Vi har varit ett par i fyra år, jag har tre barn och han inget. Jag vill inte ha fler barn och han har varit okej med det. Nu har han dock ändrat sig och vill ha barn, snacket började för ett halvår sen och nu droppade han bomben.
Så jag ska bara dra ut spiralen, bli gravid och allting ska vara bra eller han ska flytta ut och vi ska göra slut? Ingenting känns rätt. Hur fan ska man resonera?
Ännu en märklig och dum kommentar från dig...
Hon har ju från allra första början gjort klart för honom att hon inte vill ha fler barn - någonsin. Han har accepterat det och valt att vara med henne tills han en dag ändrar sig och ändå vill ha barn. Vad är det som är så sjukt? Att han ändrat sig eller att hon fortfarande står fast vid sitt beslut?
Är man fullständigt öppen och ärlig med vad man vill kan den andra partnern aldrig känna sig utnyttjad. Det var hans val, hans beslut och hans önskan att välja henne och han visste exakt vad hon tyckte i framtida barnfrågan.
Men om personen säger att hen aldrig vill ha barn så kanske man litar på det? Sen kan ju folk ändra sig om allt möjligt.
Lystring upprörda kvinnor & män!
Idag satt vi oss ned och jag förklarade hur tankarna gått, hur jag verkligen försökt vänt och vridit på varenda scenario och möjlighet för att få framtiden att gå ihop. För att vi ska kunna gå hand-i-hand genom livet. Det jag kommit fram till är att jag älskar honom gränslöst men jag sätter mitt välmående och de barn jag redan har i första rummet ändå. Jag är så lycklig med vart jag befinner mig i livet så det inte är värt chansningen när jag är så negativt inställd. Jag bad honom att lämna mig, söka lyckan på annat håll och att jag verkligen önskar honom det. Han bröt ihop totalt för han var 100% säker på att jag skulle ge med mig. Han vill inte lämna mig. Nu står jag ett nytt dilemma?! Eller? Nu ska han alltså skita i barn. Kommer jag straffas senare för detta tro?
Eller så tar du en ny fundering på om ett till barn är acceptabelt ifall han tar ut det mesta av föräldraledighet/nattvak/vab. Dvs det där som brukar vara så jobbigt med små barn.
Risken ifall han ändå går i slutändan, är att du träffar någon som faktiskt är färdig med barn - och du får två styvbarn på halsen istället. Mindre småbarnsår då förstås - men en värld av nya konflikter.
Lystring upprörda kvinnor & män!
Idag satt vi oss ned och jag förklarade hur tankarna gått, hur jag verkligen försökt vänt och vridit på varenda scenario och möjlighet för att få framtiden att gå ihop. För att vi ska kunna gå hand-i-hand genom livet. Det jag kommit fram till är att jag älskar honom gränslöst men jag sätter mitt välmående och de barn jag redan har i första rummet ändå. Jag är så lycklig med vart jag befinner mig i livet så det inte är värt chansningen när jag är så negativt inställd. Jag bad honom att lämna mig, söka lyckan på annat håll och att jag verkligen önskar honom det. Han bröt ihop totalt för han var 100% säker på att jag skulle ge med mig. Han vill inte lämna mig. Nu står jag ett nytt dilemma?! Eller? Nu ska han alltså skita i barn. Kommer jag straffas senare för detta tro?
Ja att människor vill vara frivilligt barnfria säger jag ingenting om men varför skulle dom då vilja leva ihop med en trebarnsmorsa/farsa om det var så himla ristat i sten? Det hade iallafall jag själv tänkt om jag nu blev singelmorsa och träffade en barnfri kille.
Lystring upprörda kvinnor & män!
Idag satt vi oss ned och jag förklarade hur tankarna gått, hur jag verkligen försökt vänt och vridit på varenda scenario och möjlighet för att få framtiden att gå ihop. För att vi ska kunna gå hand-i-hand genom livet. Det jag kommit fram till är att jag älskar honom gränslöst men jag sätter mitt välmående och de barn jag redan har i första rummet ändå. Jag är så lycklig med vart jag befinner mig i livet så det inte är värt chansningen när jag är så negativt inställd. Jag bad honom att lämna mig, söka lyckan på annat håll och att jag verkligen önskar honom det. Han bröt ihop totalt för han var 100% säker på att jag skulle ge med mig. Han vill inte lämna mig. Nu står jag ett nytt dilemma?! Eller? Nu ska han alltså skita i barn. Kommer jag straffas senare för detta tro?
Ingen aning om varför de vill det men de finns.
Känner en man som levt med en 2-barnsmamma, han ville från början träffa en barnfri kvinna men det gick inte. Han blev lämnad av sina flickvänner när barnfrågan blev aktuell och han sa att det var definitivt att han inte ville ha barn. Han ville satsa på relationen, resa, jobba lite som han ville, uppleva kärlek och frihet och tänkte att barnen blir stora och flyttar hemifrån och då har de bara varandra. Hon blev däremot inte mer intresserad av ett sånt liv när barnen flyttade ut, utan ville fortsätta livet som det varit med en vanlig vardag med arbete och umgänge med familjen. Nu har dom separerat och båda lever själv.
Ingen aning om varför de vill det men de finns.
Klart att det finns men jag ställer mig ändå lite frågande till hur man kan ta fram luktsaltet och bli chockad över att en ung person ändrar sig när det kommer till barnfrågan.
Han var ju 31 när de träffades och är 35 nu, det är inte direkt ungt.
Åh, tycker synd om er båda. Din mans alla framtidsdrömmar om att få en egen liten familj har precis blivit krossade, men eftersom han är i sorg och chock just nu kan han inte tänka klart vilket gör att han inte kan göra slut just nu. Han kommer bli så bitter varje gång han ser pappor med sina barn och varje gång han träffar sitt brorsbarn.
Jag tror att han aldrig kommer kunna känna sig riktigt nöjd med ert förhållande och familjekonstellation framöver. Antingen stannar han ett litet tag för att sedan lämna dig, eller så stannar han kvar ändå och blir bitter och deprimerad när åren gått och han inser att han aldrig någonsin får uppleva miraklet med barn och att få bli kallad pappa.
Jag tycker att du borde lämna honom redan nu för hans skull, men även för din.
Där är ju fallet att de har olika intressen, eller att hon ändrade sig. Har en gammal kollega som är barnfri och lever med en tvåbarnspappa. Han hade tyckt det varit mysigt att ha ett barn med henne men det är inget måste. De har levt ihop i över 10 år.
Jag hade nog absolut kunna leva med en förälder. Det är en stor skillnad mot att ha egna bio-barn.
Ni vill olika i livet nu. Ett barn är en stor grej. Att bli pappa verkar vara minst lika viktigt för honom som det troligen var för dig en gång i tiden när du bestämde dig för att skaffa barn.
Ni får helt enkelt gå skilda vägar och hoppas på att han hittar någon att bilda familj med och att du träffar någon som redan har avklarat den biten i livet eller som helt enkelt inte vill ha egna barn.
Ni har inte samma mål i livet längre.
