Vildatigern:
Jo, grattis mig, tecken på havandeskapsförgiftning.
ALLT känns SKIT!
Så förbannad, och började gråta där inne idag, men nu fick jag äntligen byta barnmorska!
Jag RINGDE dit igår och förklarade att jag mådde såhär och såhär och att jag läst att det kunde vara tecken på havandeskap. NEJNEJNEJ sa min barnmorska då, jag behövde inte komma in, det var inte alls tecken.
Det första läkaren säger idag är "Tecken på havandeskapsförgiftning", så nu ska jag lata mig ännu mer, in igen på fredag och kolla, och sen nästa vecka!
Flödet såg kanon ut! Tack och lov :)
Bebis låg 32%+, så det var ju inte så roligt, men läkaren sa att hon "håller tummarna" för att jag ska kunna gå till vecka 37 eftersom flödet är så bra :) Jippi!
Blir så trött bara, en lång historia kort, förra förlossningen sattes jag igång, var fruktansvära 23 timmar som slutade i akut snitt, när bedövning inför snittet lades så slog det ut mina lungor så jag kunde inte andas utan behövde hjälp med andningen, så jag träffade inte flickan min förrän 2 timmar efter hon var ute. Jag har VALT att inte minnas min förlossning som dålig, eftersom den gav mig något OTROLIGT här i livet och vad är EN dålig stund mot alla dessa 100 goda stunder om dagen som hon ger mig!?
Men nu när det är dags igen, så är jag ju dela "rädd" för en lång dryg förlossning, men lika rädd för alternativet!
Narkosläkare uppsökte mig direkt när vi blivit flyttade till avdelning och bad om ursäkt för det som hänt och sa att det förmodligen berodde på att han lagt bedövningen en kota för högt upp.
Men jag hade ju äntligen fått min flicka och svävade på små moln så jag lyssnade inte så noga, sen när det var dags för efterkontroll så bad jag barnmorskan ordna så jag kunde träffa en läkare att diskutera det med, det blev aldrig gjort.
Nu för SEX veckor sedan när det blev tal om att snitta/sätta igång för tidigt så kände jag att jag bara måste få prata igenom det här så jag mentalt är bättre förberedd och bättre till mods än vad jag känner mig nu.
Förra gången hade barnmorskan missat att boka läkare, och denna gången hade hon missat igen, så nu blev jag bara så knäkt och tårarna sprutade! Haha löjliga gravhormoner:P
Till saken hör dessutom att hon missade min ögonkontroll, så den har jag fått påminna om fyra veckor senare för att få göra, vi har fått brev hem till oss om uteblivna besök som sedan visat sig bero på att hon aldrig skickat kallelesen, samt när vi kommit ett par ggr så säger hon "Oj, kommer ni idag".
Jag gick igång i vecka 24 förra gången första gången och i vecka 30 eller 31 andra gången, och därför skulle det hållas speciella kollar med ctg från vecka 18. Jag är nu i vecka 33, och har fortfarande inte gjort en enda ctg kontroll!? Varje gång när besöket är färdigt så har jag frågat, skulle vi inte göra ctg? "Jo men det kan vi göra nästa gång"
Och när jag frågat vilka risker att jag skulle föda för tidigt denna gången det är, så svara on varje gång "Varför skulle det finnas några risker för det", och så får man förklara, så får hon sen läsa igenom allt från förra gången igen...
Men idag när jag bröt ihop där inne, är absolut ingen hård tjej, men är nog en sån där som lätt visar glädje men inte sorgsna känslor, så fick mannen nog och sa ifrån på skarpen, gissa vad skönt!
Har känts på sistone som om det vore vettigare att jag själv hade fått alla riktlinjer och dylikt och hållt koll på mig själv, för att man ändå behövt göra barnmorskans jobb!
Här samlas vi som har diabetes typ 1 och är gravida, för att diskutera dagliga blodsockerkontroller, hba1c, tillväxtultraljud, mat och annat som har med hanteringen av vår diabetes under graviditeten att göra. 
)
Klart man får gapa ibland. Det var ju det jag gjorde i mitt förra inlägg.