45. Om barnet skaffar barn vid 20 är du ju 65. Sen kanske din kompis fick barn när hon var 25 men hennes barn skaffar barn vid 40, då är hon också 65. Man kan aldrig veta sånt, precis som man aldrig kan veta hur länge man kommer att leva. 

Man kan inte planera livet in i minsta detalj så nej jag tycker inte det är fel att skaffa barn när man är 45. Skulle nog inte gjort det själv, framför allt för att jag redan har fyra barn, fick första vid 18 och yngsta vid 37 så jag vill ju vara klar någon gång också och få lite tid för mig själv. Men jag känner några (kvinnor) som har fått barn i 45-årsåldern och jag barnen verkar må bra, jag tycker faktiskt inte det är något fel om man är frisk och kan bli gravid. Och ja riskerna ökar men sånt kan man kolla upp också. De flesta får friska barn.

Om vi säger så här, hade jag inte haft barn sedan innan av någon anledning (inte träffat rätt , försökt länge och inte lyckas kanske) och sedan blivit gravid vid 45 hade jag inte gjort abort utan gjort mitt bästa för att bli en bra mamma och ta hand om mig så jag finns kvar så länge som möjligt. De flesta som skaffar barn så sent har nog inte medvetet väntat utan det har blivit så helt enkelt och det kan bli bra också. 

Det finns inget facit på hur man ska leva sitt liv. Ej heller vilken ålder man måste skaffa barn. Kom ihåg det.
Sen jag fick barn har jag lärt känna andra föräldrar i alla åldrar, från olika kulturer, olika konstellationer och olika förutsättningar. Slutsatsen är att det som är absolut viktigast är att ha förutsättningar att ta hand om och uppfostra sitt barn på ett tryggt sätt och att bry sig om och älska det. Detta inträffar för olika människor i olika tidpunkter i livet. En 40-45- åring som ännu inte har fått barn har inte valet att bli förälder som yngre utan det är nu eller aldrig. Det kan finns många anledningar till att det inte blivit något barn tidigare och ärligt talat har ingen annan med det att göra.

Det är faktiskt helt upp till var å en tycker jag! Jag blev mamma som 17 och 19 och 21 . nu är jag gravid å är 38! 

Mitt ex fyllde 40 samma sommar som vi fick junior.
Allt kollades och allt var och allt var bra
Pojkfan är 20 och allt är ok.
Men vi kände oss som föräldrar på stan när vi var på baby-sim .... nåja.
Hon är 60 och jag ät 58, liiiite gammalt för en 20-årig polkjävel.
 
Men han omfamnar sitt liv och gör sin grej.

En reflektion till trådstarten: Oavsett hur gammal du är när du skaffar barn så gör du det av egoistiska skäl.

Den som aldrig föds kommer inte att vara ledsen för det. Så hela ditt resonemang blir irrelevant.

Min poäng är att man inte bara kan tänka utifrån sina behov som vuxen när det gäller att skaffa barn, man måste även tänka utifrån hur det kan bli för barnet.

Vi ser hela tiden en massa egoistiska vuxna som tar sig friheter med barn för att tillgodose egna behov. Adoptionsindustrin, surrogatindustrin, donatorsindustrin. Utan en tanke på hur det blir för barnet som inte har kontakt med sitt ursprung, skeppats över halva klotet osv.

Att vara 60 år när ett barn föds är något man bör tänka igenom mycket noga innan man går vidare med. Tänka noga hur det blir för barnet, inte bara en själv.