Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hej på er!
Här har vi blivit en trebarnsfamilj! Jag blev igångsatt i tisdags då mitt bltr var alldeles för högt (160/102) å läckte ännu mer protein.. De ville inte chansa att jag skulle bli skitdålig, riskera mina njurar å mina barns liv... Å bebisarna såg ut att må superbra både på CTG å TUL. Så fick en BARD-kateter kl 11.30, 15.46 är Greta född å 15.54 är Ivar född! Det gick oerhört mycket snabbare än jag kunde drömma om, men har man havandeskapsförgiftning brukar kroppen tydligen vara lite lättare att jobba med. Plus att jag är omföderska då.

Ni kan läsa å se bilder på elinedholm.blogg.se

Kram på er!

Villhabarnigår.. visst är de skitsvårt att parera rekylerna efter en känning.. jag tog alltid lite humalog,olika dos beroende på hur låg jag var... men hamnade ändå på värden runt 10-12..MEN jag tänker att de kanske är bättre att ligga lite högt ett tag för att sen hamna mer normalt ist för att dutta o pendla mellan lågt o högt. Minabarn har kommit ut friska fast  jag haft mååånga mååånga känningar med rekyler upp emot 13:o)

GRATTIS Ebyl.hur har Vilda det??

Jooo.. NU ska ja ta mig tid att skriva ner min story..eller VÅR story!

Bebbo var egentligen beräknad till IDAG 5 juni. Men pga för trångt bäcken o diabetesbarn så blev de planerat snitt den 25 MAJ.
Natten till söndagen den 9 MAJ mådde jag SKIT!!!.. hade en utrensning.. men spydde bara. Hade såå ont i magen, satt på sängkanten o darrade o testade mitt BS flera flera ggr med olika mätare eftersom jag trodde jag hade en känning.. men låg stadigt på 6-7 i BS..
Somnade tillslut om o vaknade på söndagen väldans öm i magen.
Åkte till Mickes  jobb som hade öppet hus... sen var det söndagskväll. o jag började må så illa...åt inget utan gick o lade mig o SOV HELA NATTEN(första gången sen typ februari)
Vaknade kl 5 av att vattnet gick.. Först trodde jag att jag kissat på mig.. men så var de inte,.,,
Blev orolig eftersom vi visste att skulle de sätta igång med värkar så skulle de bli akutsnitt o de ville jag inte..efter 45 min. var vi på väg.. 6 mil till Eskilstuna sjukhus.
Det var en häftig känsla.
Kl 7 skrevs vi in o då var det 4 minuter mellan kraftiga sammandragningar... men allt stannade av när vi kommit till rätta o fått ett rum oså..
De beslutade om snitt samm dag.. så in med kateter o allt som ska stikcas in i kroppen... Hade perfekt socker hela tiden. Mellan 4 o 7.
Kl 13 kom de o sade att NU ska de bli bebis.. DÅ börjad jag gråta... då blev de så verkligt att vi skulle få bebbe i v 36+4!!! In på OP o allt gick såå smidigt.. o 13.48 kom MILTON WILHELM GUSTAVSSOn ut till oss.... underbart! Han undersöktes´på en gång o allt verkade ok.
Han hamnade på NEO men slapp sockerdropp! I 3 dagar var han inskriven...samma dag som BLENDHAS Wilmer kom började de prata om att Milton skulle bli utskriven :o)
Efter 22 timmar som fastande så var jag sååå jädra hungrig o när vi kommer upp på BB så är de SOPPA..HALLÅ, SOPPA!!!! haha...
Jag läkte mycket bättre invändigt denna gång.. hade inte lika ONT som efter Adrian...inte direkt att man galopperar runt här hemma men de går bra!
Sockret betedde sig som sist. Var helt utan insulin i 2 dagar o sen återgick jag till de "normala"
Så nu har vi en Adrian o en Milton.. 2 busar,.. underbart.. man kanske skulle ge sig in i matchen igen för o få en tjej ;o) Men.. neeeeeeeee. orkar inte med en till graviditet.  O absolut inte foglossnong igen..

ÖNSKAR ER ALLA LYCKA TILL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!
Ni är så JÄÄÄVLA SKIT DUKTIGA.. o även om d är tufft så får man lön för mödan!

KRAAM Mamma Linda

Hej! Jag har inte läst ikapp än men vill berätta att jag klockan 21 den 3 juni födde en son. Han vägde 4450 gram, var 53 lång och heter Benjamin. Bilder finns i bloggen om ni vill kika: www.troll.bloggagratis.se Han har legat bra i socker hela tiden och jag har gett ersättning via sondslang som fästes vid bröstet, så han inte vänjer sig vid att få mat på annat sätt än att suga. Nu börjar nog min mjölk komma igång för varannan gång nöjer han sig med bara tutte. På natten får jag dock ge ersättning efter amning än då jag inte får sova ngt annars. Vi kom hem idag och nu ska man bara förstå att man ÄN EN GÅNG inte stoppades då man fick hem från bb med världens finaste bebis. Att han är min på riktigt...

Har precis pratat med diabetesmottagningen och de ville jag skulle bli igångsatt tidigare än nästa vecka om det var möjligt eftersom de tyckte att insulinbehovet hade minskat så mycket.
De tog kontakt med barnmorskorna dit jag ska på kontroll imorgon och sa till att de skulle göra igångsättningsbedömning redan imorgon istället för nästa vecka vilket var tanken.  Så vi får väl se vad de säger imorgon.
Förra veckan när läkare kände på mig, så var jag öppen 1 cm, men tappen var helt omogen och då vill de ju oftast inte sätta igång någon om de inte behöver.
Känns ändå ganska skönt att man inte behöver hålla koll på allting själv utan att andra har koll åt en.