Struligt med samsovning 3-åring, vad händer??
Sedan några veckor har våra nätter blivit väldigt jobbiga - för mig. Barnet som är tre har alltid samsovit med oss i en rejält bred säng och det har oftast varit trevligt och mysigt på alla sätt. Men numera verkar barnet ha ett extremt närhetsbehov, eller något. Ligger tätt, tätt emot mig, krafsar på mig, tar min kudde och mitt täcke, tjongar fötter i mina revben, pillar in hårda tår mellan mina lår. Detta gör ju att jag sover uselt och det börjar bli riktigt jobbigt. Jag försöker i allafall flytta undan mig men barnet flyttar efter.
Har försökt fråga varför barnet vill ligga så nära och får till svar saker som kan tyda på rädsla, t ex spöken, läskiga ljud osv. Vet inte om det är så eftersom lillungen är en historieberättare av rang och verkar inte rädd på något sätt dagtid.
Barnet vill heller inte ligga bredvid sin pappa och sprattla utan det är bara jag som ska pillas och krafsas på. Är det någon som känner igen detta och kan hjälpa oss? Vad kan det vara? Fas?
Det känns inte aktuellt att ordna med eget rum, däremot kan vi ju flytta isär sängarna men det känns ju inte schysst om barnet nu har ett stort närhetsbehov just nu. Eller är det så att barnet snarare är redo att sova lite mer ifred?
Tankar och erfarenheter tas tacksamt emot från trött och mörbultad moder.