Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Du menar alltså att man inte har något ansvar för sina egna handlingar?
Allt är bara ens partners fel när man är otrogen?
Du hade alltså inget annat val?

Det kan måhända vara en förklaring att man inte är attraktiv i ens partners ögon längre eller att man ger för lite närhet och bekräftelse.
Men det är då rakt ingen ursäkt!

Man får känslan av att du har blivit trampad på en öm tå och försöker ge igen genom att lägga skulden på de som blivit bedragna.
Att du tycker det är jobbigt att bli kritiserad för det du gör.
Hade du verkligen inte brytt dig om det vi skriver så hade du inte behövt svara oss överhuvudtaget.
Så det är bara löjligt att påstå att du inte bryr dig samtidigt som du hela tiden går i försvar mot de som kritiserar dig.

Vill du/ni som är otrogna bara diskutera med likasinnade så starta en låst grupp nästa gång.
Det fungerar ju uppenbarligen inte så bra att bara be folk att sluta skriva.

Ok....

Ang barnen så är det du och din man som avgör hur den nöten kommer se ut, som andra redan varit inne på så lär sig barnen av er, hur ni lever kommer sätta mallen för vad de anser vara ett normalt förhållande,, dvs förmodligen kommer de växa upp med att tro att leva som vänner (utan kärlek och alla små små detaljer som visar att man är mer än vänner) är ett normalt förhållande och det kommer påverka deras förhållanden. Dvs nöten knäcker ni varje dag genom att vara deras förebilder.

Kan hålla med att vi är förebilder, i mitt föräldrahem var det alltid mycket puss och kram men även gräl. Känslor hela tiden, hos min man teg man. Men kan stolt konstatera att just nu ligger den 22-åriga dottern med sin pappa i soffan, på ett mysigt sätt. Ska inte missförstås. Den 19 årige sonen kramar och pussar mig mer eller mindre dagligen, så dessa ungar är fulla av kärlek, nog så vi får våra ömhetsbehov. Men dottern är bara på blixtvisit efter att ha varit med pojkvännen i tre veckor. Sonen kommer förmodligen flytta ut om ett år.

Jag tror att du underskattar otrogna. De flesta bryr sig ganska mycket om sin partner och anstränger sig för att det inte ska komma fram. Det tycker jag tyder på att de bryr sig om sin partner även om det inte är det sättet du tycker att man ska agera på. Jag personligen tycker att det är en jättejobbig situation och ingenting jag önskade skulle hända. Därmed inte sagt att jag skyller händelseförloppet på nån annan.

Det känns inte jobbigt på något sätt att läsa om din historia. Jag har läst den många gånger och den tillför inget nytt. Det som är jobbigt är att inte få prata ifred om det tråden är tänkt att handla om. Hade tråden hetat "vi som hatar otrogna" hade jag inte gått in i den. Lite som att diskutera politik med en sverigedemokrat, samma papegojliknamde resonemang hela tiden. Det är bara det som stör.

Din berättelse om otroheten tillför mycket, det är givande att läsa och modigt av dig att vara så öppen. Otrogna personer är inga egoistiska monster, de är människor som vi andra men som av olika skäl valt det mest förbjudna. Det är lätt att döma, inte lika lätt att gå i någon annans skor.

Men hacka inte på Molly! Hon har all rätt att framföra sina åsikter och dela med sig av sina erfarenheter. Genom att hela tiden gå på henne spammar du tråden och tar bort fokus från det du vill uppnå, att diskutera med andra med liknande erfarenheter. Låt bli att svara på inlägg du inte gillar istf att lyfta fram dem som du faktiskt gör nu. Din stingslighet tar bort lite av värdet med dina välformulerade personliga inlägg.

Det du skriver i kontrast till det du gör är bevis nog, det kryllar av otrohetstrådar och samtliga har ett ganska genomgående tema, ofattbar egoism kombinerat med högvis med självlögner och rationalisering där man intalar sig själv drösvis med saker för att hålla skuldkänslorna på avstånd och en påfallande hat mot all slags kritik och ifrågasättande.... dina inlägg följer samma mönster.

1) Att du är otrogen för att du vill äta kakan och ha den kvar är väl ganska uppenbart annars hade du väl valt?

2) Att du intalar dig en massa saker och rationaliserar grovt är också uppenbart, till exempel vad ert förhållande innebär för era barn, eller påstår att du inte berättar för din man bara av ren hänsyn till honom, eller att din otrohet är något som "bara hände" och inte något du själv medvetet valde.

3) Att du inte gärna vill ta konsekvenserna för dina handlingar är väl också uppenbart, du har ju själv skrivit att du inte gärna vill bli påkommen och att du håller det hemligt är väl bevis nog för det

4) Att du är mer eller mindre allergisk mot all slags kritik och ifrågasättande är också ganska uppenbart trotts alla försök att få det att låta som att bara handlar om att du vill att folk respekterar topic.

Linda verkar inte vara allt för långt ifrån sanningen

I egenskap av otrogen tar jag mig friheten att kommentera dina påståenden då Anna tydligen lämnat tråden.

2. Rena dumheter att påstå att barnen mår dåligt av något de inte vet, om förhållandet i övrigt är bra. Det är ingen konst att både älska sin partner och vara en bra förälder och ändå ha sex med någon annan. Inte för män iaf. Barn mår betydligt sämre av en skilsmässa de inte förstår orsaken till, "ni bråkar ju aldrig, varför ska ni förstöra allt".

Klart du tycker så. Du måste ju rättfärdiga dig själv och ditt beteende. 

Men du skulle alltså inte bry dig om att din fru visade sig vara otrogen?

Herregud, detta riskerar du med att knulla runt...

Att du inte bryr dig om din man är en sak, men att du inte vill vara en bra förebild för dina barn, jag förstår det inte. Kommer det att vara värt det, om de vänder dig ryggen när det kommer fram?

Vad säger du till dottern om hon kommer hem och är ledsen för att pojkvännen varit otrogen? 

Då skulle vi i praktiken ha ett öppet förhållande, inte mig emot.