Downs syndrom - Vi gjorde abort

Tack Lindis! Jätteintressant, jag visste inte att de gjorde det på Ackis??? Jag ska ta upp det med min läkare eller ringa direkt till RPC efter att avbrytandet är gjort och vi hämtat oss lite. De hittade ju inget när de gjorde translokationsanalysen men de kanske kan tänka sig att åta sig oss ändå med tanke på att det hänt två gånger! 

Tack för att ni finns!

Millan 

Hej igen Millan

Vi hade en läkare som heter Pietro. Det var han som tog upp det med oss. Jag visste inte äns att man kunde göra det innan.
Tror att han sa att dem skickar i väg äggen till ett ställe i Stockholm. Minns inte riktigt nu men kolla med dem.
Kram igen.

Millan, det är skönt att du orkar vara här och berätta och att du trots allt orkar tänka lite på hur ni kan gå vidare när ni hunnit hämta er efter det ni måste gå igenom nu. Tänker mycket på dig!

Stora kramar

Millan: Jag blev helt förfärad när jag ser att det är DS igen, hur kan det vara möjligt? Jag lider verkligen med dig och jag kommer att tänka på dig varenda dag. Kramar till dig i massor. Hoppas att allt går bra och att ni får svar på alla era frågor och funderingar.

Jag har inte varit här på väldigt länge. Inte för att jag har glömt, tänker varje dag på avbrytandet och att vi drabbades och känner mig fortfarande väldigt sorgsen. Livsgnistan har inte helt återfunnit sig och jag säger varje dag att jag skall kontakta läkare eller någon annan för hjälp. Kan liksom inte gå hela livet och känna mig deprimerad. Vill vara en bra mamma för mina barn, den bästa, men känner att det är jag inte nu.

För oss kommer det inte bli något nytt försök. Jag är 40 och risken ökar hela tiden för att drabbas igen, även om jag inte har förlikat mig med det beslutet. 

Tänker på er alla som går igenom detta.

Kram

Kram igen, Millan. Hoppas ni får hjälp med undersökningar och en dag får den efterlängtade beibin!

Kramar i massor till er Millan! 

Stå på er sen när ni har det är "över", som du skriver en gång kan vara otur men två gånger tycker jag låter märkligt. Om inte annat så borde dom ju kunna göra allt man kan för att ta reda på varför så att säga. 
Vi kommer alltid finnas här för dig och när du orkar skriva så är det bara bra.  

Hej,

Nu är avbrytandet genomfört. Psykiskt var det minst lika jobbigt som förra gången, fysiskt så gick det snabbare och jag hade mindre ont. Vi fick en bra läkare som verkligen brydde sig.

Vi tittade på barnet och jag tror att det var en liten pojke den här gången. Han var jättefin men hans nacke var alldeles tjock och benen såg oproportioneligt små och tunna ut. Hoppas han inte led.

Jag glömde att fråga om efterkontroll. Har ni alla fått en gynekologisk efterkontroll? Jag fick aldrig det förra gången. Men man skulle vilja bli undersökt för att se att det ser bra ut.

Jag känner mig helt tom och slut.  Känner mig lättad över att avbrytandet är över samtidigt som jag saknar den lille i magen. 

Hoppas verkligen vi får den hjälp vi behöver framöver med utredning av orsaker och att de inte bara säger att det är slump och att vi ska försöka igen, för det klarar vi inte.

Millan 

Tänker och känner med dig.

Vila nu och ta hand om dig själv. Stressa inte tillbaka till ditt jobb och sätt dig först, alltid.
Många av oss här vet ju vad ett avbrutande innebär känslomässigt och att det kommer att ta tid att bearbeta. Få av oss har varit med om det två gånger som du, jag tänker verkligen på dig.

Vilken vecka var du i nu när du gjorde avbrytandet?

Jag gjorde inte någon efterkontroll förra gången utan jag skulle återkomma om jag fick ont eller om blödningarna tiltog. Jag gjorde en skrapning vid avbrytandet.

Kram

Oj Millan, har tänkt ofta på dig de senaste dagarna. Hoppas ni får psykologhjälp. 

Jag var nog på eftergranskning med gynekologisk undersökning trots att jag var med om skrapning. Här hör det nog till. De kollar också på den hur man mår psykiskt. 

Tack för ert stöd! 

Jag var i 14 veckan. Jag hoppas också att vi får psykologhjälp.

Vi gick till affären idag och handlade. Jag har inte rört mig på nästan en vecka sen de tog moderkaksprovet så det kändes bra. Men det var en massa föräldrar med barnvagnar i affären och jag började nästan gråta.

Har någon av er någonsin hört talas om några externa faktorer som orsakar att barn får downs syndrom?

Rökning har jag hört kan påverka. Men jag har aldrig rökt, även om jag var utsatt för passiv rök under min uppväxt. Strålning tros kunna påverka, men så vitt jag vet har jag inte utsatts av nåt annat än måttligt förhöjda radonhalter.

Allt det här grubblandet är så jobbigt, försöker skriva upp alla frågor jag har men är osäker på vem jag ska ställa dem till. Kanske till genetikern och kan inte han svara får han hänvisa mig till nån annan läkare.

Jo, jag ska ta det lugnt, inte planera in saker framöver utan bara få gråta ut. Ska försöka att inte tänka för mycket på framtiden och att jag blir äldre, det får mig bara att få panik

Millan