Anonym (Undrar) skrev 2017-07-07 00:30:50 följande:
Det förstår jag givetvis att dom behöver komma överens, blir lite påfrestande annars...
Vad tycker du han har för ansvar då? Bortsett från självklara saker som slicka inte i kontaktuttaget och stå inte på balkongräcket
Beroende på barnets ålder så tycker jag att han är ytterst ansvarig för att relationen mellan honom och barnet funkar. I det ingår lite att vara lyhörd för barnets behov i relationen.
Jag tar ingenting för givet. Jag kan fråga honom om han kan hämta barnet på dagis/skola, men kan han inte så är det mitt ansvar att lösa. Om han hade varit barnets pappa så hade jag haft krav på honom att lägga manken till lika mycket som jag gör för att situationer ska lösas på bästa sätt för barnet.
Jag hade blivit glad om han självmant hade intresserat sig för barnet, allt från att spela tv-spel till att natta, men det är ingenting jag skulle kräva. Jag hade inte undergrävt hans auktoritet inför barnet om han hade velat ta en fostrande roll, men om det hade varit något som var helt emot mina värderingar så hade jag pratat med honom om det.
Nej, någon papparoll kräver jag inte, för mitt barn har en pappa även om han inte är speciellt närvarande. Däremot hade jag blivit glad om han hade tagit något som kan liknas vid en papparoll, men som mer blir en vuxenroll i barnets liv. Jag har svårt att definiera riktigt hur jag menar, eftersom jag inser att min beskrivning låter väldigt mycket som en renodlad papparoll. Men jag hade förväntat mig större engagemang och större ansvar av en pappa, och blivit riktigt arg om han inte hade tagit rollen på allvar. Så hade jag inte reagerat med en ny partner.