Sån otur med aggressiva kaniner!

Kanske ska tillägga att den första honan var dvärgteddy och den andra hannen är dvärgvädurteddy. Dvärgvädurar skulle vara snällare också...

Som sagt, könsmognad.. Det går över i de flesta fall, men ibland kan de dröja tills de är 1, 1,5 år..

Om det inte går över inom några månader efter kastreringen så råder jag er att köpa en vuxen istället :) eller från en uppfödare där nu får träffa föräldrar, ev vuxna syskon osv..

Den vi har nu köpte vi från uppfödare. Men låter bra att det finns chans att det går över. Han verkar ju ha fått upp en väldig könsdrift, är det vanligt att de försöker para sig med armen när man kläppar dem...!!?? Och inte en gång heller utan hela tiden.

Japp, som sagt, könsmognad :) jag hade en hane som pissade på mig minst en gång om dan mellan 0,5-1,5 års ålder :p

Har haft en dvärgkanin och den var visserligen inte särskilt aggressiv, men jo, de försöker sätta på allt som rör sig (och inte rör sig...). Och jag tycker tyvärr inte att det låter som någon vidare bra idé att han en kanin tillsammans med en treåring.

Tyvärr är oftast aggressivitet genetiskt. Så det gäller att välja sin uppfödare noga. Det gäller att hitta en uppfödare som har nolltolerans mot aggressivt beteende och där en kanin som hugger eller "kaxar sig" inte går vidare i avel. Tyvärr är det ju så att en del uppfödare anser att utseende är viktigare än temperament.

Hos oss skulle en kanin som hugger inte bli långvarig. Jag måste veta att oavsett vem som öppnar kaninburen eller kör in fingrarna i den så händer det inget. Våran kanin morrade mot maken när hon var skendräkigt (och därmed blev hon borträknad som eventuell avelskanin hos oss) men har annars aldrig gjort nått.

Familjekaninen måste man kunna lita på. För oavsett hur bra koll man har på barn och djur så är det så lätt hänt att ett barn öppnar buren. 

Vi har förövrigt en dvärgvädurs hona.

Hej!
Har haft både marsvin och kaniner. Generellt upplever jag faktiskt marsvinen som lättare att ha tillsammans med mindre barn. De är aldrig aggressiva (har aldrig mött något aggressivt marsvin), är lite klumpiga och inte så snabba. Är oerhört mysiga och låter alltid. Våra visslar när vi kommer hem och är tama och keliga. För min yngsta dotter (har tre st 3,7,9 år) är de också riktigt bra djur eftersom hon kan sitta på golvet och ha marsvinet länge i knät.

Kaniner är jätteroliga när de är tama och trevliga. Däremot är otama eller aggressiva kaniner ganska starka och svåra att komma till rätta med, och kan skada ett litet barn. Jättebra att det har blivit bättre för er efter kastreringen i alla fall!!

Tror också att det är könsmognad. :)

Jag fick min första kanin när jag var 10 år. En hona. Hon dog när jag var 19, fast jag fick henne när hon var ca 1 år gammal. Min andra kanin fick jag när jag var 12 år. Också en hona. Hon levde tills jag var 20,5 ungefär.  Båda mina kaniner var väldigt vänliga. Den lilla kaninen (en hermelin kanin) var lite mer på sin vakt och kunde morra till ibland, men hon bet sällan. Om hon bet till så var det mer ett naffs än ett bett. Blev inga som helst märken. Men som sagt det hände väldigt sällan.Fick mer slickar/pussar av henne.

Den stora och lite äldre kaninen var som en hund till sättet. Kom när man ropade, alltid hungrig fast hon var lite överviktig, gjorde allt för en godisbit, kunde gå på bakbenen om man höll en godisbit som hon absolut ville ha framför nosen på henne. Hon var inte alls agressiv. Hon älskade att mysa med mig framför TV:n, och av henne kunde man räkna med massvis med pussar och kärlek. Hon var alldeles underbar. Min granne och vän som jag umgicks med varje dag hade två hankaniner. Den första av hennes kaniner var så agressiv att de var tvugna att avliva honom. Den andra var lite lugnare men kunde ändå bita till rätt ofta och jag såg aldrig honom slicka/pussa någon. Så det här med att honor är agressivare vet jag inte om jag ska tro på riktigt faktiskt. Tror mer att det ligger på omgivningen och genetiskt faktiskt. 

Det här med att kaninen biter er när ni sticker ner händerna i buren, hur öppnar ni buren då?  Jag fick lära mig att kaniner lätt kan bli skrämda/känna sig hotade om man kommer ovanifrån, alltså öppnar luckan som sitter "i taket" på buren och sedan sticker ner handen (oftast den största luckan). Det märkte jag aldrig av på min stora kanin, men den lilla kunde morra till ibland. Hon föredrog att jag öppnade sidluckan så att hon såg mig, så att säga.  

Jag tror absolut att en kastration kan göra kaninen lugnare. De kastrerade kaniner jag har mött har varit jättelugna! Men visst kan de morra och bita till om de hamnar i ett läge som de inte gillar även fast de är kastrerade. Man måste respektera deras gränser också (när dom har fått nog och vill vara ifred). Men när de biter för när man tar i kaninen är ju mindre bra.

Samtidigt blir jag fundersam när jag läser att folk enbart har sina kaniner i bur, och sen undrar varför dom blir aggressiva, testa själv att bo i en liten gallerbur och försök vara supertrevlig mot alla som kommer och petar på dig. Nej, min kanin var så när hon kom till mig, men nu då hon får frihet och inte behandlas som en pryl som ska sitta i bur, är hon hur kelig som helst, hoppar upp i sängen och gosar när man ska sova, följer efter som en liten hund. 

Note: jag säger inte att du gör så, men det är vanligt tycker jag.