Jag var omkring 9 år. Mamma och pappa var separerade och jag skulle fira jul med min pappa (jag bodde vanligtvis med honom varannan helg, så vi hade inte någon värst superbra relation). Vi skulle åka och besöka några släktingar på pappas sida, som jag sällan träffat.
När det var dags att öppna paketen så fick man turas om med att öppna, - en och en. Så när jag öppnade ett av mina paket så satt alla andra och tittade på, sedan var det nästa persons tur, osv.
Nu till det pinsamma, jävliga och bland det mest sårande jag någonsin varit med om:
Av min pappa fick jag fyra paket. När jag öppnade det första så höll jag på att dö (alla satt och tittade och undrade vad det var - jag ville bara springa därifrån).
I paketet låg EN TANDKRÄMSTUB! Pappas kommentar var: "jag vet ju att du är ganska glömsk, så jag tänkte att du säkert glömt tandkrämen hemma hos mamma, så jag köpte en."
Paketöppningen fortsatte till nästa person och pinsamheten la sig lite. Sedan var det min tur igen, att öppna ett av mina paket.
I nästa paket låg; läs och häpna - EN TANDBORSTE (en helt vanlig tandborste för en tjuga - så alltså ingen eltandborste eller liknande).
Nu började bland annat min farmor att protestera lite, och frågade min pappa om det var ett skämt, - att det inte var kul längre isf och att han faktiskt fick ta och plocka fram den riktiga julklappen snart. - "Du ser ju att flickan blir ledsen", sa min farmor med rörd röst.
Jag bet ihop och kände hur "halsontet" (pga att jag höll tillbaka gråten) höll på att komma. Men jag lyckades att inte börja gråta, och snart var det återigen min tur att öppna ett av mina paket.
Denna gång trodde jag verkligen att det var det jag önskade mig, i paketet. Både pga storleken och pga hur det lät när jag skakade på det (jag önskade mig ett specifikt lego-set det året).
Jag sken upp och sa: "Jag tror jag vet vad detta är...!"
MEN... I paketet låg dock inget lego, utan en CHOKLADKALENDER!
Nu började mina fastrar och min farmor att gå på pappa och fråga om han hade varit full när han köpte paketen. Jag tror att pappa insåg där och då, hur väldigt pinsamt det var - inte minst för han själv...
Hans kommentar var: "Idag ÄR det ju den 24:e, vilket betyder att du får öppna ALLA luckor IDAG! Det är ju j ä t t e k u l ! - Du gillar ju godis!?"
Jag ville inte visa mig sårad, speciellt inte inför alla släktingar som jag knappt ens kände. Så jag drog på ett leende och sa något i stil med: "Åååååh! Vilken lyx! Tack så jättemycket pappa! Jag älskar chokladkalendrar! Perfekt med tandborsten och tandkrämen då också!"
(Jag försökte skoja till det hela, lätta upp stämningen lite - inte minst för min egen del. För innerst inne var jag sååååå jäkla ledsen och sårad, och önskade bara att julen kunde vara över så att jag äntligen fick åka hem till min mamma igen).
Suck... Ja, och det slutar ju tyvärr inte där...
När det återigen var min tur att öppna ett av mina paket (det fjärde och sista jag fått av min pappa), så sa jag att pappa kunde öppna det. Jag skyllde på att snöret satt för hårt och att jag hade ont i fingrarna och inte kunde öppna det själv.
Pappa svarade då att "nej, nej, detta är något du önskat dig - det andra var ju bara lite på skoj! Hehe...Höhö, hrmf...".
Jag blev glad och skyndade mig att öppna paketet. I paketet låg en DATE-PARFYM (någon som minns dessa? - billiga småtjejs-parfymer, populära på 90-talet).
Jag blev både lättad (då det faktiskt stod med bland krimskramset på min lista), och, ja, nästan förtvivlad på samma gång. Men jag vågade inte visa mig sårad, så jag flög upp och kramade pappa och sa något i stil med: "Åh, TACK, preeeeecis den jag ville ha! Tack så jättemycket!". - Allt för att de i sällskapet skulle sluta tycka synd om mig, och för att jag skulle slippa skämmas. Nu trodde ju alla att jag faktiskt fått något som jag verkligen önskat mig.
Det var den vääääääärsta julen i heeeeela mitt liv. Jag minns den än och kan än idag inte förstå hur pappa kunde vara så jävla elak och utsätta mig för den pinsamma, obekväma och sårande situationen.
Jag ska tillägga också att min pappa, då tiden begav sig, var VD för ett stort dotterbolag - så ont om pengar hade han definitivt inte!
Usch, för den julen. :(
Min motivering till varför just jag borde vinna:
Just den specifika julen hade jag faktiskt önskat mig ett stort lego-set. Jag vill minnas att det stod högst på min lista till och med, tillsammans med några småprylar. Så det var liksom the BIG THING som jag önskade mig. Men som jag alltså aldrig fick.
Så det vore ju skoj att vinna ett lego-set nu, till denna jul, så här nästan 20 år senare. Blir superskoj för mig och trollungen här hemma att leka med (han har dessutom inget smålego än, - "bara" duplo, - men det är väl dags för smålego snart, så detta vore ju en superbra introduktion för smålego här hemma!).