Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Skappy: Du får såklart skriva i båda! Det var inte alls menat så, jag blev bara lite ivrig o förvirrad (:

väntar å ser om du skriver något i den andra tråden innan ajg börjar svara i den här.

Styrkekramar!

Tyckte det var dags att puffa lite här.   Och passar då samtidigt på att påminna om tråden om värkstimulerande dropp, som alltså är öppen för kommentarer igen. 

Varför kan jag inte kopiera in mitt förlossningsbrev här, från word? Vet nån? Jag ska väl inte behöva skriva det direkt?

Apropå Sophie Berglunds doktorsavhandling, som jag länkade till i inlägg 405, så  hittade jag nu en artikel i Expressen från 2006, där hon förklarar så bra vad som händer med barnet när värkstimulerande dropp används  på fel sätt:

”Eftersom syresättningen av barnet tillfälligt stoppas under varje värk är det viktigt att värkarna inte kommer för tätt. Max fyra till fem värkar under tio minuter är ett riktmärke. - Om värkarna kommer tätare än så stryps tillförseln av syre till barnet. Det är precis som att trycka ner någon som simmar under vattnet, säger Sophie Berglund. ”

 Det är ju jättebra att Sophie Berglund har forskat på det här och att hennes doktorsavhandling  nu kommit ut i ett pressmeddelande. Men samtidigt tråkigt att det ännu inte kommit ut något om att  bestående skador skulle kunnat undvikas om inte det organ som andas åt barnet, nämligen moderkakan, amputerats så fort barnet fötts. 
Totalt galet att strypa syretillförseln för ett barn som föds med syrebrist, och dessutom utsätta det för blodchock , alltså förlust av ca 50% av den totala blodvolymen!!! (ursäka att jag tjatar nu, men det här är så oerhört viktigt att det tål att tas om många gånger)  Och lungorna kan ju inte ta upp syre innan det hunnit komma blod i dem. Dessutom krävs det röda blodkroppar för att syret ska kunna transporteras till hjärnan och andra viktiga organ.   

Vill härmed passa på att påminna om det här utdraget ur en
intervju  med Judith Mercer som jag har översatt:

 
”Jag hade en uppenbarelse vid en hemförlossning 1979.
Ett barn som föddes mycket snabbt, med navelsträngen 2 ½ varv runt halsen, var vit som ett lakan, slapp och lealös och andades inte. Jag var riktigt rädd att jag inte skulle lyckas återuppliva honom. Jag placerade honom på sängen, virade omedelbart undan navelsträngen från halsen, torkade och stimulerade honom, men utan att han visade några livstecken. Pulsen var långt över 100 och navelsträngen pulserade kraftigt. Jag märkte att i takt med att blodet pulserade tillbaks till honom ändrades den blekvita färgen till rosa. Efter ca 1½ minut började han sträcka på armar och ben, öppnade ögonen och tog ett försiktigt andetag. Sen tittade han på oss som om han undrade "Varför denna uppståndelse?" Och han skrek inte.
Eftersom jag på den tiden trodde att barn måste skrika försökte jag få honom att göra det, men utan att lyckas .
Han ammade mycket bra, och när jag senast såg honom, vid ett års ålder, och var han ett helt normalt barn.
Jag visste att jag hade sett ett mirakel, ett som jag aldrig skulle fått uppleva på sjukhuset. Där skulle vi ha klippt navelsträngen och tagit iväg barnet för återupplivning. Därmed skulle vi ha förnekat honom just det han behövde - möjligheten att få ta emot det blod som under födelseprocessen pressats ut ur hans kropp och som p.g.a. den strama navelsträngen runt halsen inte kunde pulsera tillbaks till honom .
Detta kom att markera början till min forskarkarriär. Jag lovade att vid någon tidpunkt i mitt liv skulle jag forska på det jag nu hade sett men inte helt förstod.
Det var alltså en personlig erfarenhet som kom att leda mig in i mitt forskningsområde. När jag började fråga kollegor och andra utövare om deras avnavlingsmetoder fann jag en stor variation i både utövanden och trosuppfattningar. När jag sökte i litteraturen fann jag en allmän brist på evidensbaserade rekommendationer för avnavlingspraxis. Allt verkade vara bildat på personliga åsikter eller grundat på felaktiga eller inkonsekventa forskningsresultat. Men samtidigt märkte jag att etiologin (läran om orsakssamband ) gällande många problem som nyfödda drabbas av inte var känt, och fortfarande inte är känt. Symptomen är ofta motsatsen till vad som händer när man väntar med att klampa navelsträngen. Jag märkte också att dessa problem sällan uppstår i miljöer där barnet har en naturlig fysiologisk övergång. Så jag undrade om tidig avnavling kunde orsaka några av dessa problem. "
 

NU får vi se om det funkar. Kanske inte harf fetstilat/kursiverat allt som i orginalet, men ungefär så här.
Tycker inte att det är riktigt läsvänligt, så tipsa gärna om formalia och kom med åsikter. Tycker även det är lite långt, men vet inte hur jag ska korta det utan att låta för kort och otrevlig... Har jag glömt nåt tror ni? Andra åsikter?

(sen finns där en bild på felix ketchup flaska längst ner i orginalet för o lätta upp lite...man har väl rätt o ändra sig...tyckte det var lite kul! =)

Hade egentligen velat ha med citatet från den där barnmorskan "den bästa barnmorskan står med händerna..." men då måste man väl ha tillåtelse från henne? Kanske är lite överdrivet också?

anyway, hit me!!

Förlossningsbrev Linda Johansson

Överlag kan jag säga att jag eftersträvar en så naturlig och bra förlossning som möjligt. När jag födde min dotter så var det en kanon första förlossning som vi verkligen är nöjda med! Jag förstår så klart att denna förlossning kan komma att bli helt annorlunda, men mina önskemål utgår från att den blir relativt lik.

En önskan som inte rör själva förlossningen är att om det finns en personal ”över” vid förlossningstidpunkten så vill vi gärna ha sista biten av förlossningen filmad på ett smidigt sätt. Sist hade vi turen att få detta, och det är ju helt ovärderligt (under förutsättning att allt går bra)!!

AVNAVLING
Sen avnavling. Jag önskar att navelsträngen inte klampas förrän vi har fått se att blodet har pulserat färdigt och strängen är vit och slapp. Barnet vill jag så klart ha upp på bröstet direkt om det mår bra. Eventuellt pH-prov får tas från intakt navelsträng.
Detsamma önskar jag vid eventuellt kejsarsnitt.

Om barnet är medtaget önskar jag, om det finns möjlighet, att det hålls under moderkakans nivå i ca 30 sekunder, samtidigt som navelsträngen mjölkas, innan klampning.

SMÄRTLINDRING
Jag vill gärna ha en så naturlig förlossning som möjligt.
Vill undvika: all medicinsk smärtlindring. Ändrar jag mig är det lustgas i första hand som gäller. Jag vill dock hellre bli peppad att klara mig utan, så fråga/pressa inte om medicinsk smärtlindring, jag eller min sambo säger till om jag ändrar mig.

Har jag det jobbigt så kom gärna med tips om annan smärtlindring; akupunktur, bad/dusch, värme, massage etc.

( Jag vill självklart ha bedövning om jag behöver sys efter förlossningen!)

FÖRLOSSNINGEN
- Jag vill vara i rörelse/stå/gå genom hela öppningsskedet så länge jag orkar.
- Jag föder gärna liggande på sidan som jag gjorde sist, men är öppen för förslag. Vill dock undvika ryggläge.
- Prata med mig om allt, blir det som sist så är jag alert och ”närvarande”.
- Guida mig under krystvärkarna. Jag sprack en del sist vilket gav mig besvär i flera veckor efteråt. ( Dottern kom med båda axlarna samtidigt, kanske var det därför?)  Kan ni hjälpa mig att minimera bristningar är jag väldigt tacksam! Jag har, vad min BM kallar det, vulva variser (åderbråck?) denna gång och vet inte hur/om detta kan påverka krystningarna?
- Åter igen, ser gärna ett så naturligt skeende som möjligt. Styr gärna ut barnet men undvik att dra i huvudet, trycka på mig mage etc. om det inte är nödvändigt.
- Om allt  går bra vill vi gärna att jag eller min sambo får hjälpa till att lägga upp barnet på min mage. Vi torkar gärna av barnet själva.
- Efteråt önskar jag att moderkakan får komma ut ”av sig själv”, jag vill gärna undvika ryck i navelsträngen etc. om det går att undvika. Jag vill inte ha livmodersammandragande medel om jag inte har behov av det. Alltså inte i förebyggande syfte.
- Vi ser gärna att ni inte går iväg med barnet överhuvudtaget om det inte är absolut nödvändigt (och i så fall vill vi att pappan följer med).
- Jag hoppas slippa ett kejsarsnitt, men om jag skulle behöva sövas/inte får se mitt barn direkt, så vill jag få se en bild eller få höra hur barnet mår, det första jag hör/ser när jag vaknar upp.

Jag är inte rädd för förlossningen utan ser fram emot den med spänning, nyfikenhet och ett stort intresse, därför vill jag att den blir så bra det bara går! Samtidigt vet jag att ni är otroligt duktiga på ert jobb och kan saker som jag absolut inte kan, men jag hoppas att mina önskemål ses som rimliga eller många av dem till och med självklara!?! Jag är också medveten om att varje förlossning är unik och inte går att förutbestämma, därför säger jag som den grinige gubben i ketchup reklamen; ”Man har väl rätt o ändra sej…”    =)

Tack på förhand, och varma hälsningar,
Linda och Calle