Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Insåg vi mkt snart firar 1 år i den här tråden... Fy fan att många av oss fortfarande är kvar :(
Det har varit oerhört smidigt med privat klinik! Ingen väntetid och man är så välkommen när man hör av sig. Bara att börja på en gång. Gynekologen jag går till på hemmaplan är också så smidig att boka tid eller ställa frågor till. Är bara positivt inställt förutom kostnaden då. Är ju skönt att min sambo är med på tåget just nu men om vi inte lyckas på första försöket vet jag inte vad planen är...
Vad jobbigt att du kan bli gravid och plussa men att det inte går vägen! Då undrar man ju vad problemet är. Har nån tittat efter tex polyper eller myomer i livmodern? Har en känsla av att offentlig vård vill skjuta upp ivf föralltid om se kan...
Åh, blir bara mer sugen när du säger så...! Men, har lovat min sambo att vi ska försöka ytterligare 2 cykler med Letrozole innan jag kräver IVF på ett eller annat sätt. Så mars blir det tidigast för mig då... förmodligen privat...
Jag har haft så många som har kollat mitt underliv det senaste året, så verkar omöjligt att något skulle missats... Jag själv är ju övertygad om att det är livmodern på något sätt, men tydligen så undersöker man inte den mer än med ultraljud?
När har du äggplock? För visst är det det som står näst på tur för din del?
Varför är män så sega! Man vill ju bara börja nuuuu... Pratade med min sambo igår och han vill inte fortsätta privat pga kostnaden men vi står inte ens i kö till landstinget så lyckas vi inte nu får vi börja om och vänta många månader igen.
Ok ja då har de såklart tittat på det mesta kanske :(
Jag måste antagligen göra ett till ultraljud så vet inte... Kanske fredag, kanske början av nästa vecka...
Vet verkligen inte varför det ska vara så segt och ryck-på-axlarna?! Är så less på min sambos ?nähä, jaja, nästa gång funkar det säkert!? NEJ DET GÖR DET JU UPPENBARLIGEN INTE?! Sluta vara så jävla blasé!
Sorry.... bara så less på allt och hela den här situationen speciellt. Denna månad har det varit tyngre än på riktigt länge. Mina tankar kretsar jämt kring hela bebis-grejen. Får aldrig någon paus känns det som.
Hur många återföringar har ni kvar på detta första försök? Förstår att det känns jobbigt och stressigt om han inte vill bekosta ett till...
Har du fått en tid för ultraljud tills imorgon?
Vi betalade btw fakturan på 32000 nyss haha. Kul.
Förstår dig verkligen! Det där med paus har jag känt många ggr... Man kan aldrig slappna av och sluta tänka på det...
Är också trött på det men samtidigt glad att vi gör ivf men lyckas det inte så har ju sambon bestämt att vi ska återgå till landstinget och stå i kö så känna så pressat...
Det ingår en färsk återföring förutsatt att man får något befruktat då :) så om vi får till frysen kostar det 15000 att återföra.
Var på ultraljud igår och det såg bättre ut nu! Kanske 10 blåsor om alla hinner växa till sig! Äggplock bokat på måndag!!! Så nervös!
Vi betalade btw fakturan på 32000 nyss haha. Kul.
Nej, kan verkligen inte sluta tänka på det hela tiden jämt.... Särskilt dagar som denna: en kollega råkade försäga sig om att hon väntar barn. Min sambos kompis berättar ovetandes om att hans kk råkade blir gravid och de gjorde abort. Och som pricken över i så ringde min sambos bästa vän och berättar att han måste avsäga sig som toastmaster pga BF två dagar efter vårt bröllop. Han och hans tjej har alltså varit tillsammans kortare tid än vi har försökt att bli gravida. Började störtgråta hysteriskt och min sambo fick panikljuga om att jag var i duschen om inte kunde prata, men hälsade. Är inte ens lite glad så känner mig som en genomrutten person.
Åh, hoppas hoppas på att alla 10 växer till sig!! Så får ni massor med syskon till frysen!
Förstår det känns läskigt, och spännande! Avundsjuk men inte missunnsam!
Usch jag känner igen mig så väl :( har en nära vän som inte ens varit tillsammans med sin kille hälften av tiden jag och min man försökt. Ändå hade hon mage att klaga när de inte blev gravida på 2 månader. Fy fan vad jag inte klarar av sånt. Nu har de fått sitt första barn. Ca ett år efter att de blev tillsammans. Hoppade över hennes babyshower och har inte träffat barnet än. Fixar det inte.
En annan vän tog det hela 7 månader för.. hon säger ibland att hon förstår hur jag känner eftersom dom också fick ?kämpa? för att bli gravida. Vet att hon inte menar något illa men det blir så fel. Har faktiskt sagt till henne att jag inte klarar av att ses nu medan hon är gravid. Tänker inte utsätta mig för onödig smärta, det gör jag bara inte. Hon tog det jättebra iallafall och sa att det är helt okej.
Du är INTE en genomrutten person! Inte ens i närheten! Det vi går igenom är så hjärtekrossande och förjävligt tungt att vi får hantera det på vilka sätt vi än kan <3 sätt inte mer press på dig själv att låtsas vara glad för andra, vi har tillräckligt mycket ändå! Riktiga vänner accepterar och framförallt respekterar ens känslor, speciellt i en situation som denna.