Verkar som att alla står nära sina syskon

Jag har en syster, som bara är två år yngre, men kontakten är liksom svårt. Min syster hade en utvecklingsförsening - de trodde hon var utvecklingsstörd, men det visade sig ju med tiden att det inte stämde. Min mamma var dock lite överbeskyddande. Inte bara det egentligen, utan hon kontrollerade ändå hela familjen. Jag lämnade det bakom mig, dvs. jag flyttade långt bort, ringde en gång i månaden, hälsade på en gång om året. Det var det enda sättet att få ha ett självständigt liv, utan att ha vår mamma hänga över allt och blanda sig in i allt. 

Min syrra har aldrig varit särskilt självständig. Hon har gjort som mamma sagt. Fast hon har också sagt ifrån dem senaste åren. Kan hända att vi helt enkelt inte har så mycket gemensamt. Svårt att säga. Men min mamma har definitivt också förhindrat en nära relation. 

Jag har två äldre systrar, det är ett år mellan dem, sedan två år ner till mig. De är som tvillingar. Bor nästan grannar, deras makar är bästa vänner, barn i samma ålder, umgås med varandra varenda dag, åker gemensamt på semester osv.

Det har alltid vart de två, och så jag efteråt. Jag fattar att de gillar varandra jättemycket och vill göra allt ihop, och att jag är lite annorlunda än dem, men det hade vart kul att få vara med ibland ändå men det känns mest som att jag bara är deras barnvakt när de "dubbeldejtar" med sina män. Jag har inga egna barn, men en bonusdotter och det hade vart fint om hon blev inkluderad av mina systrar med som de inkluderar varandras barn vid olika grejer, men inte det heller tyvärr.

Jag har 3 syskon och är jättenära allihopa! Mina bästa vänner. Trots att vi bor typ 60 mil från varandra. Vi ses vid jul, sommar och födelsedagar. Vi har dessutom daglig kontakt genom sms och samtal.

Måste vara ensamt att ha syskon men inte ha någon bra relation.

Jag har en två år äldre bror, vi är helsyskon. Vi står varandra nära och jag vet att han har min rygg i alla lägen. Vi hörs på telefon någon gång i månaden och kan prata i timmar. Vi ses nån gång varannan månad, med våra barn. Vi är i trettioårsåldern.

Jag har två bröder,det är några år mellan oss.Dom finns i mitt liv och är viktiga för mig.Av olika andledningar träffas vi inte ofta,men vi hörs då och då och vi finns för varandra.Den ena bort väldigt långt bort och jag har mest kontakt med honom.

Jag har en tre år yngre helsyster. Uppväxta i en trevlig kärnfamilj med bra uppväxt på alla sätt. Vi är inte ett dugg tajta och har aldrig varit, inte som barn, inte som vuxna. Vi ses då och då hemma hos mina föräldrar, nån gång om året själva, hörs på chatt kanske 2-3 gånger om året. Vi bor en knapp timme ifrån varandra.

nej, inte så nära mina tre syskon. Vi är väldigt olika, vi bor i 3 olika städer och hänger de inte online på facebook så har jag ingen kontakt utom när det tex är födelsedagar eller kanske jul. Alla har sina egna familjer, jobb och livet rullar på. 

Har försökt att umgås med mina syskon utöver födelsedagar och bjudit hem dem och hittat på saker, men de vill inte. 
De umgås gärna med varandra, men jag får inte vara med. Inte ens mina föräldrar vill umgås med mig och mina "väninnor" har slutat att höra av sig så jag är väl en hemsk individ. Bara att inse det och köpa läget.

I dagsläget består min vänkrets av män. Manliga arbetskollegor - jobbar i mansdominerad bransch, en hög med kk's och så några karlar som bara är vänner.

Jag har 4a helsyskon och 4a halvsyskon.

Halvsyskonen umgås jag inte med alls.
Vi har inte den naturliga relationen, men det är heller inget jag saknar.
De är från 52 och uppåt, så åldersskillnaden är relativt stor.

Mina helsyskon däremot umgås jag med.
Mest gemensamt har jag med mina brorsor, jag och syrran drar inte alltid jämnt.

Jag är kvinna 35 år, har en 1,5 år äldre bror och två systrar som är 8 och 9 år yngre än mig.

Vi hörs alla av dagligen, flera ggr på dagen på vår Whatsappgrupp. Innan Corona träffades vi minst 1 gång i veckan. Har ej träffats sedan mitten av mars och jag tror jag pratar för oss alla syskon att vi saknar det.

Jag har bäst relation och kontakt med min yngsta syster som är 9 år yngre än mig. Vi pratar om allt och kan räkna med varann när som på dygnet.

Nej,har kontakt med ett syskon bara ibland men det är komplicerat tyvärr.. det är en äldre syster har 9 syskon varav en är avliden tyvärr men man känner sig tyvärr utanför oftast ä.. alla står inte varandra nära

Skiljer sig väldigt åt mellan syskon. Ses vi när det är någon högtid tex så kommer vi alla bra överrens (vi är 7 stycken). Vi lever dock väldigt olika liv. Jag är lite av familjens svarta får kan man säga.

Men jag står väldigt nära min yngsta syster och min äldsta bror. Umgås dock bara med min syster, då jag bor långt ifrån dem och min bror inte är så glad för att ringas.

Jag tror inte det har nödvändigtvis så mycket med ålder eller kön att göra. Vissa människor har man personkemi med, helt enkelt. Bara för att man är släkt eller familj måste inte det betyda att man trivs med varann, eller ens tycker om varann, även om man älskar dem. Mina barns pappa och hans syskon är ett utmärkt exempel på det.

Jag har en fem år yngre bror som jag - även fast vi aldrig haft en lekkamrat i den andra som barn - alltid stått nära. Trots att vi "skildes åt" tidigt, eftersom jag flyttade hem till vår pappa när jag var 16 och han 11 (vi sågs helger och lov), och sen fick jag barn när jag var 18 och flyttade ut även från pappa, så har vi alltid varit som ler och långhalm.

Vi är nu 37 och 32 år gamla och på samma nivå mognadsmässigt sedan många år och vi umgås sedan läääänge regelbundet, både med våra respektive familjer och på tu man hand. Men vi är ganska lika till personligheten och har mycket gemensamt och samma nördiga intressen, så det har nog också gett en positiv inverkan på vår relation.

Jag har tre äldre hel systrar, det är 4, 8 och 11 års skillnad med dom. Den som är närmast i ålder är min bästa vän, vi har alltid varit nära. Hon som är 8 år äldre är jag helt okej nära med, vi är så himla lika så drar inte jämnt alla gånger men 90% är det bra. Hon som är 11 år har jag väldigt lite kontakt med, bara hon och jag ses aldrig och jag är mest obekväm med henne för att vi inte känner varandra så bra. Hon flytta hemifrån när jag var 5-6 år. Vi umgås dock hela familjen väldigt ofta, så jag träffar ju alla regelbundet dock.