BF MAJ 2020

Åh så spännande! :)

Har mitt första bm möte idag o blev erbjuden tidigt ultraljud när jag är i ca v 12-13, så det bokade vi in idag :D längtar!! :)

Är ganska splittrad.. förra graviditeten var jag så oerhört lugn och säker hela vägen. (Hade iofs inte så många symptom då heller) Fick en välskapt pojke och allt gick bra. Och nu förra cykeln blev jag gravid och försökte gå in i samma tänk. Blev MF v 5, och plussade sen direkt cykeln efter. Och nu går det inte alls att tänka positivt längre... snarast motsatsen, räknar liksom med att det inte ska gå bra.

Hade du inga symptom då för tio år sen heller? Jobbigt när man får en massa hjärnspöken..

En till här men nästan noll symtom, först var jag orolig men nu är jag bara tacksam för detta.
Har en kollega på jobbet som är också gravid och klagar på något hela tiden, hur jobbigt det är och så.... känns inte alls roligt så hoppas noll symtom förtsätter här. 

Jag känner mig lite mer trött då och då och kan lätt hända att jag sover över hela eftermiddag nån helg, men annars mår jag bra. Är nu i v10, alla säger att det roliga kommer snart så vi för se 

Har boka en tidigt UL privat nu på onsdag bara för att kolla om jag verkligen är gravid eller om jag har inbillat mig att jag är det 

Jag är i v. 11 och har inte så mycket symptom förrutom när jag rör mig. Går jag upp till övervåningen hemma får jag knappt luft och blir sjukt andfådd. Igår gick jag på en liten promenad på lunchen och höll inte på ta mig tillbaka, och då gick jag knappt 2 km totalt. 
Har varit väldigt aktiv under alla år men nu är de som att jag gått in i en vägg. Jag får ingen luft :/

Igår fick jag se vår plutt på UL. ÄR I V. 10 och allt syntes så tydligt. Hjärtat slog fint och man såg både gulesäcken och det som snart ska bli moderkakan. Så himla mysigt???????? kändes värt att jga varit sjukskriven i 4 vveckor pga konstant illamående och kräkningar.

Har nu kräkts tre gånger sedan v 12 började, varav två gånger idag. Mår verkligen kasst. Nån mer med tilltagande illamående såhär sent?

Jag mår alldeles för bra också, ingen mage och inga direkta symptom mer heller förutom att mina bröst har blivit lite större. Detta är min 4:e graviditet och jag trodde att jag visste hur det känns, men icke. Yngsta är redan 5 år, så det var ju ett tag sedan sist...

Igår var en mycket dålig dag med negativa tankar så jag ringde till min kvinnoklinik - får komma på ett extra UL nästa vecka på tisdag. 

Eftersom jag redan är 40 år har vi bestämt oss för att göra KUB, men är mycket kluven till provets tillförlitlighet ...det kanske blir NIPT också, men vi väntar först på KUB resultatet den 22 oktober. Vid förhöjd risk kan man få NIPT via landstinget då, om mycket förhöjd får man direkt remiss till mkp eller liknande. Jag är helt klart orolig denna gång...hoppas kunna njuta lite mer om allt ser bra ut på kommande tester.

Fler här som är "lite äldre" och går med liknande oro?

[quote=79950921][quote-nick]nypan78 skrev 2019-10-09 10:21:01 följande:[/quote-nick]Jag mår alldeles för bra också, ingen mage och inga direkta symptom mer heller förutom att mina bröst har blivit lite större. Detta är min 4:e graviditet och jag trodde att jag visste hur det känns, men icke. Yngsta är redan 5 år, så det var ju ett tag sedan sist...

Igår var en mycket dålig dag med negativa tankar så jag ringde till min kvinnoklinik - får komma på ett extra UL nästa vecka på tisdag. 

Eftersom jag redan är 40 år har vi bestämt oss för att göra KUB, men är mycket kluven till provets tillförlitlighet ...det kanske blir NIPT också, men vi väntar först på KUB resultatet den 22 oktober. Vid förhöjd risk kan man få NIPT via landstinget då, om mycket förhöjd får man direkt remiss till mkp eller liknande. Jag är helt klart orolig denna gång...hoppas kunna njuta lite mer om allt ser bra ut på kommande tester.

Fler här som är "lite äldre" och går med liknande oro?[/

Jag är gravid i v 7+5 och är 39 år. Snart 40. I går fick jag se ett hjärta ticka på vul men känner att jag är met orolig att det ska vara något fel som visar sig på kub/nipt och att jag ska behöva avbryta. Mår så illa hela tiden och vet inte om jag då skulle orka försöka igen då jag har flera barn att orka med. Förut har jag varit mer orolig för missfall än att något ska vara fel.

Igår fick även vi se ett litet hjärta, och fostret var tom lite större än beräknat. Vi blev förstås otroligt glada men känner jag mig lugnare för det? - NOPE, för nu är det ju "på riktigt", suck! Kämpar mycket med hjärnspöken och funderar på terapi om det inte blir bättre, min förra graviditet var stundvis otroligt jobbig pga oron. Någon som har erfarenhet av terapi för just denna typ av oro?

Hur tränar ni nu? Jag styrketränar normalt sett men har inte vågat sedan jag plussade, har varit trött och förkyld med nojar också över att jag ska göra något som orsakar en blödning under tex ett ben- eller magpass... Och konditionsträning känns väl allra minst lockande just nu, är yr och blir flämtig av minsta ansträngning. Hur resonerar ni andra?

Har försökt att styrketräna, men blir oerhört illamående så fort min puls går upp för mycket. Så mycket så jag sist fick lägga mig på golvet i en timme för jag klarade inte av att stå upp. Trist för jag är van vid att träna och vara väldigt aktiv.

Just nu är det promenader som gäller. Försöker med lite lätt yoga/pilates för det går bra när jag tar det lugnt. Funderar på att simma senare i graviditeten!