Den här tråden handlar om Klamaj och hennes söta L. Här stöttar vi och hejar, gråter och skrattar, hatar och älskar.
Tråden är inte 100 % Klamajig, utan man kan skriva en rad eller tio om sina gullefjun eller om livets goda eller onda om man är någon annan också, såklart! 
Klamaj: Håller med Fiiip, supermorsainställnig, absolut.
Vet hur mycket energi allt de du måste göra tar...
Jätte stor kam till dig o din fina L (kikade på fotona på honom) Riktig goding
HURRA för supermamman Klamaj!
Jag tycker hon ska få både guldmedalj och bragdmedalj. Motiveringen till bragdmedaljen är att för att hon inte lagt laxermedel i Lpappans te eller syfilisbakterier i hans byxor. Och guldmedaljen för att Klamaj helt enkelt är så himla bra!
Massor med kramar till Klamaj och lille L.
Klamaj:...och jag måste säga att jag tycker att det är SUPER att du och L:s pappa har bestämt lite mer kontinuerligt hur ni ska ha L. Att han ex tar varannan helg är ju perfekt! Passa på och ladda batterierna då!
Kram
//Anna med Malva
Hej Klamaj . Härligt att höra att du har hittat en vagn som funkar för L .Blev lite nyfiken och kollade in brios hemsida .Jättesnygg faktiskt!!! den blir nog jättebra. kram /A-K
Oj, här haglar komplimangerna!!
Ska till frisssan om två röda...jajamän, här ska man bli snygg *ler*
Mamma passar L så länge.
Idag var jag lite lessen på dagis, inte så att nån såg, men KÄNSLAN!!
Tänkte att L är så svårt skadad och jag vill inte vill inte vill inte att han ska bli som en av pojkarna där, och jag skämdes för dom tankarna för att den pojken har säkert gjort massor av framsteg på sitt vis och allt det där, men ändå....jag vill att L ska kunna sitta, krypa, jollra tvåstavigt, skratta, GREPPA, le, GÅ, och allt sånt...inte bara ligga eller bli upplyft att selar och manicker.
När jag hämtade vagnen idag så var det en liten raring där, en tös på kanske 10, 11 månader som knatade på e en gåstol - sånt gör ont efter att ha spenderat några timmar på kansdagis. L blir så påtagligt skadad, liksom.
Nu måste jag snart rusa, skriver emr sen. Har upptäckt att min ekonomi är allt annat än beundransvärd. Vad säg¨s om 5900 kronor ut??? Gode gud, låt vb böli godkänt. FULLT VB önskas!!!! Kassans handläggare var dock skeptisk, en viss del blir det men förmodligen inte hela. jaja, man får väl bli glad över smulorna...
Kram och tack ånyo för att ni stöttar och hejar på. Det är fint!
För att inte tala om hur frissebesöket låter! Vad fin du ska bli!! 
Ingen kul känsla alls... Kram!
Den positiva trenden höll inte så länge, är jag rädd....
Kan bero på att jag i förrgår började känna av en förkylning. Idag fryser jag, har ont i halsen, feber och är allmänt skithängig. Vad var deom oddsen för den första Lfria helgen nånsin??!!
Igår då Lpappan hämtade L började vi prata och fortsatte sen per telefon då han ringde upp. Vi pratade om vår relation och att det är så sorgligt att det blivit såhär. Det var mest jag som pratade om att jag faktiskt mår bätrre utan honom, börjar hitta den gamla Klamaj, den glada och energiska, och att jag hoppas att vi kan bete oss vuxet för att vi, tyvärr måste ha med varann att göra för resten av våra liv.
Jag sa också att jag är lessen över att jag inte tidigare reflekterade över hur saker och ting egentligen var, men jag trodde att det var så det skulle se ut, att livet helt enkelt inte blir bättre än såhär. Lappan har massor av bra sidor, men ack, sååå många sidor som mina vänner alltid påpekat är dåliga för mej. Svartsjuka, en viss typ av dupernade, explodernade,mm mm. Jag har alltid varit så rädd för konflikter med Lpappan, för att jag från början insåg att jag aldrig skulle vinna en sån. Jag har alltid varit den som tystnat, dom lagt mej, som gjutit olja på vågorna, allt för att hålla husfriden, typ. Jag orkar inte skriva så mycket (dels vet jag att det finns dom i min omgivning som läser, såååå, ja, ni fattar...)
Jag började iallfalla gråta och menade att just nu finns det en vacker liten individ här på vår jord som måste kämpa hundratusen gånger mer än nån annan, bara för att vi inte ar kloka nog att revidera vår relation långt tidigare. Jag är så full av bittrehet och sorg just nu, det har blivit ett sånt jävla backlash att jag blev nästan chockad över min egen reaktion igår. Jag var liksom tillbaka in i mörkret där ångesten bara kramar andan ur solarplexus. Fy faaaan...
Det handlar inte om kärlek eller saknad, inte om att jag skulle vilja arbeta på en relation med Lpappan. Han sa för övrigt att han aldrig tänkt tanken på att han och jag skulle vara ihop nångång i framtiden. Och att han tyucker det är underligt att jag frågar vad han ska göra, ven han träffar, osv. Jag svarade att det handlar om vem L kanske sedermera ska få träffa, jag menade att om Lpappan är glad, får kärlek och sex och är tillfreds så ganganr det mig, det gangar L och därmed också hela sitsen. Och att jag kan säga så är sjukt, men jag MENAR DET VERKLIGEN. ASpropå det, silikondamen är numer utbytt mot en trettiåttaårig, frisinnad konstnärska som reser världen och ställer ut. Bara så ni vet. Dom har träffats i ett par veckor. Såååå.....jaaa, det där visset var det tog. Han vet så väl att jag skulle vilja vraa en såndär fri själ, och som en närsa vän sa igår, Men Klamaj, det VAR du ju innan allt gick åt helvete, innan Lpappan snärjde dej. Men visst, det är väl spännande med en konstsnär. Dom ska för övrigt åka till H-fors nästa helg. Mitt H-fors, dom ska åka till våra gamla domäner och.....jaaaaaa......
Såhär har jag det just nu. Typ. Jävla skitförkylning!!! HATAR verkligen att vara sjuk. Blir som en kille, ynklig och dan, bara klagar och lider.....
Tack för att ni orkar läsa. Det är verkligen uppåner i Levilandet...
Klamaj, Klamaj, Klamaj.
Jag tycker verkligen inte att du låter bitter. Faktiskt inte det minsta. Jag tycker att du låter stark och realistisk fast du drabbats av en massa bakslag och skit. Jag tycker att du är beundransvärd som lyckas hålla dig upprätt i den situation du hamnat. En situation som i mina ögon verkar till vissa delar mardrömslik (sveket, silikonet, ensam med ett ensam ansvar, sömnproblem, medikamenter).
Jag tycker du verkar så himla klok, stark, humoristisk, kärleksfull, härlig och uttrycksfull. Massor av kramar till dig i förkylningen.
Men faan då, att han dels ska hoppa runt som en liten jäkla fortiskille som nyss har upptäcks sex, och dels att han nu har hittat någon, som är som du en gång var... JAg säger lite tvärtom Topdog här ovan - KLART att du blir bitter... Herregud, JAG blir bitter av att läsa det... Hur var dagen idag? Hur har du det med hälsan?
Du är tuff och stark och någonting säger mig att du kommer att bli en lycklig, tillfreds, harmonisk L-mamma som en dag återigen kommer att njuta av livet...!
Klamaj: Säger som Sisu, jag blir också bitter av att läsa om ditt X. Jag brukar dra lite utvalda stories för min gubbe och han bara stirrar på mig med öppen mun. Hoppas bara att du inte blir helt knäckt utan inser att han är tokig och omogen. Riktigt omogen. Skickar en massa styrkekramar till dig!
Var är Myran?? Hur går det? Hoppas att inget alvarligt har hänt!