Blir "utkörda" av svärföräldrarna. På självaste julafton!
Hela min julafton är förstörd! Är så fruktansvärt ledsen och förbannad.
Varje år så brukar jag, min man och våran 5-åriga dotter fira julafton hemma hos svärföräldrarna. Då har vi kommit dit runt klockan 14:30. Ätit god, mat, tittat på Kalle Anka, öppnat julklappar, tagit en fika och sen bara umgåtts.
Det här året blev det lite tidigare. Då skulle vi komma klockan 12 istället. Sagt och gjort...
Vi kom dit vid runt klockan 12. Åt god julmat, umgicks och hade det trevligt. Jag undrade hur vi gjorde med presentöppningen, om vi tog det före eller efter Kalle Anka. Varpå svärmor svarar mig:
- Vi tar det före förstås. Ni ska ju hem innan klockan tre och kolla på Kalle Anka.
WTF?!!! När kom vi överrens om det? Jag undrade förstås varför, varpå hon svarar:
- Ja, *min mans namn* ville ju att ni skulle komma tidigare hit i år, och då får ju saker och ting ske lite tidigare här, helt enkelt.
Min man har inte sagt någonting om det till mig, att det är HAN som bestämt att ändra på tiderna under julfirandet i år. Jag och svärmor pratar om, om det är okej att vi stannar och ser klart Kalle Anka där hemma ändå och hon suckar djupt och säger: - Ja. För den här gången då! Men nästa år får ni komma klockan halv tre, annars så får det vara.
Efter att vi ätit av den goda julmaten var det dags att öppna julklapparna. Vår dotter var så glad över alla presenter hon hade fått. Sen var det fikadags. Min dotter kliar sig i ögat och säger att hon vill åka hem.
Då säger jag till svärmor: Jag tror *min dotters namn* börjar bli trött. Vi ska nog åka hem snart, så kan vi se Kalle Anka där hemma.
Varpå svärmor svarar: - Men hon kan väl stanna här en stund och leka lite, så kan ni åka hem så kör vi hem henne ikväll.
Jag frågade min dotter om hon ville stanna hos farmor och farfar, varpå hon nickade och gick för att leka med alla leksaker som hon hade fått. Det kändes nästan som dem kastade ut oss. Okej, inte bokstavligt talat då. Men det kändes som jag och min man var ovälkomna. Väl hemma sitter jag och min man ensamma i soffan och tittar på Kalle Anka, utan min lilla flicka. Jag kanske har svårt att acceptera att hon börjar bli så stor, men jag tycker julen är en högtid då man ska samlas tillsammans allihopa! Det gör så ont i hjärtat att inte vara välkommen till sina egna släktingar på självaste julafton. Jag vet inte. Jag kanske överdriver. Men på julafton vill jag ha min nära och kära omkring mig. Jag vill inte bli utkörd efter två och en halv timme och sen sitta ensam hemma i soffan och gråta...
Jag ville nog helst bara skriva av mig.
