• eeat

    Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!

    Hej!

    Hoppas på att hitta fler med BF JANUARI/FEBRUARI 2020! Hur går det med era graviditeter? Symptom? Svårigheter?

    Välkomna!

  • Svar på tråden Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!
  • Sticky

    [quote=80141682][quote-nick]Carrie123 skrev 2020-01-04 15:56:56 följande:[/quote-nick]Hej alla! Hoppas ni hade en bra jul och ny år samt är peppade att snart ha er bebis här!

    Jag skrev innan jul att min bm/läkare nämnde att jag behöver ta det lite lugnt med viktuppgången då jag i vecka 31+6 (9/12) hade gått upp 15kg. Jag blev ledsen och drog ner väldigt mycket på maten och hade ångest och mådde inte så bra. Jag räknade inte kalorier, men låg på kanske 1500 per dag i 2 veckor och tänkte på allt jag stoppade i mig. Jag hade nästa besök inbokat 2 veckor senare (23/12 i vecka 33+6) och hade då samma vikt som vid första mer eller mindre och kände mig glad att jag inte gått upp något.

    Under jul och nyår fortsatte jag tänka på vad jag åt och är mycket mer relaxed nu och kan äta mer ?vanligt?, men åt såklart julmat och lite godis och sånt. Dock mindre än vanligt!!!

    Nu äter jag typ frukost (gröt, jordnötssmör och banan för ca 300kcal), lunch som är max 500 kcal (kan vara bröd med tonfiskröra eller äggröra, äggröra med skinka, liten portion husmanskost eller liknande) och sen kanske nötter eller yoghurt på eftermiddagen som är typ 200kcal. Middag blir väl lite mer men skulle inte gissa på mer än 700kcal då jag försöker tänka på att äta nyttigt. Så inget överätande med massa bullar, godis eller extremt stora portioner. Jag har räknat kalorier innan i mitt liv så har bra koll på portioner och ungefär vad jag stoppar i mig ändå. Jag försöker promenera men får lätt ont i ryggen så blir inte mer än 1h om dagen kanske. Försöker städa och greja hemma så jag inte bara ligger på soffan (jobbar inte). Nu vägde jag mig idag och hade gått upp 1,5kg igen.... Jag skulle förstå det om det om jag åt en massa, men jag gör ju inte det...

    Vet inte hur jag ska tänka eller slappna av riktigt. Har bf 11/2, men kommer snittas 5/2 vilket är en liten tröst då det är ?över? lite tidigare. Åt mycket i början av graviditeten då jag var så extremt hungrig men även trött. Brukade träna 4ggr per vecka innan styrka och HIIT så sjävklart var min förbränning bättre då. Jag undrar dock hur man vet att man samlar vatten?

    Tack alla och hoppas ni har mindre dumma hjärnspöken![/

    Jag tycker inte att du ska ha ångest eller räkna kalorier. Det är meningen att du ska gå upp i vikt! Det ör ju inte meningen att man ska utveckla en ätstörning heller. Försök att inte äta massor av extra socker bara, så blir det nog bra! Och att promenera en timme om dagen är jättebra för att vara i tredje trimester, tycker jag. Jag gick upp 20 kg min första grav, men lyckades gå ner allt på typ nio månader. Denna grav (tredje) har jag gått upp mer än vad jag önskade men då får det vara så, man måste äta när man är gravid och man kan inte motionera som vanligt.

  • eeat
    Carrie123 skrev 2020-01-04 15:56:56 följande:

    Hej alla! Hoppas ni hade en bra jul och ny år samt är peppade att snart ha er bebis här!

    Jag skrev innan jul att min bm/läkare nämnde att jag behöver ta det lite lugnt med viktuppgången då jag i vecka 31+6 (9/12) hade gått upp 15kg. Jag blev ledsen och drog ner väldigt mycket på maten och hade ångest och mådde inte så bra. Jag räknade inte kalorier, men låg på kanske 1500 per dag i 2 veckor och tänkte på allt jag stoppade i mig. Jag hade nästa besök inbokat 2 veckor senare (23/12 i vecka 33+6) och hade då samma vikt som vid första mer eller mindre och kände mig glad att jag inte gått upp något.

    Under jul och nyår fortsatte jag tänka på vad jag åt och är mycket mer relaxed nu och kan äta mer ?vanligt?, men åt såklart julmat och lite godis och sånt. Dock mindre än vanligt!!!

    Nu äter jag typ frukost (gröt, jordnötssmör och banan för ca 300kcal), lunch som är max 500 kcal (kan vara bröd med tonfiskröra eller äggröra, äggröra med skinka, liten portion husmanskost eller liknande) och sen kanske nötter eller yoghurt på eftermiddagen som är typ 200kcal. Middag blir väl lite mer men skulle inte gissa på mer än 700kcal då jag försöker tänka på att äta nyttigt. Så inget överätande med massa bullar, godis eller extremt stora portioner. Jag har räknat kalorier innan i mitt liv så har bra koll på portioner och ungefär vad jag stoppar i mig ändå. Jag försöker promenera men får lätt ont i ryggen så blir inte mer än 1h om dagen kanske. Försöker städa och greja hemma så jag inte bara ligger på soffan (jobbar inte). Nu vägde jag mig idag och hade gått upp 1,5kg igen.... Jag skulle förstå det om det om jag åt en massa, men jag gör ju inte det...

    Vet inte hur jag ska tänka eller slappna av riktigt. Har bf 11/2, men kommer snittas 5/2 vilket är en liten tröst då det är ?över? lite tidigare. Åt mycket i början av graviditeten då jag var så extremt hungrig men även trött. Brukade träna 4ggr per vecka innan styrka och HIIT så sjävklart var min förbränning bättre då. Jag undrar dock hur man vet att man samlar vatten?

    Tack alla och hoppas ni har mindre dumma hjärnspöken!


    Är det ditt första barn? Jag tycker det är konstigt att din bm sagt så. Speciellt om du innan graviditeten var väldigt aktiv och låg på normal BMI (även om det måttet bör tas med en nypa salt då "muskler väger mer än fett" och drf kan vara missvisande). Jag gick upp 25kg med mitt första barn och min BM kommenterade aldrig mer än att så länge jag går ner inför nästa graviditet så startvikten inte blir så stor så gör det inget! Hon sa att de pratar om vikt med gravida av anledningen att man inte ska hamna i en ond spiral och gå upp mer och mer för varje graviditet pga ökad startvikt. Sluta orora dig och njuuuuut. Jag gick ner allt långt inför denna graviditet och jag blev gravid med andra barnet när första var 10 månader. Nu har jag gått upp 18kg och har BF 29e januari. Ta allt de säger med en nypa salt.
  • eeat
    MammaPolly skrev 2020-01-01 22:01:44 följande:

    Nu börjar min förlossningsoro komma.... bara några veckor kvar, troligtvis dagar iom min två som var tidiga.

    Mest orolig är jag för att föda i bilen eller själv hemma.....

    Min yngsta var ute ca två timmar efter vattenavgång!

    Någon mer med liknande oro?


    Oj! Jag delar din oro. Fastän jag blev igångsatt med första barnet så kände jag inte av att jag var öppen 2-3 cm när jag kom in för igångsättning. Nu var inte första förlossningen så lång, blev igångsatt vid 14-15 tiden och sonen föddes vid 02:10 men jag är så orolig nu! Mer än första gången! Just för att folk säger att det går så pass mycket snabbare. Är rädd att inte känna av att förlossningen är på g som första gpngen och sedan behöva åka in krystandes i taxin! Så jag förstår din oro! 2 timmar, ooooh! Har ni nära till sjukhuset? Vi har som tur är 5min med bil till närmsta
  • MammaPolly
    eeat skrev 2020-01-05 08:33:00 följande:

    Oj! Jag delar din oro. Fastän jag blev igångsatt med första barnet så kände jag inte av att jag var öppen 2-3 cm när jag kom in för igångsättning. Nu var inte första förlossningen så lång, blev igångsatt vid 14-15 tiden och sonen föddes vid 02:10 men jag är så orolig nu! Mer än första gången! Just för att folk säger att det går så pass mycket snabbare. Är rädd att inte känna av att förlossningen är på g som första gpngen och sedan behöva åka in krystandes i taxin! Så jag förstår din oro! 2 timmar, ooooh! Har ni nära till sjukhuset? Vi har som tur är 5min med bil till närmsta


    Tror inte man alltid känner de första centimetrarna... jag gick öppen ca 2cm med båda i mer än en vecka innan det var dags, vilket var helt normalt....

    Med när det satte igång kände du väl?

    Ja alltså med 1a hade jag sammandragningar som inte gjorde ont på förmiddagen och under eftermiddagen kom det igåbg ordentligt och när vi efter en stund åkt in va jag öppen 5cm och huvudet var långt ner!

    Några timmar senare var allt klart.

    Fick efter den fl panik inför nästa k gra år senare då jag inte hunnit få smärtlindring så vi åkte in direkt vid vattenavgång 2a gången. Trots att bm ville vänta då jag inte hade några sd...

    Nu har vi ganska nära, 15 min kanske.... men mycket ska ordnas denna gång med barnvakt osv. Sånt löste sig förra gången då vi av ren händelse sov hon mina föräldrar när vattnet gick.
  • eeat
    MammaPolly skrev 2020-01-05 09:58:16 följande:

    Tror inte man alltid känner de första centimetrarna... jag gick öppen ca 2cm med båda i mer än en vecka innan det var dags, vilket var helt normalt....

    Med när det satte igång kände du väl?

    Ja alltså med 1a hade jag sammandragningar som inte gjorde ont på förmiddagen och under eftermiddagen kom det igåbg ordentligt och när vi efter en stund åkt in va jag öppen 5cm och huvudet var långt ner!

    Några timmar senare var allt klart.

    Fick efter den fl panik inför nästa k gra år senare då jag inte hunnit få smärtlindring så vi åkte in direkt vid vattenavgång 2a gången. Trots att bm ville vänta då jag inte hade några sd...

    Nu har vi ganska nära, 15 min kanske.... men mycket ska ordnas denna gång med barnvakt osv. Sånt löste sig förra gången då vi av ren händelse sov hon mina föräldrar när vattnet gick.


    Jaha ok!

    Vilken tur att ni hade barnvakt! Är du rädd att behöva föda ensam? Eller ensam och ensam men utan din partner på sjukhuset?
  • MammaPolly
    eeat skrev 2020-01-05 10:49:03 följande:

    Jaha ok!

    Vilken tur att ni hade barnvakt! Är du rädd att behöva föda ensam? Eller ensam och ensam men utan din partner på sjukhuset?


    Största skräcken är nog att föda på vägen in tror jag...

    Sammtidigt som jag väntar en stor krabat så finns ju oro för komplikationer över lag...
  • eeat
    MammaPolly skrev 2020-01-05 15:12:39 följande:

    Största skräcken är nog att föda på vägen in tror jag...

    Sammtidigt som jag väntar en stor krabat så finns ju oro för komplikationer över lag...


    Jaha ja.. Då är vi två! Min första var stor och nummer 2 följer brorsans spår haha.. Vi har dock kanske ingen barnvakt och var rädd för nån månad sen att behöva föda utan pappans stöd som jag fick med första. Men nu känns det snarare bra när jag tänker på att han ska vara med första barnet så det inte blir sån stor chock att båda är borta och sen kommer vi med en ny bebis från ingenstans haha.. svårt att förklara för en 1,5 åring!
  • Mela88
    eeat skrev 2020-01-05 08:33:00 följande:

    Oj! Jag delar din oro. Fastän jag blev igångsatt med första barnet så kände jag inte av att jag var öppen 2-3 cm när jag kom in för igångsättning. Nu var inte första förlossningen så lång, blev igångsatt vid 14-15 tiden och sonen föddes vid 02:10 men jag är så orolig nu! Mer än första gången! Just för att folk säger att det går så pass mycket snabbare. Är rädd att inte känna av att förlossningen är på g som första gpngen och sedan behöva åka in krystandes i taxin! Så jag förstår din oro! 2 timmar, ooooh! Har ni nära till sjukhuset? Vi har som tur är 5min med bil till närmsta


    Förlossningsoro här med. Barn nr tre. dock blir jag igångsatt nästa vecka pga oron och eftersom min dotter kom på fort. Men bebis kan ju lika gärna komma denna vecka med. Rädd att inte hinna in isf. Hann vara inne på sjukan cirka 25 min innan hon var ute. Hade jag vart själv hemma hade jag aldrig hunnit komma in i tid.
  • CClady

    Låter tufft med förlossningsoro. Hoppas ni får de bästa möjliga omständigheter!

    Här är det fortfarande ingen unge... Provar alla husmorstricks jag kommit över. Har tur och inte varit orolig för något under graviditeten fram tills för några dagar sen, inte ens förlossningen. Men nu börjar psyket svikta, man har ju så ont överallt och får ju knappt någon sömn. För att inte tala om hur hormonerna löper amok och hur rastlös man är. Väntar på kallelse för ultraljud, men pga alla helgdagar händer ju inget från vårdens håll förrän tidigast imorgon. Är lite orolig för att jag har uvi igen och mår illa, har huvudvärk, yrsel och hjärtklappning till och från så skulle vilja ta blodtryck snart också. Hade inte förväntat mig att det skulle vara såhär tufft och börjar undra hur jag ska ha energi kvar till en förlossning...

  • josefiina

    Här börjar det byggas upp en sån pirrande spänning. Jag har nämligen inte lyckats ställa in mig på att gå 40 fulla veckor utan bara att jag ska gå lika länge som med ettan 39+1. Idag 38+5. Kommer såklart bli dryga dagar därefter om hon dröjer på sig.

    Men från att ha varit förstoppad till att kroppen tömt sig idag känns spänningen ännu mer. Om det ligger myt eller sanning i att kroppen tömmer sig vet jag ju inte men det är ju ändå kul med spänningen:)

Svar på tråden Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!