• etterbyttan

    Barnsuget kommer inte. Kan man

    Jag är en kvinna på 32 år, gift och bor i radhus och har fast jobb.

    Jag har alltid tänkt att jag ska ha barn,   "senare".
    Nu är "senare" här, och det där suget vill inte infinna sig. Inte alls.

    De flesta av mina vänner har barn, och ju mer jag ser på nära håll hur det är i verkligheten att ha barn, desto mer ryggar jag inför det hela. Jag ser hur hela ens liv, parnerns liv och livet som partners, försvinner. Fullständigt.
    Jag är heller inte intresserad av barn generellt. Jag ogillar dem inte, visst kan barn vara gulliga och roliga en stund, men ja, inte mer än så.

    Vi har ett bra liv där vi båda jobbar deltid (eget val för att ha mer ledigt) med mycket kvällar, alltså slipper vi oftast väckarklockan och kan vakna tillsammans, vi badar  tillsammans i vårt bubbelbadkar nästan varje dag.
    Vi tar långa semstrar tillsammans på somrarna och reser utomlands 1-2 v på vintern. Vi dricker vin på vår altan och grillar flera gånger i veckan. Vi har en härlig liten trädgård att fixa med, och gillar att renovera i vårt hus.
    Vi läser strökurser på universitetet för nöjes skull, och har båda styrelseposter i en ideell förening. Ett härligt vuxenliv helt enkelt.

    Jag ser hur mina vänners liv ser ut: där allt kretsar kring barnen, man tar semester olika perioder för att nån ska kunna vara hemma med barnen, den ena jobbar dag och den andra kväll. När barnen är mindre tar all tid att vaka och sköta om dem, när de blir större ska de skjutsas och fixas med hit och dit, och det är ständiga konflikter och problemhantering.
    Visst, folk verkar inte ångra sitt barnanskaffande, så visst inser jag att det nog är bättre än det verkar.
    Men hur kan man längta efter detta?

    "Alla" vill ha barn. "Alla" skaffar barn. De som inte får barn kämpar och är ledsna.
    Men det måste väl finnas fler som känner som jag? Som inte har barn, inte är med i barnkulten och ändå har fina liv. Kanske kommer barnsuget även till mig innan fönstret stängs. Men tänk om det inte gör det?
    Jag är rädd att jag ska ångra mig när jag blir äldre, gammal.
    Jag behöver höra något från någon med liknande tankar. En diskussionspartner. En förebild.

  • Svar på tråden Barnsuget kommer inte. Kan man
  • Queenie70

    Mitt barnsug kom inte heller. När jag har 37 insåg jag att ett beslut behövde tas och jag chansade på att jag nog inte skulle ångra ett barn som väl fanns och det har jag heller inte gjort . Men jag skulle ha kunnat leva gott även utan barn. Rent lyckomässigt är det ungefär plus minus noll. Man får uppleva massa trevligt men nn förlorar ju också en del i livet. Kärleken är större än nåt man tidigare ens kommit i närheten av men det är inte alltid av godo då det resulterar i massa nojjande och oro som stör natten och sinnesfriden.

  • Göteborg80

    Känner precis som du! Är samma ålder och, verkar det som, på ungefär samma plats i livet. Allt är underbart! Som du säger dock...kommer man ändra sig sen? Kommer "suget" att komma? 

    Vill din sambo/man/partner gärna ha barn? 

  • liliou

    Något jag alltid har undrat över är om ni, frivilligt barnlösa, har husdjur? Jag känner två typer av frivilligt barnlösa i verkligheten: de som ogillar barn men behandlar sina djur som bebisar, eller de som avskyr både djur och barn... :-P

  • kiriaki

    Jag kande ungefar som du, har ju ett skitbra liv.. Varfor andra det liksom? Kande sa tills jag faktiskt tog beslutet att forsoka dels for att jag nog skulle angra mig om jag aldrig fick barn.. Sa fort jag tagit beslutet om att borja forsoka sa var det som att en ljusknapp slogs pa och jag gick fran att inte vara fortjust i barn alls till att vara jattesugen och nu vet jag inte ens hur jag ska orka vanta pa en bebis i flera manader! :)

  • riboflavin

    Kunde ha varit jag som skrivit, känner precis likadant.


    Göteborg80 skrev 2012-08-04 22:02:10 följande:
    Känner precis som du! Är samma ålder och, verkar det som, på ungefär samma plats i livet. Allt är underbart! Som du säger dock...kommer man ändra sig sen? Kommer "suget" att komma? 

    Vill din sambo/man/partner gärna ha barn? 
    Enda anledningen för mig att skaffa barn är att sambon gärna vill, men vi får se framöver, han verkar inte vilja göra de uppoffringar som krävs heller.
    liliou skrev 2012-08-04 22:08:45 följande:
    Något jag alltid har undrat över är om ni, frivilligt barnlösa, har husdjur? Jag känner två typer av frivilligt barnlösa i verkligheten: de som ogillar barn men behandlar sina djur som bebisar, eller de som avskyr både djur och barn... :-P
    Japp, jag har hundar. Men de är knappast mina barn, de är arbetsredskap som jag hyser stor respekt och kärlek för, men de är (nästan) jämställda livskamrater och har mycket lite gemensamt med bebisar.

     
    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • etterbyttan
    Göteborg80 skrev 2012-08-04 22:02:10 följande:
    Känner precis som du! Är samma ålder och, verkar det som, på ungefär samma plats i livet. Allt är underbart! Som du säger dock...kommer man ändra sig sen? Kommer "suget" att komma? 

    Vill din sambo/man/partner gärna ha barn? 
    Jag tror att han vill ha barn. Men han är en slacker som skjuter uppgifter och beslut  framför sig, och har jättesvårt att känna JAG SKA, eller JAG VILL på ett tydligt och beslutsamt sätt. Så han har inget emot att vänta. Och män kan ju kosta på sig det på ett helt annat sätt i den här frågan.
  • etterbyttan
    liliou skrev 2012-08-04 22:08:45 följande:
    Något jag alltid har undrat över är om ni, frivilligt barnlösa, har husdjur? Jag känner två typer av frivilligt barnlösa i verkligheten: de som ogillar barn men behandlar sina djur som bebisar, eller de som avskyr både djur och barn... :-P
    Hos oss bor en katt. Mamma dog, och då fick hennes katt flytta till oss. Hon är lite som vår bebis :).
    Den perfekta inneboenden: hon går ut och in som hon vill, gör det hon vill, men myser och sover med oss på natten och vi gillar verkligen varandra.
    Jag tycker rent moraliskt att man inte bör hålla meddjur instängda hemma för sitt eget nöjes skull eller som leksaker till barnen, så om inte Karin hade behövt ett nytt hem skulle vi undvikit att skaffa en "ny" katt.
    Men visst är det underbart mysigt!
  • etterbyttan
    Göteborg80 skrev 2012-08-04 22:02:10 följande:
    Känner precis som du! Är samma ålder och, verkar det som, på ungefär samma plats i livet. Allt är underbart! Som du säger dock...kommer man ändra sig sen? Kommer "suget" att komma? 

    Vill din sambo/man/partner gärna ha barn?
    Vill din partner ha barn?
    Kommer du, tror du, att skaffa barn ändå så småningom, även om suget inte kommer?
  • etterbyttan
    Queenie70 skrev 2012-08-04 22:01:14 följande:
    Mitt barnsug kom inte heller. När jag har 37 insåg jag att ett beslut behövde tas och jag chansade på att jag nog inte skulle ångra ett barn som väl fanns och det har jag heller inte gjort . Men jag skulle ha kunnat leva gott även utan barn. Rent lyckomässigt är det ungefär plus minus noll. Man får uppleva massa trevligt men nn förlorar ju också en del i livet. Kärleken är större än nåt man tidigare ens kommit i närheten av men det är inte alltid av godo då det resulterar i massa nojjande och oro som stör natten och sinnesfriden.
    Tack för ditt svar! Mycket hjälpsamt!
    Lyckomässigt plus minus noll. Tydlig och givande formulering.
  • MonaE
    Jag är frivilligt barnlös och tåget har gått (även om man hör om rätt gamla kvinnor som får barn, men det är inget för mig)
    Vill bara säga att man KAN ha ett gott, barnlöst liv också.

    Visst har jag också tänkt en massa på att jag blir ensam i livet när jag blir gammal, ingen kommer och hälsar på på långvården etc etc. Men det finns faktiskt många äldre MED barn som ändå är ensamma, för barnen har så mycket med sitt eget.

    Jag blir nästan irriterad när välvilliga personer lägger huvudet på sned och frågar om "det inte gick" och sedan genast tillägger att "barn är livet" Då har de ju just sagt att mitt liv är helt tomt och meningslöst, och det är det faktiskt inte.

    Och så ska man inte glömma att det finns lite för många barn i världen, och vill man kan man ju engagera sig i dem som redan finns.

    Oj, nu spann jag loss lite  - lätt hänt  
Svar på tråden Barnsuget kommer inte. Kan man