Lyssnar era män??

Snacka om icke-problem. Fel märke på chipsen? Det är uppenbart att vi lever i överflöd när det är de problem i uppmärksammar.

Jag skulle vilja skicka dig till landsbygden i Nordkorea för ett år så får vi se om chips är nåt du vill gnälla om sen.

Som kvinna med make, far och bröder så har jag insett att begreppen män och lyssna inte går att kombinera i samma mening. Vid frågor eller kritik blir det.

Det har du aldrig sagt. Det är ju i stort sett samma. Ska det vara så noga ......

Jag skulle bli vansinnig! Kanske skulle jag försöka skriva en lista - med märke - och skicka honom till affären och då ska han inte komma tillbaka med något annat, annars kan han gå tillbaka och byta. 

Eller så skulle jag fundera på att låsa in fredags-godiset, och säga det till honom också, att man ju tyvärr inte kan lita på att man har kvar det. Bitchig, jag vet, men det borde väl gå att få honom att fatta det? 

Hade han ätit upp "mitt" godis så hade han förstås fått gå ut och köpa in precis samma igen. Klart att han ska kunna respektera det, precis som jag respekterar hans godis och andra saker han har planer för. Bara för att man är gifta så betyder det inte att man inte kan få ha sina egna saker. Grundläggande respekt liksom.

Katten hade jag låtit honom ta hand om - inklusive att diska upp, slänga ut gammal oäten kattmat och köpa ny. Ja, om katten inte svalt då förstås.

Men om han köper kattmat som katten absolut inte äter, så är det slöseri på pengar. 

Dessutom var det ju inte att han bara handlat fel, utan han äter upp det som TS har köpt till sig själv. Och det är det som inte är okej. 

Senast idag så hade han önskemål om en speciell maträtt men vi hade ingen dijonsenap hemma. Han erbjöd sig att sticka till affären och jag sa exakt vilken sort. Inte märket bara att det skulle vara dijon. Vad kom han hem med? Jo vanlig jävla senap!!!!

Jag blir ärligt talat tokig på allt som slängs. Han är själv extremt kräsen och äter inte upp om jag köper ?fel? till honom.

Hur klarar du dig från att bli tokig?

Allvarliga problem, uppenbarligen. Lycka till med era liv.

Men du måste ju låta honom ta konsekvenserna av sitt handlande annars lär han sig ju aldrig. Vill du gå tillbaka till affären och köpa rätt dijonsenap eller vill du laga något annat till kvällsmat? Och om han inser skillnaden mellan rätt och fel varor till sig själv så får han lära sig att även du har dina preferenser. Eller har han något begåvningshandikapp?

Det man inte kan förändra får man acceptera. Sedan hittar man med åren strategier för att lösa de återkommande problemen.