ont efter bröstförstoring
jag funderar på att göra en bröstförstoring.
men jag har hört att man har jätte ont efter , stämmer det?
har hört att det känns konstigt när man andas med....
jag funderar på att göra en bröstförstoring.
men jag har hört att man har jätte ont efter , stämmer det?
har hört att det känns konstigt när man andas med....
hejsan!Jag ska göra en bröstoperation i november! Lyft+inlägg.. Är så nervös...
vart ?på vilken klinik?
ijönköping,kosmetisk kirugi! deska tydligen vara superbra!
klart det gör ont, det är en riktigt seriös operation du går igenom...
jag har ingen rätt att döma, självklart inte, men tror du att du kommer må så mycket bättre bara för att din bröststorlek har gått upp? Kommer ditt självförtroende bli bättre?
Jag anklagar eller kritiserar inte, utan tycker detta är frågor du ska ställa dig...
Ja det gör väldigt ont skulle jag säga. Jag gjorde min i somras. Jag hade jätteont 4 dagar sen blev det bättre. Men har en kompis som tyckte det gjorde ont längre.
incka: JA man mår mycket bättre om det är brösten som problemet sitter i. Är du inte lycklig i person så gör det inte än lyckligare. Då bör man nog kanske prata med någon.
Mitt självförtroende har alltid varit bra, men efter 2 barn så såg blev de hemska. Jag ångrar ingenting, jag har skitsnygga bröst och min form ser både propotionelig (vet ej hur det stavas tyvärr) och finare ut.
För övrigt så bör du ha någon som kan avlasta dig i några dagar. Jag hade tur som hade sambon hemma som tog barnen. Lyfta kan du inte göra, efter några dar kan du ta hand om hemmet lite lätt. Det är en operation, det är ingen liten sak.
För mer info skulle jag rekomendera www.qvinna.info
Hoppas du blir nöjd och läs på. Smärta är också olika för alla. Dessutom får du smärtlindring. Men för mig så räckte den inte riktigt till de första dagarna. Man får ta 3 ggr dygn.
Mina bröst hänger efter 2 barn och dom bordde liksom fyllas ut.
Jag hade inte speciellt ont, det spännde och kändes stelt, men inte ont så jag höll på dö!
Jag hade jätteont i 3-4 dagar sen hade jag fortfarande ont i 2 veckor men inte så där intensivt. Jag gjorde visserligen inget lyft utan bara inlägg. Gick in via armhålan. Förlorade lite av känseln en längre tid i högra bröstet men efter ca 1 år så var den så gottsom helt tillbaka. Skadade nog en nerv lite för det känns lite lite svagt bedövat fortfarande, efter 5 år, och det ilar ut i bröstet om jag drar över ärret i armhålan.
Jag blev jättenöjd i alla fall. Hade haft komplex för små bröst sedan jag gick i 6:an redan och slog till ca 3 år efter att jag fått mitt första barn. Har inte ångrat mig en sekund!!
Jag anser att det är lika ok för en som vill förstora pga komplex eller fylla ut efter graviditet som det är ok att förminska pga ryggbesvär. Fysiska eller psykiska besvär är sak samma för mig. Varför döma? De som inte vill operera sig behöver ju inte göra det men vill man så ska man väl få göra det utan att få skit för det.
incka; Ja men det är lätt för dig att säga som haft gigantiska bröst före din op. Du har ju samma storlek som jag har nu. Du gjorde det för fysiska skäl.
Jag gjorde det för min fåfängas skull, helt rakt ut. Jag ville ha större snyggare och fasta bröst som dessutom ser lite oäkta ut, och jag lovar det kan man aaaaldrig säga rakt ut för det måste alltid finnas ett problem för att man vill förändra sig, det tycker jag är väldigt märkligt. Vi fixar håret hos frissan, vi andvänder antirynkkräm, vi sminkar oss. JA operera sig är lite mer extremt men det görs och det finns tillgängligt.
Har aldrig haft problem med killar trots min akupa, har aldrig någonsin hört ett negativt ord om det. Min sambo ville inte ens att jag skulle göra det, jag dög som jag var.
Men jag ville bli snyggare helt enkelt, det låter väldigt ytligt och folk få tycka som de vill jag är så nöjd och tog ett bra beslut. Visst velade jag in i det sista för att det faktiskt var en operation med risker men till sist så vägde det beslutet över.
Jag var som sagt redan lycklig innan detta gjorde jag enbart för min fåfängas skull och rent kroppsligt så är jag lyckligare för nu suckar jag inte varje gång jag ser mig själv i spegeln, jag tar av mig mer än gärna framför sambon, han fick inte ens se mig utan tröja innan då jag skämdes för brösten.
Visst sitter problemet i huvudet, fast ändå inte. Jag rekomenderar inte att någon ska operera sig, men jag förstår att folk vill det. Och som jag är man olycklig bara för ett par bröst så har man nog andra problem också o då blir man inte lyckligare.
Det kanske inte låter vettigt men så ser jag det.