TWINS födda Jan-Feb-Mar 2007 (tråd 12)

Tack fia, jag fick höra av en kompis att det var lite flatavarning över det hela

Men iallafall, om du undrar något om hur ett snitt går till så är det bara att fråga

virris-
*asg* hahaha! Va??? Sa hon det? hahahaahah! Sjukaste jag hört!

Berätta gärna om ditt snitt!!!!!!! Verkligen, om du känner att du vill och orkar!!!! Inboxa mig ifall du inte vill lägga ut det här......

Tror ni min man älskar mig eller vad? Efter att ha ätit en stooor glass, 2 twix och 2 snickers blev jag hemskt sugen på cheeseburgare från mc donalds. Gissa vad mannen säger... Vill du att jag ska åka? tja jo om du vill kanske... Så ler han mot mig och säger att klart jag vill om du verkligen vill ha cheeseburgare! Min älskade älskade man. Så efter att han flyttat runt typ varenda möbel i huset efter mina önskemål så åker han till stan för att jag ska få hamburgare... *störtälskar*

Fia det är kärlek

Jo men det började ju med, och nu tar jag endast fakta och inga känslor med för det är inte riktigt relavant just nu, att jag rullades in i ett rum för att förberedas. Där skulle jag byta om, bli rakad och få en kateter insatt. Om man får en snitttid så brukar de be en raka sig innan man kommer dit
Sedan fick jag och gubben gå in i operationsalen tillsammans, jag satte mig på britsen och framför mig satt Gogo och en sköterska medan jag skulle få ryggmärgsbedövningen, ett tips är att be dem trycka med tummen så du kan trycka emot så du vet att du kutar rygg på rätt ställe, så gogo satt framför mig och pratade med mig, smekte mig, berömde mig och gjorde allt för att få mig att känna mig trygg. När jag lagt mig på britsen så kunde jag se skärmen med mina värden på höger sida ocg gogo satt på min vänstra. Rummen var fullt med folk. Två barnläkare och två sköterskor, en till varje bebis, + narkosläkaren, snittläkaren, operationsskötertka/or och narkossköterskan..... så va beredd på att det är lite folk runt dig . Jag fick lite olika medel under tiden och jag kände hur de slet i kroppen. Det gjorde inte ont men jag kände ändå.
Jag fick beskrivet hur de började och sedan så fick jag höra när bebis 1 kom strax efter hörde jag första gnället, nu försvann Gogo med bebis 1 in i undersökningsrummet och jag blev själv, strax efter så berättade de att bebis 2 kom, gnället kom strax efter det oxå. På vägen ut visade de upp dem lite snabbt. Gogo klippte navelsträngen på nr1 och min syster på bebis nr 2.
Sedan var det dags att sy ihop mig, innan bebisarna blev förflyttade till neo, (de hamnar där i 6 timmar för övervakning om de är tidiga men andas själva) så fick jag se dem. Det är vanligt att man någon gång under snittet mår illa och det är pga att blodtrycket sjunker, det är inte ovanligt att man kräks, jag kräktes
Sedan rullades jag med en vuxenblöja på till uppvaket där se kollar blodtrycket heeeeeeela tiden, tar tempen, ger en ny blöja om det behövs, smärtlindring och där får du vara tills benen kommer tillbaka, läs bedövningen släppt. Sedan är det fritt fram att träffa bebisen

Mina vän som sa det är flata själv så det är helt ok att få den kommentaren då

Fia- Jag ville heller INTE snittas, men det blev så ändå... Jag kände det som om jag inte var "där" allt bara hände omkring mig. Allt var ok, men främmande. Det kändes som ett getingstick i ryggen när det stack, inte så farligt faktiskt. Narkosdoktorn la en jättebra bedövning, där jag hela tiden hade känsel i hö fot, det kändes tryggt för då var inte benen helt borta. Bägge armarna höll de på och greja med så jag kunde inte röra mig alls, men det gick snabbt, kanske tog hela snittet 20 min? När de tog ut barn nr 1 så skrek hon, och nr två skrek innan det plockat ut henne, hon fick luft innan hon kom ut! Jag fick se båda barnen, insvepta så jag såg bara huvudet, men sen försvann de till noe. Jag blev ihopsydd och då var det ok att barnen inte var med, men sen! 2 timmar på uppvaket, läsa Allers ( jag mådde jättebra, inga problem) kändes JÄTTEKONSTIGT. Var var mina barn- hade jag överhuvudtaget fått några? Jag längtademest efter mina stora flickor, de nya fanns inte i min tanke än. Så var det i EN MÅNAD!
Jag fick naturligtvis träffa dem sen, men inte ha dem hos mig mer än kortare stunder, vet inte varför?? Jag har alltid haft mina små hos mig annars på BB, Men nu låg de på neo och jag på KK..

Sensmoral- Se till att du får ha bebisen HOS dig hela tiden, så att anknytningen blir rätt. Jag tycker det är hemskt att jag missade deras första månad...

tack snälla virris o Anna för att ni delade med er!!!

Anna-
så du menar att det är möjligt att få ha bebisen hos sig hela tiden? Det   är ju det jag vill, vill inte till något j*vla uppvak!!! Kan man få ligga kvar på bb istället?? Har hört att det nuförtiden finns något som kallas "stå på benen EDA" oh att det är den dom lägger vid snitt så att man inte ska bli helt "förlamad" Då borde man väl inte behöva ligga på uppvaket????

Jag har för mig att man får den för att man ska vara i sängen ett tag, pga snittet och allt, däremot så får oftat enlingsförlossningar upp sina bebisar på bröstet har jag hört :P

by the way mitt stick var mer som glassplitter de 3 första gångerna, 4:e gången var det en ny läkare och då kändes det inte alls :P

jag fick ju också snittas.
ryggmärgsbedövningen kändes knappt på mig.
va värre att sätta in katetern.
allt gick snabbt.fick se dom lite snabbt bakom mig.
men jag förlorade mycket blod sa va ganska borta ett tag.
tog någon timme innan jag fick dom hos mig.

jag har snittats 2ggr. Första gången var det akutsnitt och nu andra gången planerat med tvillingarna.

Jag fick mitt snittdatum 1 vecka i förväg och det kändes helt ok för mig. Jag visste ju lite om vad jag skulle gå igenom men hade ju inte varit vaken första gången.
Ryggmärgsbedövningen tyckte jag inte kändes nånting men däremot upplevde jag en flummig känsla av att inte kunna röra benen. Vet att jag låg och tänkte "nu ska jag vicka på tårna" men inte sjuttsiken gick det.
Allting gick väldigt fort tycker jag. De plockade ut första A, visade upp honom och sedan ut med honom, tog sedan den andre W och gjorde samma sak. Efter ett par minuter fick jag dem bägge två upplagda ungefär under hakan. De pallrade upp dem så att jag kunde iaf röra dem med munnen och den ena handen.
Sedan tog de ut dem och maken följde med dem. Själv förlorade jag mycket blod så det tog nästan 3 timmar innan jag sedan fick komma upp på avd till maken och de små liven. Men vilken lycka det var.

Det här snittet (förlossningen) var absolut den lättaste utav mina 4 st (2 med snitt och 2 vaginala). Redan på kvällen var jag uppe ur sängen och kände mig ok.

Det kommer att gå bra Fia, tänker på dig. Är det på Akkis du ska snittas?

pyret oh mini pantern! Tack snälla ni!!!

minipantern-
Japp på ackis! Okej så du tyckte att det planerade snittet var "lättast" alltså. Det positiva är ju att det är planerat och att man vet när och så vidare. Såg ju på ul nu sist dessa gigantiska blodkärl precis vid "utgången" så visst fasiken fattar jag att det inte går att föda vaginalt men inte blir det lättare för det... Som barnmorskan jag pratade med sa "förnuftet säger en sak och hjärtat ett annat" Det är precis så det är... Men tycker det blir lättare för varje dag, det är ju så här det är, går inte att ändra på juh.

Förlåt om jag tjatar mycket om det och ni FÅR tycka att jag är larvig! Det är bara det att snitt har inte ens funnits i min värld alls. inte ens när jag väntade tjejerna. Har inte läst något om snitt förut för jag skulle ju ALDRIG göra ett....