Som lever med en egoist som behandlar er som städkärring och börjar bli bittra! Varför GÖR ni det? Okej att barnens mat t ex inte kan vänta. Men allt annat! Ni tvättar åt latmasken, diskar, städar och lagar mat åt honom. Varför?,
Nej sämsta relation har jag verkligen inte. Sen kunde den vara bättre men på grund av yttre faktorer så gör vi ändå så gott vi kan för stunden. Jag tänker inte lämna den man jag älskar för att han har en exfru som det råk2ar vara något fel på. Jag gifte mig inte bara för att lämna honom i sticket när det blir problem. Problem är till för att lösas och just nu är det hans barn (eller snarare hans exfru) som är det problem som prioriteras och eftersom det gäller barnen vore det sjukt om han och jag prioriterar något annat problem just nu. Sen är det tråkigt att vårt förhållande i princip från start fått handla om våra respektive ex, men det är också något som stärkt får relation när situationen idag ser ut som den gör.
Men det är ju allt som är fel! Hur han prioriterar, hur du mår, ekonomi, hur barnen mår, hur han behandlar dig, hur ni behandlat era barn, hur ni kommunicerar! Och relationen är ny och borde vara som bäst!
Tur att saker och ting ändras då...
Okej. Har inte läst igenom hela tråden. Utan bara skummat.
Hur tänker NI kring min situation?
Har varit tillsammans med min man i 17 år.
Vi har barn som är 16 och 13.
Han är egen företagare. Och har ALLTID jobbat extremt mycket.
Jag har jobbat heltid till och från eftersom jag varit sjukskriven endel pga stress, utmattning och nu även några fysiska kroniska sjukdomar.
När jag har jobbat heltid har jag gjort ALLT.
När jag har vart sjukskriven har jag gjort ALLT.
För trots allt så har ju han alltid jobbat mer än mig.
Hur vänder man på det?
Och HUR får man någon slags rättvisa i det?
Men det är ju fortfarande dåligt! Du orkar inte ta striden, han skiter i att du gör allt och han skiter i att du knappt orkar.
Känner igen ditt nick från otaliga trådar. Har länge undrat varför du lever med den mannen. Du har verkligen familjelivs sämsta relation :( Varken du eller era barn har vunnit på att leva ihop. Varför lämnar du inte så du och dina barn får det bättre?
Och du tänder ändå på honom..?
Svår nöt att knäcka det där. Vem som gör vad, och när. Men jag tycker att man kan dela upp det som ska göras i vad som ska (bör) göras varje dag, varje vecka, varje månad, och ett par gånger per år. Det som man gör dagligen tycker jag absolut att man ska dela på, det som ska göras varje vecka också. De där sällangrejerna som att byta däck på bilen bör inte jämföras med matlagning, disk, tvätt och städ. Mitt ex sa när jag klagade på att han inte "hjälpte till" i sitt egna hem att han bytte ju däck på bilen.... då blev jag trött.
Min nuvarande är väl inte på tårna supermycket vad gäller städning, men vi turas i alla fall om med att laga mat, efter påtryckningar från mig att ha veckomatsedel och åka och handla så att allt finns hemma inför varje arbetsvecka. Det har sparat mycket tid och energi. Och jag får lite tid till annat än att stå vid spisen. Den som lagat maten sköter även disken efteråt. Det är det där dagliga som höll på att ta knäcken på mig. Vi har tonåringar hemma, nästa projekt är att få dom att ta mer ansvar hemma....
Ja verkligen, troligen fl's sämsta relation. Men så blir det nog lätt när båda är desperata och flyttar ihop med första bästa efter en kvart och utan att känna varandra alls. Att deras ex är oroliga över sina barns omsorg är mer än förståeligt. Det bästa vore om barnen fick bo på heltid hos exen som förhoppningsvis prioriterar sina barn före nåt nytt internet ragg?
Inte desperata alls. Mitt ex är verkligen inte orolig över våra barn, han har tillochmed sagt att han ser min man som en väldigt bra fadersfigur för våra 2 söner till socialtjänsten. Min mans ex är inte orolig för sina barn, hon struntar totalt i sin egen son och bråkar om dottern bara för att göra min mans liv till det sämre. Det förstår tillochmed alla de myndigheter som är inkopplade på grund av lögnerna som spridits om min man.