• Anonym (Livrädd)

    GAD

    Hej alla!
    Jag har fått en GAD diagnos efter en händelse i Maj. Hade i början hemska panikattacker, sömnproblem, ångest m.m. Sen dess har jag konstant oro och  katastroftankar om mig själv och mina barn, väääldigt många fysiska symptom som domningar och tyngdkänsla i armar och ben, känns som halsen svullnar, domningar på ena sidan ansiktet, hjärtklappningar, konstant nackvärk och huvudvärk, yr, ser suddigt, hjärntrött framåt eftermiddagen, är mest fruktansvärt trött och känner mig varken glad eller ledsen m.m. 
    Går i KBT, tycker det hjälper lite, har fått antidepp utskrivet men är LIVRÄDD för att börja med tabletterna. Jag är livrädd för biverkningar, att må sämre innan det vänder, hur man ska må när man vill sluta med dom, livrädd för att man ska bli beroende osv. 
    Jag tar gärna emot era erfarenheter av antidepp- både positiva och negativa.
    Är det någon med GAD som valt att INTE ta medicin och blivit av med oro och ångest, eller lärt sig leva med den? Hur isf?
    Har läst mycket om nervsystemet och hur det påverkar kroppen och om man jobbar med att återställa det så ska man må bättre. någon som provat?  funkar det eller är de bara bluff? 
    Tar gärna emot tips och råd och egna erfarenheter Hjärta

  • Svar på tråden GAD
  • Anonym (PTSD)

    Det låter snarare som PTSD än GAD. Jag har haft PTSD och gick många år i terapi hos olika psykologer men det enda som hjälpte på riktigt var traumabehandling. Jag bekostade själv EMDR och mår så mycket bättre idag. 

  • Anonym (Fel diagnos?)
    Anonym (PTSD) skrev 2025-12-29 09:01:19 följande:

    Det låter snarare som PTSD än GAD. Jag har haft PTSD och gick många år i terapi hos olika psykologer men det enda som hjälpte på riktigt var traumabehandling. Jag bekostade själv EMDR och mår så mycket bättre idag. 


    Detta var exakt min tanke. Låter väldigt konstigt att de satt diagnosen GAD i den här situationen.
    Anonym (Livrädd) skrev 2025-12-28 19:03:12 följande:
    GAD

    Hej alla!
    Jag har fått en GAD diagnos efter en händelse i Maj. Hade i början hemska panikattacker, sömnproblem, ångest m.m. Sen dess har jag konstant oro och  katastroftankar om mig själv och mina barn, väääldigt många fysiska symptom som domningar och tyngdkänsla i armar och ben, känns som halsen svullnar, domningar på ena sidan ansiktet, hjärtklappningar, konstant nackvärk och huvudvärk, yr, ser suddigt, hjärntrött framåt eftermiddagen, är mest fruktansvärt trött och känner mig varken glad eller ledsen m.m. 
    Går i KBT, tycker det hjälper lite, har fått antidepp utskrivet men är LIVRÄDD för att börja med tabletterna. Jag är livrädd för biverkningar, att må sämre innan det vänder, hur man ska må när man vill sluta med dom, livrädd för att man ska bli beroende osv. 
    Jag tar gärna emot era erfarenheter av antidepp- både positiva och negativa.
    Är det någon med GAD som valt att INTE ta medicin och blivit av med oro och ångest, eller lärt sig leva med den? Hur isf?
    Har läst mycket om nervsystemet och hur det påverkar kroppen och om man jobbar med att återställa det så ska man må bättre. någon som provat?  funkar det eller är de bara bluff? 
    Tar gärna emot tips och råd och egna erfarenheter Hjärta


    Jag lider verkligen med dig, TS, och önskar att jag hade några riktigt bra och betryggande svar att ge dig. Tyvärr är GAD dock väldigt svårt att göra nåt åt ... terapi och medicin kan hjälpa en del, men överlag är det få av oss som faktiskt blir i närheten av symtomfria 😔 The good news är dock att jag ärligt talat tror att det inte alls är GAD det rör sig om i ditt fall, utan, som sagts ovan, PTSD. Traumabehandling lär ska vara fruktansvärt jobbigt, men det har iaf en betydligt bättre prognos än GAD om man får rätt behandling.

    Men för att svara på dina frågor:
    1. Insättning av SSRI kan definitivt vara jobbigt, men utsättningen är inte speciellt tuff om man bara gör det lugnt och sansat.
    2. Man blir inte beroende av SSRI.
    3. Mina erfarenheter av SSRI: marginellt fungerande när det gäller depression; totalt meningslöst när det gäller ångest. Biverkningarna överskuggar definitivt de små vinster man får. Men observera att detta är mina erfarenheter; olika människor reagerar helt olika, och jag har många nära vänner som höjer SSRI till skyarna och verkligen, verkligen blir hjälpta av det (dock främst när det gäller depression)
    4. Jag slutade för längesen med SSRI eftersom det inte hjälper mig. Utan medicin skulle jag dock inte klara mig - jag har ett helt apotek av olika saker ... men det är även för annan problematik än för ångestproblematiken. För just ångest finns det tyvärr inte så mycket medicin som faktiskt hjälper mer än benzo ...
    5. Under hela min långa karriär som totalt psykfall har jag faktiskt aldrig hört talas om att "återställa nervsystemet" ... vad innebär det??? 

    Slutligen: jag hoppas av hela mitt hjärta att saker och ting löser sig för dig - att leva med ångest är inget man önskar sin värsta fiende! Och jag tycker som sagt definitivt att du ska ifrågasätta diagnosen och höra varför de har landat i den och inte PTSD.
  • Anonym (Hm)

    Jag fick GAD efter en svår händelse och valde att inte ta medicinen. jag vet vilka konsekvenser det kan ha och vägrade. Det tog ett bra 1-2 år innan jag fick det under kontroll men egentligen var det bara genom acceptans som jag lyckades. Jag fick lära mig att känna igen när ångesten började tränga sig på, och då gå undan och analysera noga varför jag kände som jag gjorde. Det fanns ju inget ditekt hot, men jag behövde få vara själv med känslan någon halvtimme för att acceptera att den fanns där. Ju snabbare jag lärde mig att den var okej, desto enklare gick det sedan att släppa taget om den, känslan alltså, och ångestattacken lade sig då även snabbare. Det är svårt, men det går att vägra mediciner. I många fall, men inte alla, kan kroppen klara det själv. 

Svar på tråden GAD