Orosanmälan: Min ex sambos barn ljuger om att jag slagit honom
Väldigt jobbig sitation: Jag och min f.d. sambo har haft enorma problem med hennes äldsta son, nu 15 år. Han har ägnat all sin tid till att ljuga och stjäla långt över vad som kan anses som normalt. Stjäl från mig, sin mor, sina syskon och ljuger om det in i absurdum. Han har aldrigt sagt förlåt eller visat någon form av samvete angående detta utan ljuger vidare då han blir konfronterad av sin mor eller mig. Konfrontationerna har alltid sett ut som så att han får komma och prata med oss. Vi förklarar hur viktigt det är att inte ljuga och vad det har för inverkan på förtroende osv. Han ljuger i alla fall. Köpslår med lögner. "Jag tog 5:-" -Nej, det gjorde du inte "Ok, 10:-" - Nej det va mycket mer "Ok 20:-". Han försöker hitta en lögn som duger. Detta resulterar ganska ofta i att jag eller hans mor blir jäkligt arga, fullt förståeligt anser jag. När det till slut inte fungerar mer att ljuga så rasar hans värld. Och han blir nedstämd. Han säger inte förlåt. Man kan se att det dåliga måendet kommer av att hans lögner inte fungerade. I själva diskussionen om det har han varit väldigt verbal och ljudlig, inte det minsta "rädd". 3 minuter senare kan han glatt fråga om jag eller hans mor kan köpa en ny dyr sak till honom, eller om han kan få äta chips på en onsdag liksom. Totalt ovisande av vad som nyss skett. Detta skedde 4-5 gånger i veckan. Han har aldrig egentligen följt någon regel hemma. Utan han gör det han vill, oavsett vad vi bestämt eller sagt. Han förstår inte när han är för dryg eller "småplågar" sina syskon. Reagerar inte på "aj, nej sluta" någonsin. Utöver detta en otroligt snäll grabb. Det finns inget ont i honom, men han gör som han vill, alltid. Det spelar ingen roll hur liten eller stor saken är. Skam har aldrig visats, verkligen inte en enda gång.
Det finns 4 barn i familjen. Ett gemensamt litet barn på 4 år.
Nu till mitt problem i det hela.
Vi fick en orosanmälan från skolan. Fick åka till SOC och båda vi tänkte "nej nej, vad är det nu, är det droger eller alkohol elelr vad kan det vara?" Det visade sig vara en orosanmälan riktat mot mig som extrapappa.
I den står att grabben påstår sig bli slagen i sitt hem. Det står att han och min 4-åring blir utsatta för upprepat fysiskt våld hemma. Han är rädd för mig. Jag kan plötsligt bli våldsam och fysisk helt utan klar anledning. Mamman är framställd som en rädd kvinna som i efterhand smyger in till honom och tröstar och undrar hur det är.
Hon är f.ö. allt annat än en svag kvinna som skulle tillåta en sak som ovan hända en enda gång i sitt hem. Snarare precis tvärt om.
Detta fick jag veta på mitt andra möte på soc, nästan 2 månader efter det första mötet. Min värld raserades fullständigt.
Det hör till saken att mamman ville separera från mig strax efter orosanmälan kom. Separationen grundas i flera saker men väldigt mycket på hennes skam för anmälan, rädsla för grabbens far (som betett sig väldigt illa mot både honom och mamman). Den är också ett resultat av att vi tillsammans inte klarar av att få någon ordning på pojken. Vi har dränerats på tid, kraft och kärlek.
Det som skrämmer mig lite är att hon personlighetsförändrats så hårt efter separationen att jag inte längre kan lite på vad hon gör och säger. Hon kommer aldrig att backa upp det hennes son påstår men generellt så oroar jag mig ändå för vad som kommer sägas. Vi har som sagt haft ett ordentligt infekterat förhållande till hennes son och jag har åtskilliga gånger ansett att vi behöver ta hjälp utifrån. Hon har varit helt med mig i frågan förr men det har helt enkelt inte blivit gjort. Vi har varit rädda för hur det ska fungera i framtiden för honom. Hon har själv uttryckt sin oro för pojkens kommande flickvänner, jobb, kompisar med tanke på hur han helt struntar i andra, regler och grundläggande normer.
Efter mitt andra möte på soc, som varade i över 2 timmar, så känner jag dock att jag fick prata med 2 kvinnor som verkligen lyssnade på min historia. De verkade verkligen tro mig i det jag förklarade. Vad mamman säger vet jag såklart inte. Hon kommer inte säga inte att jag varit fysisk mot barnen, det kan jag inte drömma om.
Ska jag vara orolig här? Vad kan jag göra? Jag känner mig såklart ärekränkt och väldigt nedsmutsad men det kan jag inte göra mycket åt, förutom att förklara för vänner och bekanta vad som verkligen hänt.