Pappa har nyligen gått bort. Han hade tarmcancer, spridd till lever. Sista tiden var han yr då han var uppe och pratade ibland halva meningar, sen glömde han vad han skulle säga. Bara stirrade frågande. Kan det ha varit hjärnmetastaser eller kan det varit alla infektioner han dessutom hade.
Andra gånger var han som vanlugt. Ni med anhöriga som haft hjärnmetastaser, hur var deras symtom?
Eftersom ni fått information om att den var spridd till levern så var det nog så och det fanns alltså inte i hjärnan.
Koloncancer metastaserar inte dit. Sjukdomen i sig gjorde troligtvis att din pappa mådde som han gjorde.
Beklagar din pappas bortgång till att börja med.
Metastaser sprider sig snabbt. För att skona en patient som redan är väldigt sjuk så gör man inte fler undersökningar än nödvändigt. Det kan mycket väl vara så att han hade metastaser i hjärnan. Beroende på var de sitter så får man olika symptom. I frontalloben sitter din personlighet. Det som gör dig unik. Har man skador där så blir man helt annan. En del blir snuskiga, har inga hämningar, aggressiva osv.
Det troligaste är att din pappa var så nära döden att hans kropp och sinne hade börjat koppla om för att hålla honom vid liv så länge som möjligt. Dessutom har han säkert fått starka mediciner som påverkar.
Inför döden hallucinerar de allra flesta. De kan även piggna till och misstas för att bli bättre, men sedan dö kort därefter. Som anhörig är detta väldigt jobbigt naturligtvis. Personalen kunde säkert informerat er och svarat på era frågor. speciellt om han låg på ett hospice. Inte alltid man vill ?besvära? eller verka dum, men det finns inget sådant i en personals huvud! Vi hjälper så gärna till.
Han åt inga starka mediciner. Bara sina vanliga.
Ja jag förstår att man inte röntgar hjärnan om det inte leder till något, mer än att patient och anhöriga bara blir ledsna för ytterligare spridning, om det ändå inte finns något man kan göra.
Koloncancer metastaserar inte dit. Sjukdomen i sig gjorde troligtvis att din pappa mådde som han gjorde.
Jag tror att det var din pappas spridning till levern som orsakade hans förvirring. Min pappas lever gav upp successivt (av andra skäl) innan han fick en transplantation och när leverns funktion avtog kunde inte längre kroppens gifter transporteras ut ur kroppen som de ska och då får man ett slags demensliknande förlopp som kan ge hallucinationer, förvirring etc. Pappa hade tillslut blöjor och fick matas, innan han blev "normal" igen efter transplantationen.
Samma sak med min bästa vän som dog av bröstcancer som gett metastaser i levern. Hon var väldigt förvirrad sista tiden.
Beklagar din sorg.
Jag tror att det var din pappas spridning till levern som orsakade hans förvirring. Min pappas lever gav upp successivt (av andra skäl) innan han fick en transplantation och när leverns funktion avtog kunde inte längre kroppens gifter transporteras ut ur kroppen som de ska och då får man ett slags demensliknande förlopp som kan ge hallucinationer, förvirring etc. Pappa hade tillslut blöjor och fick matas, innan han blev "normal" igen efter transplantationen.
Samma sak med min bästa vän som dog av bröstcancer som gett metastaser i levern. Hon var väldigt förvirrad sista tiden.
Beklagar din sorg.
Jag tror att det var din pappas spridning till levern som orsakade hans förvirring. Min pappas lever gav upp successivt (av andra skäl) innan han fick en transplantation och när leverns funktion avtog kunde inte längre kroppens gifter transporteras ut ur kroppen som de ska och då får man ett slags demensliknande förlopp som kan ge hallucinationer, förvirring etc. Pappa hade tillslut blöjor och fick matas, innan han blev "normal" igen efter transplantationen.
Samma sak med min bästa vän som dog av bröstcancer som gett metastaser i levern. Hon var väldigt förvirrad sista tiden.
Beklagar din sorg.
Koloncancer metastaserar inte dit. Sjukdomen i sig gjorde troligtvis att din pappa mådde som han gjorde.
Min faster dog i cancer och det hade spritt sig till tjocktarmen, ryggen och njurarna. Hon var helt borta sista tiden, yrade och svamlade på om saker som inte hade med nåt att göra. Min pappa kände inte ens igen henne.. Det hade alltså inte spritt sig till hjärnan, men hon var totalt borta.
Som sjuksköterska på hospice (vård i livets slutskede) där vi mestadels tar hand om personer med cancer och deras anhöriga, vill jag säga att konfusion (förvirring) de sista dygnen/veckan är oerhört vanligt och kan ha många olika orsaker. Och tillika mycket obehagligt för anhöriga att se. Det borde finnas mer och tydligare information om detta, överallt inom sjukvården där döden är ett inslag. Mest för anhörigas skull!
Som sjuksköterska på hospice (vård i livets slutskede) där vi mestadels tar hand om personer med cancer och deras anhöriga, vill jag säga att konfusion (förvirring) de sista dygnen/veckan är oerhört vanligt och kan ha många olika orsaker. Och tillika mycket obehagligt för anhöriga att se. Det borde finnas mer och tydligare information om detta, överallt inom sjukvården där döden är ett inslag. Mest för anhörigas skull!
Tack för svar. Ja det hade underlättat om vi varit mer beredda på vad som skedde. Vi tänkte mest att det var en infektion som gjorde att han blev förvirrad. Och nu efteråt kommer tankarna. Inte för att det spelar någon roll.. men hade känts bra att veta. Funderade ett tag på om han fått en stroke eller liknande också.
Tack för svar. Ja det hade underlättat om vi varit mer beredda på vad som skedde. Vi tänkte mest att det var en infektion som gjorde att han blev förvirrad. Och nu efteråt kommer tankarna. Inte för att det spelar någon roll.. men hade känts bra att veta. Funderade ett tag på om han fått en stroke eller liknande också.
Förstår att det hade underlättat!
Får jag fråga inom vilken del av vården han befann sig i den sista tiden? Avdelning etc.?
Han låg på en lungaavdelning.