• Anonym (Spegeln)

    Är MIN man otrogen?

    Fick ett mess nu ikväll av någon okänd som hävdar att min man, sedan 9år tillbaka, varit/är otrogen mot mig med en kollega.. Berättaren skriver att hen varit tillsammans med min mans påstådda älskarinna/flickvän syster, och att detta förhållande/otrohet varat i 3-4 år.

    Hjälp, vafan är detta är min första tanke.

    Men ju mer jag läste, ju mer så är det smådetaljer som stämmer in.

    Vad gör jag OM min man är otrogen? Hur konfronterar jag honom? Kommer jag förlåta honom? Vad händer med barnen? Känns som om hjärtat ska hoppa ur kroppen och jag mår illa, vill spy.

    Min man slutar jobbet om ca en kvar, ska jag ta det direkt? Vänta tills imorrn?

    Hjälp mig tänka klart!

  • Svar på tråden Är MIN man otrogen?
  • Anonym (My)

    Nej du är inte galen ts. Det din man har gjort är för jävligt och skulden till det är enbart hans. Men det finns par som klarat sånt här och kommit ut starkare på andra sidan. Så det kan gå. Skiter det sej får du en tid till i helvetet men då vet du och behöver inte grubbla över det mer.

    Men för att det ska kunna funka måste ni så småningom hitta en gemensam linje där din man inte behöver be om ursäkt hela tiden för det han gjort. Ska han ducka resten av livet och stryka dej medhårs kommer det aldrig att funka. Så ta hjälp av en familjerådgivare ( finns på kommunen). Stöt och blöt all skit med hjälp av den här personen och se om det går att komma vidare.

  • Lione81
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-21 18:23:08 följande:

    Lite uppdatering från mig.

    Jag lever och jag tror själva chocken börja lägga sig då jag känner mig mer arg och besviken nu än ledsen. Klart jag fortfarande är ledsen. Men jag är nästan förbannad för det han utsatt oss för. Redo att splittra vår familj.

    Vi har beslutat att fortfarande ha gemensam ekonomi samt att han kommer hem på måndag, men att vi kommer sova i separata rum. Har dock inte bestämt vems rum men gissar på att det är smidigast att ta lillens då det är lättast att natta i min säng utan frågor om varför.

    Anledningen till att han kommer hem, är för att jag vill prova på hur det känns. Om jag har känslor kvar och att jag vill fortsätta våra liv tillsammans. Eller om det helt enkelt inte går för att tilliten inte kommer att kunna byggas upp. I dags läget litar jag inte alls på honom, har man kunna ljugit i tre år så är man mer lr mindre expert på att fortsätta. Men som sagt, det är lite därför jag vill ha hem honom för att se om det går att bygga nytt.

    Skulle det inte gå så är vi eniga om att vi båda flyttar då hyran för mig blir för hög och han känner att han då vill börja om från början. Vi har även pratat om att vi ska försöka få tag på lägenheter någorlunda nära varandra så barnen kan gå kvar i skolan/förskolan utan att behöva både flytta och byta klass.

    Det känns... vet inte ens vad det känns. Konstigt.. Jag är rädd, rädd för att jag försöker, och sen att han kommer krossa mig igen.. OM jag nu kommer så långt att det fungerar och att jag kan bygga upp min tillit såpass att förhållandet fungerar.

    Finns det kärlek kvar från min sida?

    Jag kanske är galen som ens utsätter mig själv för detta. Jag vet inte.

    Min syster berätta att hennes bästakompis sambo varit otrogen EN gång på fyllan. Hon gjorde slut och flyttade ut. Och han valde då att fortsätta sitt snedsteg med tjejen han va otrogen med. Med ett snedsteg och hon lämna. Fanns det någon kärlek mellan dom? Eller var hon smart nog att dra för att inte bli sårad ännu en gång?

    Lördag och vi ska burra ner oss i soffan jag och barnen. Trevlig lördag!


    Du är absolut galen ?Spegeln? det är all press på din sambo. Du har ju inget att bevisa.

    Jag får känslan att din man kommer att vara som ett barn nu en tid framöver. Han vågar inte göra ngt utan att du kommer att misstänka något.

    Jag blir glad att ni tagit ett litet litet steg åt ett gemensamt håll. Det är dubbla motorvägar kvar.

    Det kommer att bli konstig känsla att ligga i olika rum. Din tankar kommer att rusa i väg på helt andra saker. Vad gör han, sover han, skriver han osv.

    Du kommer kunna få mer tid att prata med din sambo och bearbeta allt på ditt sätt.

    Du verkar verkligen vänja om din familj. Som är ditt liv och band. Jag hoppas att fröna på gräsmattan får lite vatten och sakta sakta börjar gro.

    Innan vi är där, krävs enormt mycket uppoffring och energi och bearbetning.

    Tack för att du delar med dig av din resa.

    All kärlek till fig och din familj!
  • Anonym (Spegeln)

    Tror du det skulle vara ?bättre? att dela säng? Det är jag som sagt att vi ska sova i skilda rum, iallafall till en början. Men ja, ska vi kanske kunna börja om så kanske direkt sova i samma?

    Hela denna situation känns såååå sjuk!

    - Jag tillåter min man att komma hem.

    - Jag bestämmer att min man ska sova i rummet vägg i vägg.

    - osv osv

    Han är min man, men ändå känns det inte som det. Det känns som att han redan splittrat oss, men kanske nånstans insåg att vi va bättre..

    Jag vet inte. Har sååååå många tankar i huvudet.


    Lione81 skrev 2020-03-21 21:13:23 följande:

    Du är absolut galen ?Spegeln? det är all press på din sambo. Du har ju inget att bevisa.

    Jag får känslan att din man kommer att vara som ett barn nu en tid framöver. Han vågar inte göra ngt utan att du kommer att misstänka något.

    Jag blir glad att ni tagit ett litet litet steg åt ett gemensamt håll. Det är dubbla motorvägar kvar.

    Det kommer att bli konstig känsla att ligga i olika rum. Din tankar kommer att rusa i väg på helt andra saker. Vad gör han, sover han, skriver han osv.

    Du kommer kunna få mer tid att prata med din sambo och bearbeta allt på ditt sätt.

    Du verkar verkligen vänja om din familj. Som är ditt liv och band. Jag hoppas att fröna på gräsmattan får lite vatten och sakta sakta börjar gro.

    Innan vi är där, krävs enormt mycket uppoffring och energi och bearbetning.

    Tack för att du delar med dig av din resa.

    All kärlek till fig och din familj!


  • Lione81
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-21 22:50:41 följande:

    Tror du det skulle vara ?bättre? att dela säng? Det är jag som sagt att vi ska sova i skilda rum, iallafall till en början. Men ja, ska vi kanske kunna börja om så kanske direkt sova i samma?

    Hela denna situation känns såååå sjuk!

    - Jag tillåter min man att komma hem.

    - Jag bestämmer att min man ska sova i rummet vägg i vägg.

    - osv osv

    Han är min man, men ändå känns det inte som det. Det känns som att han redan splittrat oss, men kanske nånstans insåg att vi va bättre..

    Jag vet inte. Har sååååå många tankar i huvudet.


    Hej!

    Det är något du och din man måste känna efter själv. Bara att låta honom komma hem är ett litet litet steg i rätt riktning. När du och han går och lägger er, så kommer du att tänka extra mycket på vad han gör just då. Det är av den anledningen att ni sover i olika rum. Du måste ju självklart känna efter själv.

    Jag skulle tänka ännu mer vad hon håller på med just då. Det är jättesvårt.

    Jag tror att han innerst inne vet vad han har hos er. Det krävs väldigt mycket arbete. Framförallt utav honom. Det är ju jätteviktigt med kommunikationen. Att han berättar för dig vad han har saknat som han inte fick ut av dig. Du har ju aldrig kunna tillmötesgå honom när han inte har berättat för dig vad han saknade.

    I alla inlägg du har gjort spegeln så märker jag hur viktig din familj betyder för dig. Hur långt du är beredd att gå och offra dig för att se om ni överhuvdtaget kan hitta tillbaka till varandra.

    Jag tror han är beredd att offra sitt liv för det.

    FÖR dig betyder familjen oerhört mycket. Vilket är en fantastik sida.

    Jag kommer att följa din väg. Hur det än slutar.

    Jag kommer verkligen att stötta dig och pusha dig.
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-21 18:23:08 följande:

    Lite uppdatering från mig.

    Jag lever och jag tror själva chocken börja lägga sig då jag känner mig mer arg och besviken nu än ledsen. Klart jag fortfarande är ledsen. Men jag är nästan förbannad för det han utsatt oss för. Redo att splittra vår familj.

    Vi har beslutat att fortfarande ha gemensam ekonomi samt att han kommer hem på måndag, men att vi kommer sova i separata rum. Har dock inte bestämt vems rum men gissar på att det är smidigast att ta lillens då det är lättast att natta i min säng utan frågor om varför.

    Anledningen till att han kommer hem, är för att jag vill prova på hur det känns. Om jag har känslor kvar och att jag vill fortsätta våra liv tillsammans. Eller om det helt enkelt inte går för att tilliten inte kommer att kunna byggas upp. I dags läget litar jag inte alls på honom, har man kunna ljugit i tre år så är man mer lr mindre expert på att fortsätta. Men som sagt, det är lite därför jag vill ha hem honom för att se om det går att bygga nytt.

    Skulle det inte gå så är vi eniga om att vi båda flyttar då hyran för mig blir för hög och han känner att han då vill börja om från början. Vi har även pratat om att vi ska försöka få tag på lägenheter någorlunda nära varandra så barnen kan gå kvar i skolan/förskolan utan att behöva både flytta och byta klass.

    Det känns... vet inte ens vad det känns. Konstigt.. Jag är rädd, rädd för att jag försöker, och sen att han kommer krossa mig igen.. OM jag nu kommer så långt att det fungerar och att jag kan bygga upp min tillit såpass att förhållandet fungerar.

    Finns det kärlek kvar från min sida?

    Jag kanske är galen som ens utsätter mig själv för detta. Jag vet inte.

    Min syster berätta att hennes bästakompis sambo varit otrogen EN gång på fyllan. Hon gjorde slut och flyttade ut. Och han valde då att fortsätta sitt snedsteg med tjejen han va otrogen med. Med ett snedsteg och hon lämna. Fanns det någon kärlek mellan dom? Eller var hon smart nog att dra för att inte bli sårad ännu en gång?

    Lördag och vi ska burra ner oss i soffan jag och barnen. Trevlig lördag!


    Jag tycker inte du är galen.
    Men jag tycker att du ska fundera på om du kommer att klara av att bo under samma tak som honom igen.
    Om du kommer att bli misstänksam över allt han gör osv.
    Tror du att du klarar det så visst,gör ett försök.
    Funkar det inte så kan du i alla fall gå vidare med vetskapen om att du försökte.
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-21 18:23:08 följande:

    Lite uppdatering från mig.

    Jag lever och jag tror själva chocken börja lägga sig då jag känner mig mer arg och besviken nu än ledsen. Klart jag fortfarande är ledsen. Men jag är nästan förbannad för det han utsatt oss för. Redo att splittra vår familj.

    Vi har beslutat att fortfarande ha gemensam ekonomi samt att han kommer hem på måndag, men att vi kommer sova i separata rum. Har dock inte bestämt vems rum men gissar på att det är smidigast att ta lillens då det är lättast att natta i min säng utan frågor om varför.

    Anledningen till att han kommer hem, är för att jag vill prova på hur det känns. Om jag har känslor kvar och att jag vill fortsätta våra liv tillsammans. Eller om det helt enkelt inte går för att tilliten inte kommer att kunna byggas upp. I dags läget litar jag inte alls på honom, har man kunna ljugit i tre år så är man mer lr mindre expert på att fortsätta. Men som sagt, det är lite därför jag vill ha hem honom för att se om det går att bygga nytt.

    Skulle det inte gå så är vi eniga om att vi båda flyttar då hyran för mig blir för hög och han känner att han då vill börja om från början. Vi har även pratat om att vi ska försöka få tag på lägenheter någorlunda nära varandra så barnen kan gå kvar i skolan/förskolan utan att behöva både flytta och byta klass.

    Det känns... vet inte ens vad det känns. Konstigt.. Jag är rädd, rädd för att jag försöker, och sen att han kommer krossa mig igen.. OM jag nu kommer så långt att det fungerar och att jag kan bygga upp min tillit såpass att förhållandet fungerar.

    Finns det kärlek kvar från min sida?

    Jag kanske är galen som ens utsätter mig själv för detta. Jag vet inte.

    Min syster berätta att hennes bästakompis sambo varit otrogen EN gång på fyllan. Hon gjorde slut och flyttade ut. Och han valde då att fortsätta sitt snedsteg med tjejen han va otrogen med. Med ett snedsteg och hon lämna. Fanns det någon kärlek mellan dom? Eller var hon smart nog att dra för att inte bli sårad ännu en gång?

    Lördag och vi ska burra ner oss i soffan jag och barnen. Trevlig lördag!


    Nejdå, du är inte galen, låter som en ganska bra plan. Men ha inte bråttom, pressa inte dig själv mer än vad du behöver. Det finns inget som säger att du måste besluta dig för det ena eller andra här och nu, jag tror snarare det är bättre att inte belsuta något allts tills du hunnit läka, tills du är i balans. Att ta beslut när man är ur balans är sällan bra. Dessutom är det en bra signal till din man att det här kommer ta lååång tid att reparera mycket hänger på honom. Han brände alla era broar, nu är det upp till honom att bygga upp dem igen.

    Det finns nog inget enkelt svar på om din systers kompis gjorde rätt eller fel eftersom det inte hänger på henne hur hennes kille agerade sen, det ÄR alltid en chansning hur man än gör och man ska heller inte sopa under mattan att det är väldigt vanligt att otroheten repeteras för det handlar inte bara om omständigheter utan snarare om hur den som var otrogen hanterade onständigheterna, det handlar om personlighet och värderingar som behöver göras om på riktigt och inte bara i tomma ord i panik.

    Däremot kan man nog med gott samvete säga att det är ett stort misstag att förlåta för enkelt och för snabbt, innnan man redo för det. Dels skickar det ut helt fel signaler, det säger mer eller mindre du kan bedra mig och jag kommer vara kvar ändå, och dels är rädsla för att bli ensam eller oförmåga att stå upp för sig själv fel anledning att förlåta. Givetvis är barnen en viktigt punkt och de flesta som förlåter gör det pga barnen, men ha oxå i minnet att barn lär sig mer av vad man gör och inte vad man säger och ett olyckligt förhållande som bara existerar för att ge dem trygghet är inte heller bra för dem och kommer påverka deras syn på relationmer som vuxna.

    Mitt tips är att du tar det väldigt lugnt, ge dig själv tid att läka, det tar tid, lång tid. Säg varken till eller från, låt din man hållas och säg bara att du behöver tid att läka och tänka och att du återkommer när du är redo för det. Har du möjlighet till egen terapi via tex jobbet så använd det. Ju mer hjälp och stöttning desto snabbare läker du.

    Det här kanske hjälper dig förstå vad du går igenom och vad som väntar (ren psykiskt och emotionellt)

    http://krisochtraumacentrum.se/krisreaktioner/
  • Anonym (Spegeln)

    Imorrn kommer han. Svårt att sova. Mycket tankar och mycket känslor.

    Något i mig vill kontakta hans älskarinna och fråga, fråga varför, hur! Hon visste att han var gift. Jag vill ha svar på frågor från henne för att få klarhet i varför detta kunde hända! Galet. Ja, jag vet.

    Men kommer det vara enkelt att gå vidare? Nej! Hur länge är tillräckligt för att älta? Hur länge får man vara arg och besviken? Hur länge ska jag gråta dagligen för att jag blir påmind av att min man inte var tillräckligt nöjd över oss som familj?! Att en avsugning var viktigare för honom, än att stötta mig när jag mådde som sämst efter aborten han tvingade mig att göra?

    Känner mig trött. Kanske är jag dum som vill försöka? Försöka se om det kommer vara vi lr om det är slut..

  • Anonym (Finns med dig som medmänniska)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-22 23:37:57 följande:

    Imorrn kommer han. Svårt att sova. Mycket tankar och mycket känslor.

    Något i mig vill kontakta hans älskarinna och fråga, fråga varför, hur! Hon visste att han var gift. Jag vill ha svar på frågor från henne för att få klarhet i varför detta kunde hända! Galet. Ja, jag vet.

    Men kommer det vara enkelt att gå vidare? Nej! Hur länge är tillräckligt för att älta? Hur länge får man vara arg och besviken? Hur länge ska jag gråta dagligen för att jag blir påmind av att min man inte var tillräckligt nöjd över oss som familj?! Att en avsugning var viktigare för honom, än att stötta mig när jag mådde som sämst efter aborten han tvingade mig att göra?

    Känner mig trött. Kanske är jag dum som vill försöka? Försöka se om det kommer vara vi lr om det är slut..


    Hej igen!

    Ja men klart du vill ha svar på dina frågor men frågan tänker jag är om du skulle få några ärliga svar? Men samtidigt tänker jag, undrar om du skulle skriva ner dina frågor och kontakta henne utan din mans vetskap och få bekräftat om han pratar sanning?

    Jag är verkligen ingen expert på vad som är rätt eller fel så du kanske skulle fråga någon annan om det.

    På dina andra funderingar så har jag bara ett svar och det är tid.... Du behöver tid på dig för att smälta hela alltet och kanske du öppnar dig för någon nära också lite senare?

    Men, nä, dum tycker jag verkligen inte du ska känna dig. Låt tiden gå och se vad du känner senare när du börjar landa i det hela. En vacker dag kanske du sätter ner foten och tänker att nä det här går inte längre... Eller tvärtom... Vem vet

    Godnattkramar till dig från mig
  • Anonym (Lita på dig själv)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-22 23:37:57 följande:

    Imorrn kommer han. Svårt att sova. Mycket tankar och mycket känslor.

    Något i mig vill kontakta hans älskarinna och fråga, fråga varför, hur! Hon visste att han var gift. Jag vill ha svar på frågor från henne för att få klarhet i varför detta kunde hända! Galet. Ja, jag vet.

    Men kommer det vara enkelt att gå vidare? Nej! Hur länge är tillräckligt för att älta? Hur länge får man vara arg och besviken? Hur länge ska jag gråta dagligen för att jag blir påmind av att min man inte var tillräckligt nöjd över oss som familj?! Att en avsugning var viktigare för honom, än att stötta mig när jag mådde som sämst efter aborten han tvingade mig att göra?

    Känner mig trött. Kanske är jag dum som vill försöka? Försöka se om det kommer vara vi lr om det är slut..


    Mitt tips är att inte få några svar från älskarinnan.

    Min man hade en relation med en älskarinna i 7 månader. Jag sökte svar och hon ljög för mig varje gång för att förstöra. Det var hon som avslöjade otroheten för mig genom ett telefonsamtal där deras relation hade varat 1,5 månader (7 månader) och på min mans initativ med en lunch ( på hennes initiativ på fika iförd morgonrock och stayups). Vem fick du reda på om otroheten....min analys är att det är HON som tror att hon får dig att skiljas och kan ta din man.

    Mitt tips är att kolla ditt sms på vem som verkligen skrev smset och berättade om otroheten. Kolla swisch på telefonnumret! Om det är älskarinnan som avslöjade otroheten, kan det bero på att din man ville avsluta relationen med henne. 2 år av väntan kanske gjorde att hon ville mer?

    Jag lever fortfarande tillsammans med min man fyra år senare efter att älskarinnan avslöjade min man.

    Vi har det gött nu, men jäklar vad jag har mått dåligt på resan. Men jag tror faktiskt inte att jag hade mått bättre av att skilja mig då jag hade mått precis lika dåligt av att längta ihjäl mig efter min man plus varannan vecka med vårt barn.

    Superkram till dig! Jag vet vad du går igenom då jag varit där själv!
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-22 23:37:57 följande:

    Imorrn kommer han. Svårt att sova. Mycket tankar och mycket känslor.

    Något i mig vill kontakta hans älskarinna och fråga, fråga varför, hur! Hon visste att han var gift. Jag vill ha svar på frågor från henne för att få klarhet i varför detta kunde hända! Galet. Ja, jag vet.

    Men kommer det vara enkelt att gå vidare? Nej! Hur länge är tillräckligt för att älta? Hur länge får man vara arg och besviken? Hur länge ska jag gråta dagligen för att jag blir påmind av att min man inte var tillräckligt nöjd över oss som familj?! Att en avsugning var viktigare för honom, än att stötta mig när jag mådde som sämst efter aborten han tvingade mig att göra?

    Känner mig trött. Kanske är jag dum som vill försöka? Försöka se om det kommer vara vi lr om det är slut..


    Jag tror inte du ska kontakta älskarinnan. Risken finns att det kommer att röra upp ännu mer känslor än det redan har gjort.
    Och det är inte alls säkert att hon kommer att säga sanningen heller.

    Det kommer nog inte att vara enkelt att gå vidare på en gång. Du måste ge det tid.
    Hur lång tid det tar är individuellt.
    Du är i chock nu och försöker få grepp om det som har hänt.

    Du är absolut inte dum. Men kanske är det för tidigt för dig att fatta sådana beslut ännu?
Svar på tråden Är MIN man otrogen?