Svärmor sade att deras barn är sötare än vårt!

Nu blev det helt fel, jag behandlar inte min systers pojkvän likadant som min pojkvän ska det såklart stå.

Nej hon har inte valt att adoptera, men hon ska acceptera och respektera att hennes son har adopterat. OM svärmodern har sådana problem med att kunna acceptera ett adopterat barnbarn så bör hon söka hjälp. Det är inte normalt. Då har hon säkert även andra bekymmer. 

Nåja, jag sa go´kväll för att jag inte tänkte bidra mer här. Men men... eftersom du är så generös med dina åsikter om min intelligens så gör jag ett undantag. Det är inte lågbegåvat att värna om sin släkt och dess gener. Du får gärna tycka det, det är ok, men du behöver inte idiotförklara dem som inte håller med dig. Brukar du göra det? Isåfall är jag verkligen glad att vi inte är släkt. Ja, faktiskt att vi inte ens är adoptivsläkt. (Som ju såklart inte är släkt ) För människor som idiotförklarar andra för att deras åsikter går isär... ger jag inte mycket för. Tack och adjö.

Ja...man kan ju värna om sin egen släkt och sina gener, men faktum är att människor är människor med allt vad det innebär.... Det finns väl ett par barn i varje klass som har en annan biologisk pappa än vad som står på pappret. Helt ovetande förstås. Det brukar framgå när man behöver en donation av något slag. Ca 15% av de barn som har behövt någon donation har en annan pappa än den förväntade hörde jag i en radiodokumentär.

 Förövrigt kan man acceptera att ens barn har adopterat, vara glad för barnets skull men ändå inte se det som sitt barnbarn.

Den siffran stämmer inte. Ca 15 % av de som begärt faderskapstest visar sig inta vara den biologiska pappan, men då lär det ligga ganska mycket misstankar bakom innan man gör själva testet.  De siffror som finns gällande att pappan är någon annan än den som tror han är biologisk pappa landar de bästa siffror jag sett på 2-3 %, vilket fortfarande givetvis är förvånansvärt högt.

Nej hon har inte valt att adoptera, men hon ska acceptera och respektera att hennes son har adopterat. OM svärmodern har sådana problem med att kunna acceptera ett adopterat barnbarn så bör hon söka hjälp. Det är inte normalt. Då har hon säkert även andra bekymmer. 

Det börjar så, o. det är lätt att det fortsätter om inte föräldrarna sätter stopp. Jag tror att det är så Ts tänker iom att hon reagerade så starkt som hon gjorde.

Det blev så för att inte min "mamma" tog mitt parti så som Ts gjorde här o. reagerade. Den behandling jag fick gick så långt att jag hörde min sk. "mormor" ifrågasätta att jag adopterats. Hon lyckades att förstöra min o. "mammas" relation med sitt skitsnack och jag fick tyvärr inte chansen att reda ut det med henne heller då hon gick bort medan jag fortfarande var tonåring.

Kan det jag skriver bidra till att ett adoptivbarns föräldrar får upp ögonen, säger ifrån o. skyddar det från släktingar som min "mormor" o. denna farmor så är det värt det
Men du som inte är adopterad eller A-förälder har nog svårt att förstå varför.

 

 

 

Nu är det så att människor har en förmåga att leva sig in i olika situationer, man behöver alltså inte ha varit med om situationen för att förstå eller ha en åsikt.

Jag kan såklart inte yttra mig om dina upplevelser då jag vet för lite, det låter dock som att din mormor var ganska elak. Det tycker jag absolut inte är okej, jag tycker svärmoren i trådstarten gjorde helt fel som sa så om barnet. Det är inte okej! Man ska aldrig förolämpa någon eller vara elak, särskilt inte mot någon som inte har gjort något. Däremot förstår jag om man inte ser det adopterade barnet som sitt barnbarn och därmed behandlar barnet annorlunda (utan att vara elak såklart) Tänk såhär, jag behandlar inte min pojkvän likadant som min systers pojkvän. Det betyder inte att jag ogillar honom eller tycker att han är en dålig person, men jag älskar honom inte heller.

Ja, kanske det, men det jag menade var att just "sötheten" inte behöver innebära att svärmor uppskattar den sötaste mer. Som mitt exempel illustrerade så gillade ju kvinnan till de tre barnen INTE mest att umgås med det vackraste barnet, utan med att av de andra (som hon trivdes bäst tillsammans med).

Jag menar, vad hjälper det att vara söt om ingen vill hänga med en?

Tolkar dig inte som särskilt förstående nej. Kan man inte säga något snällt så ska man vara tyst.Punkt. Att börja indela och favorisera kommer det inget gott ur. Ett Adoptivbarn behöver inte fler motgångar i sitt liv i form av ignorant ny "släkt". H*n behöver positiv förstärkning inte negativ.