• Anonym (Psyk)
    Äldre 9 Feb 06:52
    57333 visningar
    90 svar
    90
    57333

    inlagd på psyket

    Hej alla fina där ute.

    Ngn som har erfarenhet av att vara inlagd på psyk? Lutar åt det om jag inte mår bättre på måndag. Så fruktansvärt rädd.
    Vad händer där? Vad gör man?
    Vad får man göra och inte?
    Erfarenhet av psyk i Stockholm?

  • Svar på tråden inlagd på psyket
  • Äldre 10 Feb 13:16
    #41
    +1

    Stanna inte där, då blir du mer sjuk.

  • Anonym (M)
    Äldre 10 Feb 17:27
    #42
    Anonym (Undvik psyket) skrev 2017-02-09 20:55:35 följande:
    Det här liknar mina erfarenheter. Det är bara förvaring och väldigt tråkigt. Om man blir tvångsvårdad är det värre. Då får man i början inte gå ut alls och man blir tvångsmedicinerad med spruta om man inte tar medicin frivilligt. Läkaren har makten och man kommer inte ut förrän de bestämmer. Man är helt maktlös. Personalen i övrigt är heller inget att hurra för och kan lämna fel information till läkaren vilket kan leda till tråkigheter.

    Jag fick dock ha mobiltelefon och det fanns böcker, smutsiga vattenfärger, och några spel där inget gick att använda för att det fattades delar.

    Jag skulle aldrig lägga in mig frivilligt.

    Det kan vara väldigt svårt att sova också p.g.a. störande moment. Då vill de att man tar sömnmedicin också.
    Låter precis som hur det var för mig. Fick dela rum med en kvinna som snarkade som en jordbävning. Jag har social fobi och ptsd och kan inte sova med okända människor men det enda "enkelrummet" de kunde erbjuda var på en bänk ute i korridoren. Ingen brydde sig om nåt. En kvinna grät jättehögt nästan dygnet runt och ingen i personalen gick ens och kollade om hon var okej. De sa typ "nu börjar hon igen" och suckade mellan varann.
  • Anonym (M)
    Äldre 10 Feb 17:30
    #43
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-10 13:13:41 följande:

    Nu ringde en fantastiskt sköterska upp.
    Egna kläder och egna saker förutom vassa el skadliga såklart. Mobil el platta ok.
    Man får gå ut när man vill och ta emot besök. "Du kan skriva ut dig dagen efter om du tycker att det är pest men jag tror inte du gör det"....

    Vågar man lita på det?


    Det beror nog på var du hamnar och med vilka i vårdpersonalen. Jag skulle få skriva ut mig själv när jag ville och ingen hade ju en aning om hur jag mådde så de sa inte emot. De brydde sig dock inte att föra det vidare så innan jag ens fick prata med en läkare (den FÖRSTA läkarkontakt jag haft sen innan jag blev inlagd, fick inte ens ett "välkomstsamtal") tog det 2 dar. Sen fick jag godkänt av honom (på eftermiddan) och det tog ytterligare en natt innan jag var utskriven på pappret och fick åka hem. Har dock hört om folk som inte fått skriva ut sig för att de mår för dåligt enligt personalen, trots att de skrev in sig frivilligt.
  • Glinda från Oz
    Äldre 10 Feb 20:43
    #44
    Anonym (Hmm) skrev 2017-02-09 07:12:38 följande:

    Har varit inlagd 2 ggr. Man gör ingenting!!

    Vilar, äter eller ser på tv i det gemensamma tv rummet. Dörrarna är låsta. Fick gå på promenad en liten stund på dagen tillsammans med övriga intagna och personal.

    Får inte ha mobil telefon eller dator.

    Får mediciner men ingen "samtalskontakt" eller liknande. Det är inte vård utan förvaring och ett sätt att se till att du inte tar livet av dig.

    Självklart får man inte raka sig och måste fråga om lov ifall man vill duscha. Får inte ha egna kläder.

    Kan liknas vid ett häkte men med fler mediciner och mindre tid utomhus.

    Detta är min erfarenhet. Hoppas du mår bättre snart!


    Jag hoppas du anmälde avdelningen du var inlagt på. De får inte neka dig att ha mobil och dator, sålänge du inte är dömd för ett brott vill säga.

    Är du inte tvångsinlagd får de inte hindra dig från att gå ut heller.
  • Anonym (Min mamma)
    Äldre 10 Feb 20:52
    #45

    Min mamma har varit inlagd. Dörrarna var låsta, men hon kunde när som helst be personalen att låsa upp så hon kunde gå ut. Om du inte är tvångsinlagd får de inte hindra dig från att gå och du kan skriva ut dig själv när du vill (sålänge de inte beslutar om tvångsinläggning vill säga)

    Min mamma hade sin mobil och ipad med sig. Men personalen uppmuntrade till att titta på TV i sällskapsrummet och prata med de andra inlagda framför att sitta vid iPaden. Det såg ut som vilken avdelning som helst. Det fanns ett gemensamt sällskapsrum med en soffa, några stolar och en TV.

    Mediciner delas ut vid behov och då de ska tas. Har det inte beslutats om tvångsåtgärder kan du vägra medicin, men för din hälsas skull är det inget jag skulle rekommendera. De är ju utskrivna av en anledning.

    Det är mer förvaring än behandling. Du får medicin men inte någon psykologkontakt eller liknande.

  • Äldre 10 Feb 20:55
    #46

    Skulle inte våga ta deras mediciner. Alla side effects.

  • Anonym (W)
    Äldre 10 Feb 23:04
    #47
    Anonym (M) skrev 2017-02-09 15:38:44 följande:

    Jag har varit inlagd en gång. Ingenting hände. Fick inte prata med nån alls, ingen läkare, ingen sköterska. Fick mediciner som jag inte tog och ingen kollade det, jag fick inte veta vad det var ens. Sköterskorna satt och glodde på tv och brydde sig inte ett skit. Jag hoppade över alla måltider (har anorexia) men ingen märkte nåt. Det enda som fanns att göra var att kolla på tv med sköterskorna eller lägga pussel. Jag fick ha min mobil men ingen laddare. Till slut fick jag nog av att det var så jävla tråkigt där och jag fick ändå ingen hjälp, så efter ett kort samtal med en extremt otrevlig läkare blev jag utskriven och hemskickad.

    Har en nära vän som är/var inlagd nu. Hon upplevde samma sak. Hon blev sjuk och hade hög feber och ingen brydde sig, de som nån gång lyssnade sa att det satt i hennes huvud. Ingen tog tempen, kollade blodprover eller ens pratade med henne. Hon hade influensa som övergick i lunginflammation. Hon har också anorexia och var uttorkad och undernärd och hennes kropp orkade inte mer. När nån äntligen kollade hur det var med henne när hon inte varit ute från sitt rum på flera dar var det för sent. Hon har nu legat i respirator sen innan jul och har hjärnskador som förmodligen är permanenta.


    Det här måste anmälas! Hoppas din vän klarar sig. Beklagar det hon/ni fått gå igenom. Fy fan. Med dessa skatter vi har i Sverige borde vården vara i toppklass. 
  • Äldre 11 Feb 04:32
    #48
    Anonym (M) skrev 2017-02-10 17:27:42 följande:
    Låter precis som hur det var för mig. Fick dela rum med en kvinna som snarkade som en jordbävning. Jag har social fobi och ptsd och kan inte sova med okända människor men det enda "enkelrummet" de kunde erbjuda var på en bänk ute i korridoren. Ingen brydde sig om nåt. En kvinna grät jättehögt nästan dygnet runt och ingen i personalen gick ens och kollade om hon var okej. De sa typ "nu börjar hon igen" och suckade mellan varann.
    En bild ur verkligheten!
  • Anonym (Oj)
    Äldre 11 Feb 15:10
    #49
    Anonym (M) skrev 2017-02-10 17:30:18 följande:

    Det beror nog på var du hamnar och med vilka i vårdpersonalen. Jag skulle få skriva ut mig själv när jag ville och ingen hade ju en aning om hur jag mådde så de sa inte emot. De brydde sig dock inte att föra det vidare så innan jag ens fick prata med en läkare (den FÖRSTA läkarkontakt jag haft sen innan jag blev inlagd, fick inte ens ett "välkomstsamtal") tog det 2 dar. Sen fick jag godkänt av honom (på eftermiddan) och det tog ytterligare en natt innan jag var utskriven på pappret och fick åka hem. Har dock hört om folk som inte fått skriva ut sig för att de mår för dåligt enligt personalen, trots att de skrev in sig frivilligt.


    Hör och häpna ;) Jag fick skrivas ut för att jag mådde för dåligt av vistelsen enligt personal och läkare. Men det berodde inte på att någon var elak mot mig eller att jag behandlades illa, för som jag nämnt behandlade de mig och de andra patienterna väldigt väl. Jag var som sagt inlagd för en medicinjustering då jag är överkänslig mot mediciner och de behövde ha mig under bevakning så att jag inte får allt för allvarliga biverkningar. Därav träffade jag läkaren varenda gång han var på avdelningen (vilket var 3-4 dagar i veckan) för att som sagt justera medicinerna. Hursomhelst beslöts det efter ett par veckor att jag var tvungen att bli utskriven trots att vi inte hittat en optimal medicin, eftersom jag blev sämre av vistelsen. Jag har så att säga "överdriven empati" (i brist på bättre ord) och tenderar att anamma andras problem och göra det till mitt eget. Det är inte så lyckat att ha på en psykiatrisk avdelningen, och eftersom personalen märkte att jag blev mer passiv i mitt eget mående och för engagerad i andras, kände de sig tvungna att skriva ut mig innan jag kollapsade av att lägga för mycket på mina egna axlar. Tydligen är det så att vissa mår sämre av en inläggning, och jag var en utav dem. Men det tillhör nog ovanligheten som sagt.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 11 Feb 15:14
    #50
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-10 13:13:41 följande:

    Nu ringde en fantastiskt sköterska upp.

    Egna kläder och egna saker förutom vassa el skadliga såklart. Mobil el platta ok.

    Man får gå ut när man vill och ta emot besök. "Du kan skriva ut dig dagen efter om du tycker att det är pest men jag tror inte du gör det"....

    Vågar man lita på det?


    Ja, det tycker jag att du ska göra. Jag tror inte hon skulle ljuga om en sådan sak. Ifall de inte är intresserad av patientens välmående, så skulle de nog inte heller rekommendera dig att söka vård där. Jag hoppas att allt kommer gå bra, och att de kan hjälpa dig att må bättre :)
Svar på tråden inlagd på psyket