IVF hösten/vintern 2020

Har ändå överlevt den här dagen. Tror jag visste att det inte skulle bli nån graviditet denna gång redan mån, kanske tidigare. Brösten växte inte å ömmade på samma sätt. (Var bara magen som svall upp, glöm att ha mina skinnyjeans oavsett att de har massa stretch).

Tänkte att tja det är väl olika. Hur har ni upplevt det som fått en graviditet och fästa oavsett om det blev en baby i slutändan eller tidigt eller sent missfall? Har alltid brösten varit starkaste indikatorn?

Har druckit Cola ikväll kommer typ inte sova alls. Kommer nog hänga här. En oerhörd tröst faktiskt att se att man inte är ensam när släkt och vänner kring en känns som rena barnfabriken.

Är egentligen lite anti sociala medier Instagram och Facebook går numera inte sen några år tillbaka. Går inte glädjas med alla barnfam och bäbislycka. Undviker aktivt att träffa folk som har barn under ca 1år. Verkar vara någon form av emotionell gräns för mig då de kan vara på förskolan ungefär..Vet jag låter bitter men ibland kan man behöva skriva av sig.

Fler som ligger vakna?

Tack för era peppande kommentarer! Jag tänkte på er alla när jag satt på kliniken och såg en stor plansch med ivf-processens alla delar, från utredning, alla mediciner, nedreglering, sprutor, tester, väntan, förberedelser, allt det för att ens få ett embryo tillbaka... Det var så sorgligt att se helheten på det viset. Sååå många delar som måste fungera i perfekt ordning, det blev så överväldigade att man knappt kan tro att det ens fungerar i slutändan. Men det gör det, för väldigt många!

Mina djupfrysta eskimåer klarade upptiningen! :) Fick båda insatta och blev hemskickad med gravtest och den härliga ovissheten. Hur det än går så är jag så glad att vi kom så här långt, en sista ärlig chans. Lade mig på soffan och sov i flera timmar, luften gick ur helt. Som att ha sprungit ett maraton och är precis vid mållinjen och för alla som inte behöver genomgå detta har inte ens loppet börjat i det här läget. Så jäkla orättvist, det är ju nu man egentligen ska börja känna spänning för hur det ska gå, och här är man tårögd för att ens för en chans...

Håller med om att man får väldigt mycket tröst här. Även om man inte önskar någon att få igenom det här är det fint att veta att det är fler som delar liknande upplevelser. Jag har också mycket barnfabrik runt mig! ;)

Jag blev gravid på mitt första ivf-försök. Har förträngt det mesta men tror symptomen var ungefär som innan mens tills det att jag plussade. Efter det ömmade brösten mer och jag började må illa.

Vad är nästa steg för er? Har ni något i frysen?

Jag ska börja med sprutor igen vid nästa mens. Innan dess ska jag försöka komma igång med lite nyttigare vanor och motion. Sen måste jag försöka sova mer. ;) Hoppad du inte behöver ligga vaken för länge!

Kliniken ligger i Åbo och heter Aurakliniken, en privat klinik.

Där ringer de varje dag efter ÄP och meddelar hur det går, först hur många ägg som blev befruktade, och sen varje dag tills ev insättning håller de en uppdaterad och vad de kommer att göra härnäst.

Ja men vad frustrerande att inte få veta vad som händer med ens ägg!

Har ändå överlevt den här dagen. Tror jag visste att det inte skulle bli nån graviditet denna gång redan mån, kanske tidigare. Brösten växte inte å ömmade på samma sätt. (Var bara magen som svall upp, glöm att ha mina skinnyjeans oavsett att de har massa stretch).

Tänkte att tja det är väl olika. Hur har ni upplevt det som fått en graviditet och fästa oavsett om det blev en baby i slutändan eller tidigt eller sent missfall? Har alltid brösten varit starkaste indikatorn?

Har druckit Cola ikväll kommer typ inte sova alls. Kommer nog hänga här. En oerhörd tröst faktiskt att se att man inte är ensam när släkt och vänner kring en känns som rena barnfabriken.

Är egentligen lite anti sociala medier Instagram och Facebook går numera inte sen några år tillbaka. Går inte glädjas med alla barnfam och bäbislycka. Undviker aktivt att träffa folk som har barn under ca 1år. Verkar vara någon form av emotionell gräns för mig då de kan vara på förskolan ungefär..Vet jag låter bitter men ibland kan man behöva skriva av sig.

Fler som ligger vakna?

Har ändå överlevt den här dagen. Tror jag visste att det inte skulle bli nån graviditet denna gång redan mån, kanske tidigare. Brösten växte inte å ömmade på samma sätt. (Var bara magen som svall upp, glöm att ha mina skinnyjeans oavsett att de har massa stretch).

Tänkte att tja det är väl olika. Hur har ni upplevt det som fått en graviditet och fästa oavsett om det blev en baby i slutändan eller tidigt eller sent missfall? Har alltid brösten varit starkaste indikatorn?

Har druckit Cola ikväll kommer typ inte sova alls. Kommer nog hänga här. En oerhörd tröst faktiskt att se att man inte är ensam när släkt och vänner kring en känns som rena barnfabriken.

Är egentligen lite anti sociala medier Instagram och Facebook går numera inte sen några år tillbaka. Går inte glädjas med alla barnfam och bäbislycka. Undviker aktivt att träffa folk som har barn under ca 1år. Verkar vara någon form av emotionell gräns för mig då de kan vara på förskolan ungefär..Vet jag låter bitter men ibland kan man behöva skriva av sig.

Fler som ligger vakna?

Haha...känner igen mig precis. Flera vänner är inne på andra barnet och man är kvar och räknar ruvardag. Hemskt hemskt hemskt.

Jag tycker inte det är så jobbigt att se andras barn men däremot att höra att folk blir gravida till höger och vänster gör mig väldigt sårad. Och speciellt när det gått så lätt och det gnälls...

Hoppas det är vår tur snart

Aldrig känt nått i mina bröst vid mina 3 graviditeter( 1 var missfall) Kramar till dig! Håller oxå med,här får man stöd och kan ventilera sina tankar och farhågor <3 inte många som vet om vår situation,och de få som vet om den så förstår inte mer än en vad det egentligen innebär att gå igenom en ivf i slutändan.

Ja, det är säkert väldigt olika det här med symptom. Jag blir orolig när de försvinner!

Åh, fy så sorgligt! Det känns som att vi ivfare spelar med högre insats vad gäller missfall! Vi kan (förmodligen) inte fixa en egen befruktning och det gör allt så himla mer pressat. Vi har en i frysen och ett försök kvar hos landstinget om det här går åt pipan. Går ni privat?

Jag är bara i 5+0 idag, så det är ju väldigt tidigt. Jag fick tid för vul 7/10, när jag är i v 8+1. Känns läskig och långt dit... Hur långt har du gått när du gör vul? :)

Hej! Tänkte bara kika in och höra hur det går för dig? Dagarna går så otroligt långsamt och jag försöker att inte analysera för mycket, men inte så lätt...

Kram till dig och alla andra här som kämpar!