Bra ålder för att bli förälder?

Du bekräftar verkligen bilden av den unga mamman. Du har noll koll på forskning och statistik. Du vet inte ens hur grunderna fungerar. Antar att du inte har jobbat eller fått högre utbildning?

Jag var 32 år när vår första dotter föddes, och 35 när dotter nummer 2 kom. Jag och min man ( vi är lika gamla ) hade varit ett par i sex år innan och bott ihop lika länge. Jag tycker det var bra åldrar att få sina barn i. Har hunnit vara ute och partaja och plugga och göra sånt man kan göra när man inte har barn och nu när dem är i skolåldern ( 6 och 9 ) så är jag ändå pigg och orkar leka med dom samtidigt som jag har ett aktivt socialt liv och dom är så pass stora att jag utan dåligt samvete kan ut och roa mig med vänner ibland när min man är hemma med dom, eller dom är hos mormor. Det kan man såklart även när dem är yngre, men just mina var mammiga länge . Kände mig också vid första barnet inte så osäker på mig själv som jag gjorde i 20-årsåldern.

Vi var 18 år och jag är nöjd med det. Gillar att vara ung förälder. Nackdelen är att man inte får så mycket i föräldrapenning om man inte fått sgi. Men det gäller ju alla inte bara unga.

Du borde se bortom den presenterade bilden. Som att inte bara köpa att all forskning är opartisk, för var kommer pengarna ifrån...? Och du tänker att den starka staten enbart finns till för medborgarnas skull...?

Jag har koll på vad statistiken säger, men jag försöker lägga fram att det inte är så enkelt som du vill påstå. Som att unga mammor för yngre, beror det helt enkelt på att de fött barn unga och att det därför är farligt och borde undvikas? Nej, självklart inte! Det beror på att den grupp som oftare föder barn ungt ofta också exempelvis röker och stressar. Skulle du titta på siffrorna under en tid då de som födde barn ungt inte var lika förknippade med en klass skulle du inte få samma statistik. Varför jag framhåller hur extremt stor roll samhället spelar.

Men du, om man nu är sådär äldre, mognare och visare som du är eftersom att du inte födde arb u gt, ska man då verkligen ägna sig åt något så omoget som fördomar och att döma folk? Eller bara anta saker som kanske inte alls stämmer och eh, du vet strunta i fakta ?

Av tråden att döma kan vi ju konstatera att de flesta, oavsett hur gamla de var när de blev föräldrar, är väldigt nöjda med sitt val. Hur gammal man än var, var det en perfekt ålder för just den personer och man letar uteslutande fördelar med sitt eget val (och försöker leta nackdelar med andras, av någon anledning). Vad härligt! Jag tror det tyder på att man mognar inför uppgiften. Man blir redo helt enkelt.

Samhället är du och jag. Våra val är dom som skapar statistiken. Ingen hittar på siffror och samhället är inget som står utanför individen.

För 300 år sedan var det vanligt (i alla samhällsklasser) att föda barn när man var 30- 40 år. Vilken tid syftar du på?

Kvinnor som föder barn hamnar lätt i ett sämre lägen pga att dom föder barn istället för att plugga, skaffa jobb och mogna. När barnen har kommit så får dessa kvinnor mkt svårt att plugga och få jobb. Ofta pga att dom blir ensamstående och har förlorat en del av den mognad som andra 25 åringar fått.

Det är du som konsekvent envisas med att vi ska bortse från all den fakta som finns inom området unga mammor.

Jag var 24 år när vi fick vårat första barn, vilket var perfekt för oss. Vi båda har bra jobb och utbildning. Min man är två år äldre än jag och vi träffades när jag var 16 och han 18. Ska säga att jag måste gå emot statistiken och säga att jag har inte varit arbetslös en dag i mitt liv. Inte heller min man. Och ingen i min omgivning jag känner som har valt att skaffa barn i våran ålder är arbetslös, separerad eller lider av psykisk ohälsa. För mig sitter inte ett bra och tryggt föräldraskap i åldern, utan vilka förutsättningar man har att kunna ge ett barn. Visst, är man 20, arbetslös och knappt har någon utbildning är det inte några bra förutsättningar för att skaffa barn, men det tycker inte jag att man har när man är 30 heller. Sedan är det viktigt att lära känna barnets pappa ordentligt innan man skaffar barn tänker jag. Det kanske det är vanligare att unga föräldrar har bråttom och förhållandet gått åt skogen, men även om man är äldre och skaffar barn med någon man inte känner så bra, enligt min erfarenhet, (har varit med om båda varianterna) har det förhållanden också slutat med separation, precis som för de unga föräldrarna som hade bråttom. Men som sagt, ja det finns nog statistik som säger att det generellt går bättre för lite äldre föräldrar men samtidigt ska man komma ihåg att det ofta är de unga föräldrarna det inte går bra för som man ser och hör om.

Du är mognare när du är 30år, du är ävern lugnare och tryggare som person vilket är bra så att barnet kan känna sej tryggt.

Var 21 när vi fick vårt första barn. Är 37 nu och vi har nu 4 barn. Det har gått bra. Trots att vi knappt kände varandra jag och min man. Ser jag på det nu i efterhand så var det såklart inte optimalt att få barn utan vare sig utbildning eller fast jobb. Nu har jag skaffat mig en barnmorskeexamen och lyckats hålla ihop med mannen ändå men det hade ju inte skadat att få några år till som fri utan barn ;). Ser dock tillbaka till tiden när vi fick första barnet som väldigt fin. Och vi har alltid lyckats försörja oss själva.

Skulle gärna få ett barn till men börjar känna mig lite för gammal. Tror inte det finns någon optimal ålder för första barnet dock.. det är nog väldigt individuellt.