• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (FYI)

    Jag väntar nog med att ställa in mig i hyllningskören, men hoppas du står emot.

  • Anonym (Avdramatisera)

    Skönt att du har landat lite och faktiskt fattat ett beslut. Jag skulle nog tro att du kommer få det tufft framöver när kollegan lägger i nästa växel och kopplar på den stora förförarcharmen men jag hoppas att du känner dig stark vid dessa tillfällen.

    Jag önskar också dig lycka till och hoppas att allt går bra för dig och familjen

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Avdramatisera) skrev 2019-01-14 18:03:23 följande:

    Skönt att du har landat lite och faktiskt fattat ett beslut. Jag skulle nog tro att du kommer få det tufft framöver när kollegan lägger i nästa växel och kopplar på den stora förförarcharmen men jag hoppas att du känner dig stark vid dessa tillfällen.

    Jag önskar också dig lycka till och hoppas att allt går bra för dig och familjen


    Jag tror inte att han kommer att göra det, lägga in en högre växel. Han har också hållt sig rätt tyst när jag varit borta och inte föreslagit massa möten nu när jag varit tillbaka heller, även om han kommer förbi mitt skrivbord etc som vanligt och vi tagit nån kaffe ihop. Så nej, kanske har vi båda fått tänka till lite mer? Men ja - skulle han göra det (börja flirta seriöst / öppet) så är det klart att det blir jobbigt, men ju mer tiden går desto starkare känner jag mig är jag övertygad om. Ansvaret är bara mitt för hur jag isåfall bemöter det.

    Tack för lycka till!
  • Astons

    Å ena sidan växer vi upp med ett moralpaket som grundar sig i religionen och som förbjuder oss från att avvika från denna vedertagna bana. Å andra sidan har vi en biologisk instinkt som tvärtemot denna predikan vill låta oss uträtta våra fundamentala behov.

    Det enda som avgör vad som är sanning är det egna samvetet, och kontrollen över hjärnan och instinkten. Det finns inget rätt eller fel ur den bemärkelsen att svaret är en absolut sanning utan det är helt och hållet upp till var person att avgöra.

    Vi är inte mer än atomer, molekyler, celler, vävnad och kroppar. Ur stjärnor vi föds och åter dör. Klarar ditt samvete av att ta steget vidare är det ett val, klarar det inte av det är det ett annat val. Gör det som gör dig lyckligast, för det är den enda parametern som betyder nåt.

    Du verkar införstått med detta och väldigt rationell som person samtidigt som du kämpar med dina känslor och insikter. Är du övertygad om valet att inte ta steget vidare bör du också vidta åtgärder som inte leder till ?otrohet?.

    Den absolut viktigaste valet här är att byta jobb. Det finns inga genvägar eller bättre lösningar än att du distanserar dig. Att byta jobb tillåter dig att göra det.

    Annars är det en tidsfråga innan behovet övervinner logiken och du ger efter för känslorna. Föreställ dig en situation med alkohol och aw/tjänsteresa/konferens. Alla dessa situationer kan leda till att du tar steget vidare.

    Fråga dig själv; hur övertygad är du att du kommer att klara av detta om du fortsätter vara kvar på samma arbetsplats? Har du vidtagit alla åtgärder i din makt att inte hamna i en situation som du ångrar?

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Astons skrev 2019-01-14 19:13:45 följande:

    Å ena sidan växer vi upp med ett moralpaket som grundar sig i religionen och som förbjuder oss från att avvika från denna vedertagna bana. Å andra sidan har vi en biologisk instinkt som tvärtemot denna predikan vill låta oss uträtta våra fundamentala behov.

    Det enda som avgör vad som är sanning är det egna samvetet, och kontrollen över hjärnan och instinkten. Det finns inget rätt eller fel ur den bemärkelsen att svaret är en absolut sanning utan det är helt och hållet upp till var person att avgöra.

    Vi är inte mer än atomer, molekyler, celler, vävnad och kroppar. Ur stjärnor vi föds och åter dör. Klarar ditt samvete av att ta steget vidare är det ett val, klarar det inte av det är det ett annat val. Gör det som gör dig lyckligast, för det är den enda parametern som betyder nåt.

    Du verkar införstått med detta och väldigt rationell som person samtidigt som du kämpar med dina känslor och insikter. Är du övertygad om valet att inte ta steget vidare bör du också vidta åtgärder som inte leder till ?otrohet?.

    Den absolut viktigaste valet här är att byta jobb. Det finns inga genvägar eller bättre lösningar än att du distanserar dig. Att byta jobb tillåter dig att göra det.

    Annars är det en tidsfråga innan behovet övervinner logiken och du ger efter för känslorna. Föreställ dig en situation med alkohol och aw/tjänsteresa/konferens. Alla dessa situationer kan leda till att du tar steget vidare.

    Fråga dig själv; hur övertygad är du att du kommer att klara av detta om du fortsätter vara kvar på samma arbetsplats? Har du vidtagit alla åtgärder i din makt att inte hamna i en situation som du ångrar?


    Skulle jag, efter att nu landat i beslutet att låta bli, ändå känna att jag inte klarar det så ja - då måste jag bryta helt med honom, ev byta jobb. Men i dagsläget är det inget jag kommer att göra. Vi jobbar som sagt inte på samma avdelning och klarar jag inte av att bara vara vän / det blir för jobbigt så får jag helt bryta / byta bort det vi jobbar med gemensamt / tänka om. Men jag har ju tagit beslutet nu. Och byta jobb löser ju inte problemet om jag verklugen inte skulle kunna stå emot - eftersom vi har / haft kontakt via instagram / sms så skulle vi ju ändå kunna hålla kontakten om det var så. Som sagt, det är inte heller som att han står och flirtar / gör närmanden på det viset heller. Jag får helt enkelt ta det för vad det är, en fantasi. Och låta bli något mer än så.
  • Anonym (Villmenfårinte)

    Och - vi kommer inte hamna i situationen med konferens / tjänsteresa / firmafest / aw - vi jobbar på olika bolag/avdelningar (dock i samma koncern, men företagen har skilda tillställningar). Julfesten var ett undantag att det var ihop - och då hände som sagt ingenting mellan oss. Vi hängde bara, tills han åkte hem och jag stannade kvar.

    Så den delen är faktiskt inget orosmoment :)

  • Anonym (Ingen kul jul igen)

    Gillar den beslutsamma tonen nu TS. Fortsätt med det så får vi uppleva vårt efterläntade lyckliga slut

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Ingen kul jul igen) skrev 2019-01-18 17:40:51 följande:

    Hur har veckan varit?


    Veckan har varit bra. Vi har dessutom varit iväg på olika grejer och gått omlott så vi har inte setts alls på hela veckan. Hörts kort på insta några ggr under veckan (roliga klipp fram och tillbaka). Så ja, vi har hörts lite även om vi varit borta - men inget annat än vänskapligt.
  • Anonym (Ingen kul jul igen)

    Vill bara kolla läget - allt väl? Trevlig helg.

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift