Bra ålder för att bli förälder?

Jag var 20 när jag fick ettan och 23 när jag fick tvåan. Vi hade jobb och hus och hade varit tillsammans i flera år. Jag har aldrig känt att det var för tidigt, men visst hade det kunnat vara bra att uppleva mer tillsammans innan barn.

Jag är väldigt glad att jag fick barn tidigt och har aldrig ångrat det. Jag kunde vara hemma mycket med barnen och kunde vara väldigt närvarande utan ett viktigt karriärsjobb som lockade och tog energi. Känner att jag skulle vara en mycket sämre småbarnsmamma nu när jag är 35.

Fick mina tre vid 18, 21 och 25. Nu är jag 29 och färdig med barnafödande. Vi träffades när jag var 15, flyttade ihop året senare, så hade några år tillsammans när första kom.

Är hemmafru och mannen är höginkomsttagare.

Oj, höginkomsttagare redan vid 30, vad jobbar han då med om han lyckats försörja en hel familj på en inkomst redan innan 20?

Ungefär som de flesta 30-plusare i min krets. Enkla förlossningar, läkte snabbt och inga problem med trötthet under småbarnsåren. Dessutom har alla fått de barn som de önskar, tom en har fått fem, första barnet efter 30.

De tre jag känner med svårare förlossningsskador var samtliga under 30 när de fick sina barn.

Dvs det är ingen större skillnad.

Jag tror däremot att tröttheten är tuffare för yngre eftersom yngre har generellt ett större sömnbehov än om man är äldre.

Orken är det absolut ingen skillnad på för övrigt. Såvida man inte har någon sjukdom så är man pigg och orkar oerhört mycket långt upp i åldrarna.

Sextiotalist och hennes omgivning är märkligt nog alltid undantaget, men ändå normen

Man har inte mycket större sömnbehov runt 20 än runt 30. Kroppen klarar dessutom påfrestningar på ett annat sätt. Och självklart orkar yngre kroppar bättre och har lättare att återhämta sig. Att det sedan finns 70-åringar som är piggare ön 20-åringar ändrar inte det.

Sextiotalist och hennes omgivning är märkligt nog alltid undantaget, men ändå normen

Man har inte mycket större sömnbehov runt 20 än runt 30. Kroppen klarar dessutom påfrestningar på ett annat sätt. Och självklart orkar yngre kroppar bättre och har lättare att återhämta sig. Att det sedan finns 70-åringar som är piggare ön 20-åringar ändrar inte det.

Sextiotalist och hennes omgivning är märkligt nog alltid undantaget, men ändå normen

Man har inte mycket större sömnbehov runt 20 än runt 30. Kroppen klarar dessutom påfrestningar på ett annat sätt. Och självklart orkar yngre kroppar bättre och har lättare att återhämta sig. Att det sedan finns 70-åringar som är piggare ön 20-åringar ändrar inte det.

Det stämmer inte alls. SömnbehovetGenerellt så har unga vuxna ett större sömnbehov än äldre vuxna. En tonåring har väldigt stort sömnbehov.

Du kan googla på det och det är väldigt entydigt, sömnbehovet avtar med åldern och med nedtrappning efter det man lämnat tonåren.

När det gäller påfrestningar så är en 30 -årings kropp perfekt.

Om ni unga föräldrar anser sig inte klara småbarnsåren, nattvak etc vid 35. Då är det kanske ni som ska se över er hälsa.

Sömnbehovet ÄR faktiskt mycket större runt 20. Hjärnan utvecklas i rasande takt i den åldern. Får man för lite sömn runt 20 så kan man faktiskt hamna efter i mognad. Hjärnan behöver mycket sömn för att utvecklas! Det finns en teori om att det är därför som ung mammor ofta visar lägre på IQ än jämnåriga och oftare hamna utanför arbetsmarknaden.

Det gör det visst om du bara ser dig omkring. En ung kropp klarar påfrestningar bättre, läker snabbare och lättare och återhämtar sig lättare. Det säger sig självt även om det givetvis finns undantag. Klart att tonåringar, som växer snabbt, har ett stort sömnbehov, det har jag inte sagt något om. En ung vuxen växer dock vanligen inte som en pubertal 14-åring. Och det vet du också även om din släkt säkert är både undantaget och normen här också Att sean gamlingar sover mindre och behöver sova mindre har jag inte heller sagt något om, men det väger inte upp en ung kropps förmåga att tåla påfrestningar.