• Anonym (Spegeln)

    Är MIN man otrogen?

    Fick ett mess nu ikväll av någon okänd som hävdar att min man, sedan 9år tillbaka, varit/är otrogen mot mig med en kollega.. Berättaren skriver att hen varit tillsammans med min mans påstådda älskarinna/flickvän syster, och att detta förhållande/otrohet varat i 3-4 år.

    Hjälp, vafan är detta är min första tanke.

    Men ju mer jag läste, ju mer så är det smådetaljer som stämmer in.

    Vad gör jag OM min man är otrogen? Hur konfronterar jag honom? Kommer jag förlåta honom? Vad händer med barnen? Känns som om hjärtat ska hoppa ur kroppen och jag mår illa, vill spy.

    Min man slutar jobbet om ca en kvar, ska jag ta det direkt? Vänta tills imorrn?

    Hjälp mig tänka klart!

  • Svar på tråden Är MIN man otrogen?
  • Smecker
    Anonym (man) skrev 2020-03-26 13:40:44 följande:
    Intressant, har du någon källa på det?

    Skulle vara intressant att se hur man kommit fram till det, menar man 35-40% som ger sin partner en andra chans eller menar man att 35-40% fortfarande är tillsammans efter en längre tidsperiod, tex 3 år?
    Det jag främst avser är undersökningar som mäter hur många par som går isär inom ett år efter otrohet. Det finns även undersökningar som mäter efter ett antal år, men efter vad jag minns är det ingen större skillnad där. Baserat på detta är det en vedertagen teori inom familje- och relationsforskning att par som håller ihop trots en otrohet skapar starkare band och sammanhållning.

    Du får leta lite själv, jag har manglat sociologi i en vecka nu, orkar inte med fler vetenskapliga arbeten. Jag kan rekommendera Scopus.
    Är du bara pantad, eller är du dum i huvudet på riktigt?
  • Anonym (man)
    Smecker skrev 2020-03-26 16:24:16 följande:
    Det jag främst avser är undersökningar som mäter hur många par som går isär inom ett år efter otrohet. Det finns även undersökningar som mäter efter ett antal år, men efter vad jag minns är det ingen större skillnad där. Baserat på detta är det en vedertagen teori inom familje- och relationsforskning att par som håller ihop trots en otrohet skapar starkare band och sammanhållning.

    Du får leta lite själv, jag har manglat sociologi i en vecka nu, orkar inte med fler vetenskapliga arbeten. Jag kan rekommendera Scopus.
    Tack, ska kolla
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 15:00:53 följande:

    Har fått insomningstabletter men vaknar ändå flera gånger varje natt, dock känner jag mig mer utvilad när jag vaknar fastän jag vaknar under natten.

    Sertralin fick jag utskriven men ska ta en halv tablett.

    Just nu så vet jag inte vad som är bäst. Döva allt lr leva och må skit.

    Funderar på vem jag ska berätta för. Och hur, när.. alla är ju så upptagna med sitt. Sen Corona. Nästan alla har blivit permitterade så dom mår ju oxå skit just nu.

    Det har kommit så långt att jag tom tycker det är jobbigt att sätta min fot utanför dörren. Känns som alla vet om att jag bor med en man som varit otrogen i tre år.


    Har du egen terapi eller bara gemensam?
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 13:46:21 följande:

    Hur vet jag att mina vänner är mina vänner? Känns som att jag inte har nån just nu. Att jag är ensammast i hela världen!

    Denna skam jag känner, fyfan!


    Alla dina känslor är full normala, låter som att du är i reaktionsfasen, man mår skit då alla känslor öser fram och miljoner tankar snurrar runt i skallen 24/7, hjärnan blir helt utmattad.

    Men skammen är lite bekymrande, vanligt att känna lite skam över att ha varit lättlurad naiv, etc, men du verkar känna väldigt mycket skam. Är du så i övrigt oxå, ställer höga krav på dig själv, vill inte prata motgångar med andra? Ingen kritik, människor är olika på det sättet, vissa pratar öppet om sina problem med andra, andra är väldigt privata med sånt.

    Egen terapi vore nog inte dumt om du inte redan har det, bara att få prata av sig gör mycket, Man samlar på sig så mycket vrede, ångest, sorg, etc... blir som en tryckkokare, viktigt att man har en ventil så man kan pysa ut lite.
  • Anonym (Spegeln)

    Jag har egen samtalsterapeut och sen har vi en tillsammans. Olika ställen och olika personer.

    Det är den jag har själv som tyckte jag inte skulle säga nått tilö någon, och den vi har tillsammans tyckte jag skulle berätta för någon annan. Dubbla budskap..

    Ja, jag hjälper gärna andra. Alla kommer till mig när det är något. Medans jag själv håller allt för mig själv. Alltid varit sån. Därför jag har svårt att öppna upp mig för andra. Därför jag skäms så nå otroligt över denna situation. Att jag varit så värdelös i egna mans ögon att han var tvungen att vara otrogen.


    Anonym (man) skrev 2020-03-26 17:18:18 följande:

    Alla dina känslor är full normala, låter som att du är i reaktionsfasen, man mår skit då alla känslor öser fram och miljoner tankar snurrar runt i skallen 24/7, hjärnan blir helt utmattad.

    Men skammen är lite bekymrande, vanligt att känna lite skam över att ha varit lättlurad naiv, etc, men du verkar känna väldigt mycket skam. Är du så i övrigt oxå, ställer höga krav på dig själv, vill inte prata motgångar med andra? Ingen kritik, människor är olika på det sättet, vissa pratar öppet om sina problem med andra, andra är väldigt privata med sånt.

    Egen terapi vore nog inte dumt om du inte redan har det, bara att få prata av sig gör mycket, Man samlar på sig så mycket vrede, ångest, sorg, etc... blir som en tryckkokare, viktigt att man har en ventil så man kan pysa ut lite.


  • Anonym (Finns med dig som medmänniska)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 13:46:21 följande:

    Hur vet jag att mina vänner är mina vänner? Känns som att jag inte har nån just nu. Att jag är ensammast i hela världen!

    Denna skam jag känner, fyfan!


    Kanske de som hört av sig till dig nu när du varit borta är dina vänner och din syster?

    Vad tror du om att förbereda den du ska berätta för genom att säga och fråga om h*n skulle kunna vara med dig kanske en hel dag och att det har hänt något som du behöver hjälp med? Och sedan innan du berättar så säger du att du vill ha stöd i dina beslut och inte dömande, varken av honom, dig eller era beslut.

    Nu har inte jag varit den sitsen att jag behövt antidepressiva

    medicin utskrivet men jag tänker och tycker att det är lite tokig väg att gå. Känner att grundproblemet kommer finnas kvar där oavsett och (jag vet inte hur de fungerar) men kanske är beroendeframkallande och då har du plötsligt ett problem till. Men det är ju bara min tanke, på kort sikt kanske det är bra.

    Sitter och tänker hur det skulle vara om någon i min närhet vore i samma sits... Ursäkta om jag svär men faaaaan vad jag skulle vilja finnas där för den människan.... Skulle inte du det?
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 17:52:28 följande:

    Jag har egen samtalsterapeut och sen har vi en tillsammans. Olika ställen och olika personer.

    Det är den jag har själv som tyckte jag inte skulle säga nått tilö någon, och den vi har tillsammans tyckte jag skulle berätta för någon annan. Dubbla budskap..

    Ja, jag hjälper gärna andra. Alla kommer till mig när det är något. Medans jag själv håller allt för mig själv. Alltid varit sån. Därför jag har svårt att öppna upp mig för andra. Därför jag skäms så nå otroligt över denna situation. Att jag varit så värdelös i egna mans ögon att han var tvungen att vara otrogen.


    Det förklarar ju varför du har så svårt för att tala med någon. Men tro mig det ÄR extremt viktigt. ALLA ältar i såna kriser, det är naturligt. Man blir som en repig skiva, men bra vänner förstår anledningen och har tålamod. Mina hade det iaf. Om inte annat så har såna här kriser en tendens att visa vilka som är verkliga vänner och vilka som inte är det.

    Känslor är ju irrationella, men någonstans innerst inne (din logiska sida)  måste du väl ändå förstå att du inte har någon som helst anledning att känna skam. Det enda "felet" du gjort är att lita på din partner, och det är ju något alla normala människor gör, annars skulle man ju aldrig blivit ihop. Det är ju en risk alla tar när man släpper någon nära inpå. Att vissa sen väljer att missbruka det förtroendet och sårbarheten kan ju inte den drabbade någonsin klandras för.

    Mao nej du har inte varit värdelös, du har agerat som alla normala människor gör och litat på din partner. Det är HAN som varit värdelös som utnyttjat det. Och så kommer alla andra se det oxå. Och nej han var inte tvungen att vara otrogen för att du var värdelös, han valde det av egoism, för att han ville ha tryggheten i ert förhållande och dig OCH spänningen otroheten gav. Han ville äta kakan och ha den kvar.

    Myten om att människor är otrogna pga omständigheter hemma är inget annat än en myt, dels för att människor är otrogna både i bra och dåliga förhållande och dels för att alla förhållande har ups and downs, alla människor kan fantisera om saker, alla människor kan känna attraktion till andra, alla kan ha tråkigt, etc... men alla går ju inte ut och är otrogna. Så omständigheterna är aldrig avgörande, det är hur personen som var otrogen HANTERADE omständigheterna som avgör hur man agerar.

    Så faktiskt hade du ingenting att göra med hans val att vara otrogen, han hade andra alternativ men valde otrohet.
  • molly50
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 13:46:21 följande:

    Hur vet jag att mina vänner är mina vänner? Känns som att jag inte har nån just nu. Att jag är ensammast i hela världen!

    Denna skam jag känner, fyfan!


    Börja med att berätta för din syster. Hon borde inte döma dig. Inte heller din chef.
    Du behöver allt stöd du kan få och du ska inte hålla det inom dig.
    Förr eller senare så kommer det att explodera och då riskerar det att bli värre än det redan är.
    Och varför denna skamkänsla?
    Den enda som ska känna skam är din man som ens kunde tänka tanken på att behandla dig så.
    Jag tror att det bästa är om ni bor på skilda håll ett tag.
    Det kan göra det lättare för dig att se klarare på saker och ting.
    Han kanske har någon släkting han kan bo hos ett tag?
  • Anonym (Gh)

    När jag var tillsammans med en dålig man för några år sedan så sa jag aldrig något om hans beteende till folk i min närhet. Varför? Jag skämdes för honom och jag visste det han gjorde var fel och framförallt att jag gjorde fel som stanna kvar. Kanske något liknande du känner varför du ej vågar berätta för någon i din närhet? Mitt råd till dig är att berätta, skydda ej din man så som jag gjorde med min. Det är bara så fel. Någon som behandlat dig så illa så du ej vågar berätta om hans beteende till din familj är bara fel. Vet dock det är svårt och hoppas du snart mår bättre!

  • Anonym (Spegeln)

    Fortfarande hemma från jobbet. Vet inte hur mycket jag klarar av. Jag kan inte kontrollera mina känslor lr tankar för den delen heller. Slutkörd varenda dag, och då gör jag inte ens mycket. Känns som att livet är en pest.

    Tankar tankar tankar. Tänker på allt och lite mer, börjat överanalysera hela mitt liv med min man. När blev det fel? Hur kunde det bli så här! Jag ångrar att jag träffade honom! Jag hade aldrig blivit sårad då! Jag ångrar allt med honom!

Svar på tråden Är MIN man otrogen?