Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Att jag tycker det är snyggt med stora, på gränsen till feta, bakdelar på kvinnor och att jag egentligen vill att såna kvinnor ska brotta ned mig på rygg och sätta sig på mitt ansikte, på huk alltså.

 

Ja det där kom som en blixt från klar himmel. Ungefär som när Peter Jöback kom ut som gay.

Att jag lider av enorma mindrevärdighetskomplex. Jag gör så mycket hela tiden för att visa mig bättre för andra. Låtsas mycket, spelar mycket.

Kommer aldrig erkänna hur förvirrad och vilse jag känner mig. Jag vet inte vad jag vill och det gäller nästan allt här i livet.

Helst av allt så skulle jag vilja bli barn på nytt.

Jag kommer aldrig att erkänna att det känns lite bra att min fd och dennes nya partner (en gammal vän) inte verkar ha särskilt mysig relation, båda pessimister och arbetar ganska mycket. 

Jag kommer aldrig erkänna att jag tänder på min exman och att han gett mig inviter på ett nytt liv ihop.. Biter mig i fingrarna och låtsats vara väldigt ointresserad..

Är du i ett nytt förhållande och hur ser det ut på barnfronten?

Jag har en ny man och jag har 2 barn med exmannen.. Det enda jag skulle kunna vara intresserad av är sex och jag skulle aldrig vara otrogen. Det har ju liksom blivit en våt förbjuden dröm..  Vårat äktenskap dog och skulle aldrig kunna återupplivas även om han vill det..

Jag skulle aldrig erkänna att jag önskar min sambo hade större snopp.

Inte heller att jag hatar hans brors fru intensivt och att jag tycker dom förtjänar att få alla barn omhändertagna (om inte annat för barnens skull)
Har erkänt att jag inte uppskattar att träffa henne och avstår, men inte att jag råhatar henne.

Jag kommer inte heller erkänna att jag tycker min närmaste väninna är otroligt korkad ibland.