Kan man bo i en etta med barn?

Om TS flyttade, hur långt skulle de behöva börja pendla till sina respektive centrala jobb? 

Att slippa pendla är guld.

Min etta är på 24 kvadrat och vi åkte till Thailand istället för att ?måste ha plats för skötbord?..

Förstå två åren ja..men ni borde ju ha möjligheter att flytta till större sen.

Jag tror som några andra sagt att det går utmärkt första året/åren med barn. Ibland blir man inte gravid på några månader, sedan bor barnet bra med föräldrarna första tiden (vi bor i hus men har inget lämpligt sovrum över för tillfället så vi har samma plan, dvs dela rum med bebisen den första tiden). Har ni ekonomin och utbildning och jobb så ordnar sig allt annat med tiden. Man ska inte vara för orolig för sånt som kan lösa sig! Jag hade betydligt sämre förutsättningar än ni när jag fick mina första barn. Ni har ju egentligen väldigt goda förutsättningar låter det som.

Det är 34 m2.

6 x 6 meter.

Lägg ut ett rep på marken som ger rutan 6 x 6 m och fundera sedan på om det är lämpligt för 2 vuxna och ett barn.

Var skulle man komma undan om det blir jobbigt?

två vuxna kan ju samsas om de är kära men ett barn lever på sina egna villkor helt utan hänsyn till övriga i rummet.

En större 1:a skulle kunna ha ett riktigt kök att stänga in sig i om barnet blir jobbigt.

Utifrån min egen erfarenhet av en stor 1:a och min barns erfarenhet av en liten 1:a så säger jag att det är en dålig idé att skaffa barn innan man har minst ett rum till.

Vi bodde i en lika stor lägenhet när vår son föddes. Det fungerade superbra, de utmaningar som fanns med litet barn upplevde vi inte på något sätt blev större för att vi bodde i en etta. Det var en mysig tid där vi var nära varandra. Många barn sover ändå inte så mycket i sin säng utan kräver promenader med vagn eller sele/schal eller annat. Det var mycket värt för oss att ha allting nära, affärer, vänner, kollektivtrafik. Jag tycker inte ni ska dra er för att skaffa barn i den här lägenheten. När barnet blir lite större kan ni fundera på när/om ni behöver byta, men det är knappast någon stress. Och gå inte på detta med att man behöver en massa prylar med en nyfödd, så behöver ni inte bli överbelamrade heller. Ett billigare boende ger ju andra möjligheter, framför allt stanna hemma mer med barnen eller jobba mindre, men även resor eller utflykter, sparande, saker som underlättar vardagen såsom utemat eller bra färdigmat osv. Jag hade inte valt annorlunda i efterhand. :)

Stort tack för alla svar! Spännande att läsa era tankar, och det är tydligt att man kan tycka väldigt olika.

Vi kommer nog att avvakta i 6-12 månader och spara så mycket pengar vi kan, men med största sannolikhet blir vi som sagt kvar i nuvarande lägenhet i 3-4 år. Så det blir nog ändå en bebis i vår lilla etta i framtiden, med målet att flytta till något större senast när barnet är 1,5 år. För oss överväger helt enkelt fördelarna med vårt nuvarande boende nackdelarna. Och det hade känts jobbigt att behöva välja mellan att trivas där vi bor och att skaffa barn. Att vi trivs så bra, har nära till familj, vänner, affärer, lekplatser och gångavstånd till jobb känns tryggt, praktiskt och skönt. Glada föräldrar = glatt barn, hoppas jag! Eftersom hyran är så låg kan vi spara mycket och inte få det knapert under föräldraledigheten vilket också känns som en stor fördel, vi vill gärna vara hemma med bebis så länge som möjligt ju.

Vem vet, jag kanske dyker upp i något forum här i framtiden och varnar andra för att göra något liknande. Men livet är som det är, det är svårt att planera allt och alltid hamna rätt, man får göra det bästa av vad man har tänker jag!

Det är föräldrarna som kan komma att behöva avskildhet för vila. För barnet kommer det att gå utmärkt i en liten etta. 

TS. Jag tror att folk svarar olika beroende på hur deras barn var som bebisar. Får man ett barn som illvrålar på nätterna så att ingen vuxen får sova på flera månader går familjen i sank. Det behöver inte bero på kolik. Mitt ena barn sov inte hela nätter förrän i skolåldern. Flera år med konstant sömnbrist är inte att leka med. Jag, som pga amning i början tog de flesta vak, fick till sist panikattacker pga sömnbristen. Vad vi hade gjort om min sambo fått lika lite sömn vet jag inte. Vi hade typ gått under. Nu kunde sambon sova på soffan och därmed fungera på dagarna. Det är lätt att tänka att det nog går bra när man inte upplevt vad svår och långvarig sömnbrist gör med ens hälsa och förmåga att tänka och fungera. Man slutar fungera, kroppsligt, tankemässigt och känslomässigt. 

Tack! Ja, att det är så dåligt som vi hade det är ju inte vanligt, och mina råd till TS är så klart präglade av hur det blev för oss. Men att nyblivna mammor är supertrötta pga att bebisen väcker dem är ganska vanligt. Det jag tänker med TS situation är att pappan kommer att sova lika dåligt som nyblivna mammor ofta gör eftersom han måste vara i samma rum, och sen ska han jobba, kanske operera folk, ta viktiga eller snabba beslut, köra stora maskiner etc. 

Sthlm innerstad, HR, låg hyra. Check. Färdiga universitetsutbildningar. Check. Heltidsjobb. Check. Familjebildningsfrågan på gång. Okey.

Ingen har nämnt det än, tror jag. Vad har ni för hyresvärd?? Står ni i någon form av bostadskö??

Varför inte ta kontakt med er befintliga hyresvärd och ställ frågan om det finns något "större"??

Undersök möjligheten att byta er HR mot en annan HR. Dock kanske ni får räkna med att hamna en bit, strax utanför tullarna... men med ett litet barn så behöver inte det vara så illa...

När jag och mitt ex bodde i Sthlm (HR) så bytte vi bort två HR mot en HR... just pga behov av större yta...