• IsDimma

    Sterilisering (kvinna)

    Är det någon kvinna här som har genomgått en sterilisering?
    Jag har tagit första steget mot en, fått remissen skickad från gyn till operation. Spänd förväntan är väl känslan framförallt.
    Jag kollade upp sterilisering redan som 18åring (när jag tyckte att jag var vuxen nog att göra en) men läste då att man inte fick det så tidigt. Sen har jag ätit ppiller och trivts bra med dom. Blev gravid trots att jag åt ppiller (slutade i ett missfall) och testade efter det minipiller men dom fick mig att må väldigt dåligt och sen fick jag andra ppiller utskrivet som jag ätit fram till nu. Nu sedan min pappa fått blodproppar i lungan och i benen så får inte jag äta ppiller längre och frågan blev aktuell igen. Nu är jag 25 år och fortfarande lika övertygad som jag var vid 15 år när jag började fundera på frågan om sterilisering, jag vill inte ha egna barn.
    Gick igenom det med gyn men nu vill jag ha svar från någon som faktiskt har egen erfarenhet. Hur gick det till? Hur känns det efteråt? Förändrades kroppen på något sätt? Mer eller mindre mens eller lika mycket? Ja, allt och lite till som du kan berätta.


    The less you open your heart to others, the more your heart suffers.
  • Svar på tråden Sterilisering (kvinna)
  • Anonym (Olika sätt)

    Nu finns det ju flera olika sätt att sterilisera sig. Läs t ex www.preventivmedel.com
    Men varken ägglossning eller mens påverkas. Man stoppar för spermierna att ta sig upp i äggledaren.
    Och för killar påverkas heller inte nåt, bara att spermierna saknas i sperman, dvs ca 5%..
    Mycket bättre med sterilisering än att f i sig en massa hormoner, med de biverkningar som kan förekomma. 

  • Anonym

    själva steriliseringen kan jag inte säga något om då jag gjorde den när jag gjorde snittet. så själva titthålsop har jag ingen erfarenhet av.

    däremot gjorde det inte ont efteråt. jag har inte haft någon hormonomställning....mens som vanligt (tyvärro)

    bättre sexliv då man slipper oroa sig, de är väl det

  • ÅzaLu

    Hejsan jag gjorde en sterilisering genom titthål i fredags.... har känt mig ganska så blåslagen i kroppen nu efteråt men idag snart tre dygn efteråt börjar man känna sig ok igen =)

    vanligtvis gör dem två hål i buken vid titthål ett uppe vid naveln o ett längre ner.. m,en på mig fick dem göra tre då jag hade väldigt mycket sammanväxtningar efetr tidigare kjejsarsnitt.

  • Kazeer

    Jag steriliserade mig i början av februari. Det var en titthålsoperation och om jag förstod det hela rätt, så gick de in med en kamera i naveln och sedan gjordes ett litet snitt snett ned till vänster nedanför naveln.

    Jag kom till sjukhuset klockan 8 på morgonen och hade då fastat sedan midnatt. Jag fick ett rum, där jag kunde byta om till vit sjukhusrock och så fick jag operationsstrumpor på fötterna. Det sattes även en infart på vänster handrygg. Jag fick även en filt att svepa om mig, eftersom sjukhusrockarna ju är aningen genomskinliga. Sedan fick jag sitta och vänta på min tur i ett väntrum. Vid 9.15 fick jag komma in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. Jag fick syrgas genom en mask och sedan minns jag inte mer förrän jag vaknade på uppvaket.

    Klockan var ungefär 11, när jag vaknade på uppvaket. Där kontrollerades blodtrycket med jämna mellanrum. Jag fick några smörgåsar att äta. Jag var väldigt trött och låg och slumrade fram till klockan 14 och därefter blev jag utskriven.

    De första fem dygnen hade jag vansinnigt ont i höger axel. Jag fick förklarat för mig att man kan få ont i axlarna efter operationen och det hade jag verkligen. Jag kunde inte sova liggande för då kändes det som om höger axel skulle explodera.

    Första mensen var väldigt riklig de första dagarna två dagarna och sedan avtog den snabbt och blödningen slutade. Nu har jag inte haft normal mens på två års tid, eftersom jag har varit gravid och sedan tagit Cerazette, så jag det är svårt att göra några jämförelser, eftersom minnet är lite taskigt på den fronten.


    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • IsDimma

    *hade glömt tråden* men stort tack till alla svar jag fått och ett speciellt tack till dig kazeer som beskrev det så inngående Den 12e maj är det min tur att infinna mig på sjukhuset. Börjar bli lite nervös. Jag har ju aldrig opererat mig eller någonting tidigare. Men beslutet känns jättebra.


    The less you open your heart to others, the more your heart suffers.
  • IsDimma

    Nu är det gjort Det gör betydligt ondare än vad jag trodde. Fast inte i såren (fick ett vid naveln och ett vid blygdbenet) utan i axlar och nacke. Men det var förväntat sa läkaren innan operationen så... Har inte vågat titta på såren ännu. Dom får vara omplåstrade lite till. Skönt att det äntligen är gjort. Känns skönt att slippa oroa sig över att bli gravid.


    The less you open your heart to others, the more your heart suffers.
  • Anpema

    Värken i axlar och nacke kommer sig av att operationsbordet tippas en aning, så att huvudet hamnar lägre. Detta för att tarmarna ska flytta sig lite så det blir lättare att komma åt äggstockarna. För att patienten inte ska åka i golvet så sätter man fast patienten i en sele över axlarna. Det kan göra att vissa nerver hamnar lite i kläm under själva operationen och det gör ont efteråt. Går över efter några dagar men kan göra ordentligt ont innan dess. Ta Alvedon var fjärde timme, oavsett om du "hunnit" få ont eller inte.


Svar på tråden Sterilisering (kvinna)