Gravida vänner ställer mig mot väggen!
Fy fan va jag blir arg emellanåt! Här har man gått igenom en levande mardröm med en avbruten graviditet och födelse av vår son i vecka 19 med alla känslor, sorg och komma på fötter igen och allt vad det innebär.
Inte nog med det... folk håller sig undan och hör inte av sig som om jag vore gjord av porslin, och nu har två av mina vänner som är gravida ställt mig mot väggen.
De kräver att jag ska förstå hur de känner ocksp, och en av de tycker inte att "det är bra att jag känner avundsjuka mot dem". Jag kan för min värld inte förståååå hur de inte kan förstå MIG! Hur kan hon inte förstå att jag är sorgsen, känner orättvisa och missunnsamhet såhär i början... hur kan hon inte förstå att det är övergående!
Försökte förklara med att jag behöver tid och att det säkert går över och jag kommer kunna unna dem barnglädjen, SENARE. Hon kontrade med att hon ju förstås inte vet vad jag går igenom "men att hon haft många runtom sig som upplevt missfall, på missfall och vet hur det är" men det hon då f-n inte! Antingen har man upplevt det, eller så har man inte.
Vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen... prata av mig kanske. Vet att jag inte gör fel som känner avundsjuka, men man börjar ju fundera?