Vi ska gifta oss i hemlighet!

Jag skulle nog säga att hälften av de jag känner har gift sig utan gäster, hälften har gjort det med gäster och samtliga har kunnat behålla sina relationer.

Vi fick reda på att brorsan gift sig med ett mail med en bild. Det var bara dom två och vittnena.

Om en relation tar skada på grund att någon gifter sig utan fest, då är det nog ingen relation att bygga vidare på.

Misstänker att de flesta som gör detta gör det för det juridiska, dvs för paret som så är det ingen jättegrej

Du missförstår mig, det är klart man inte behöver ha en fest, det tycker nog ingen. Grejen är att gifta sig utan att berätta det för någon, även om personen inte är där så vill man som nära anhörig veta det.

I vårt fall så får vår familj veta det. Vi bjuder ju in, men gör en överraskning av det. Kommer de inte på vår "babyshower" så missar de att vara med och fira oss som nygifta. Deras förlust.

Varför det ena skulle vara viktigare att ta sig tid för än det andra vet jag faktiskt inte.

För mig är inte "bröllop" mer viktigt än att få barn eller fylla år. Så känner inte vår familj oss och skulle de bli sura så får de bli det..

olika personer gör på olika sätt och dagens samhälle borde verkligen lära sig att hantera det.

Fast det var exakt vad t.ex min bror gjorde, min svåger gjorde exakt samma sak. Svärmor gifte sig också utan att någon fick reda på det.

Nej, jag ser inte det som en stor grej att inte tala om det. För dom som ser bröllopet/vigseln som en stor sak, de kommer också se till att tala om det för de berörda.

De som inte gör det, det ser det inte alls på samma sätt som t.ex du. De kanske tycker det är privat, de kanske inte ens ser det mer än "ett måste för det juridiska".

Om det blir dåliga relationer efter något sådant, så skulle jag nog säga att problemet ligger hos de som inte accepterar parets vilja.

Men ärligt sagt, vad har andra med det att göra? Inte ett smack faktiskt. För mig t.ex är äktenskapet en juridisk instituton (även om jag älskar att gå på bröllop). Jag har all respekt för de som verkligen vill fira detta, men lika mycket respekt för de som anser att det är en privatsak som endast berör de inblandade personerna.

Nej, ärligt sagt, det är faktiskt ingenting som han har rätt att bli sur på.

Hoppsan vad många kommentarer. Både bu och bä.

Självklart har vi fattat att det är känsligt för en del när det gäller giftemål och fest kring det. Men vi vill ha en lugn tillställning och gör det inte för någon annans skull.

Känns ibland som att vi lika gärna skulle kunna gifta oss och inte göra något alls av det efteråt.

Men har ändå valt att bjuda våra föräldrar och syskon för att blidka dom lite.

Vi väntar barn tillsammans och funderade kring om man ska bjuda in till en babyshower för att få alla att komma..

Självklart inte bestämmer jag inte över andras känslor, men jag kan inte rå för det att jag tycker det är mer pinsamt hos den som tar illa vid sig för att inte få all information om andra och anser sig ha rätten att förstöra relationen.

Men å andra sidan, om jag hade en sådan person i min närhet, så hade jag mer varit glad att personen försvann från mitt liv.

Sedan om relationer kräver kompromisser, det beror på. Nära relationer (när man lever ihop) då kan man absolut behöva jämka. Men annars så anser jag att relationer bygger på frivillighet, så nej, jag kompromissar inte om mitt privatliv (som jag faktiskt anser att äktenskapet, att köpa hus, skaffa barn etc) med folk som inte berörs av mina beslut när det gäller mitt privatliv.

Ett äktenskap berörs endast av de två (och eventuella barn) som ingår i detta. Hur man väljer att ingå i detta behöver man inte kompromissa med utomstående om, varken syskon, föräldrar eller andra släktingar, vänner etc berörs av detta.

För en del är det en stor sak som man delar vidare av, för andra är det en privatsak som de föredrar att hantera mellan endast de berörda.

För övrigt så berättade vi först efter halva graviditeten att vi skulle ha barn för mamma, svärmor och svärfar, ingen som tog illa vid sig där inte

Du har rätt i att man inte bör skita i andras känslor. Även de som vill gifta sig i hemlighet har känslor som är värda att respekteras. Alla människor har rätt att styra över sina egna liv och avgöra vilken typ av bröllopsceremoni de vill ha eller inte ha.

När det gäller bröllop så tycker jag att viljan hos de som ska gifta sig går före viljan hos släkt och vänner. Närstående som prompt ska ha sin vilja fram även när det gäller någon annans bröllop  kanske inte är några man vill ha så nära ändå i framtiden.

Lite svårt att gifta sig i hemlighet om man ska berätta det för alla i förväg

Det kan finnas flera skäl till att man vill gifta sig i hemlighet, att man tycker att det är romantiskt, att man har besvärliga släktingar som skulle grusa lyckan eller något annat. 

Jag har svårt att förstå att det är så viktigt att veta i förväg att man skulle bli ovän med någon som man så gärna vill dela lyckan med. Det är för mig helt ologiskt. 

Jag pratar ju inte om bröllopscermonin utan att man berättar att man ska gifta sig, ett exempel på hur man kan säga det är: ?jag och x har bestämt att gifta oss, vi ser det bara som ett juridiskt dokument och kommer inte ha någon mottagning och endast de obligatoriska vittnena då vi skriver på detta papper? Det tar inte många sekunder att säga. Jag förstår inte hur den här meningen kan vara så känslig att den inte kan uttalas.

Som sagt, olika personer gör på olika sätt.

Vi gör det för vår skull och vi vill ha det på detta

sätt.

Skulle vi berätta så skulle det inte vara för vår skull och jag gifter mig inte för att blidka andra.

Kan inte min egen familj eller mina vänner ha överseende med det så får det stå för deras egna omognad.

Ja, eftersom det är så moget att köra över andra och bli sur om de inte accepterar det.