Är min man bra?

Men det jag reagerar på är att du tycker att han är omanlig. Det är du inte ensam om när kvinnor här kommenterar sina män. Det som är gemensamt för alla dessa "omanliga" män är att de tar sin del av hemarbetet (eller mer) de är trogna, älskar sin kvinna och de är fantastiska pappor. Den typen av män har väldigt svårt att framstå som attraktiva för sina kvinnor, tvärt emot vad kvinnorna utåt säger är attraktivt.
Ärligt talat tycker jag att det är en tråkig inställning...

Tack för svar!

Vill bara förtydliga, om jag uttryckte mig konstigt, att min man ?hjäper? inte till så att säga I sitt eget hem med städ och disk osv. Han bara gör, vi hjälps åt. Det jag menade var att han är ingen bortskämd mansgris som bara ligger på soffan, utan han tar för givet att han självklart också sköter sysslor i hemmet (vilket inte verkar vara en självklarhet för alla). Om han tex kommer hem innan mig så dammsuger han, plockar undan, plockar ur disken eftersom han vet att jag gärna slipper det när jag kommer hem.

Men ja.. han är en bra man. Någon man kan lita på till 120% och som alltid finns där. Sen saknar jag som sagt ett sorts djup. Jag älskar att diskutera och har verkligen försökt dra igång samtal men han är inte sån. Vi har inga gemensamma intressen, han har inget behov av det säger han eftersom vi gör Mycket saker på egen hand och umgås på kvällarna.. Han ser inte något behov av att typ spela golf ihop. Han är lite.. ospontan och tråkig ibland? Ibland saknar jag lite go, lite fart och någon som bara hittar på saker. Som tar min hand och bara bestämmer. Som vågar säga till mig, utmana mina åsikter och kan sätta mig på plats. Högt och lågt. Känslor. Passion. Jag vet inte...

med sånt kanske det följer mindre kul sidor och sätt också?

Vad har du själv gjort för att få det du behöver? Har du startat några djupare samtal med din man? Har du sagt att du vill att han ska ta för sig mer? Har du föreslagit att ni ska träna tillsammans?

Jag har sett väninnor bryta upp av liknande skäl för att därefter ha flera spännande passionerade flings. Sedan upptäcker de att alla relationer övergår i vardag och att det viktigaste egentligen är att just vardagen fungerar i längden. Då börjar de fundera på om det var en sådan bra idé att lämna en man som din.

Många har helt orealistiska krav på en partner som förväntas tillgodose vartenda upptänkligt behov. Förr när man levde i storfamiljer och mindre samhällen var det sociala behovet fördelat på flera personer som fyllde olika funktioner. Nu förväntas två personer vara allt det för varandra, vilket är helt omöjligt. Det blir en enorm press på en parrelation och ofta handlar kraven om hur man har lärt sig att en relation ?borde? vara och inte vad som är bäst för just de här två individerna.

Sedan verkar de flesta tro att något är fel om man inte är konstant lycklig, men lyckan är alltid fragmentarisk för att det är så livet är. Man måste inte känna pirr och passion oavbrutet för att kunna älska en annan person.

Det betyder inte att man ska nöja sig utan att man kan fördjupa den relation man har. Se på din man som den person du en gång förälskade dig i, allt det du tyckte var charmigt med hans sätt och allt det han gör för dig av kärlek. Vänta inte på att pirret ska komma till dig utan aktivera det själv, bryt slentrianen, överraska honom, locka fram det du beskriver som manlighet. Han kanske inte vågar ta för sig av omtanke om dig så visa att han får.

Hitta egentid när ni kan vara helt närvarande med varandra utan att göra något speciellt. Tantra är ett tips för att hitta lusten till varandra igen eller intensifiera den som finns, ta tid att massera och smeka varandra i stället för att det måste vara sexuellt direkt.

Man ska inte stanna ihop för barnens skull men ingen annan man kommer att älska ditt barn som din man gör. Jag avundas inte dem som försöker pussla ihop nya bonusfamiljer med allt vad det innebär. Det är ibland svårt att hantera att den nya mannen som du blir förälskad i inte automatiskt tycker att ditt barn är det finaste och viktigaste som finns, men det gör din man.

Så innan man ger upp borde man utforska den relation man har, inte tjata eller uttrycka besvikelse, utan utforska varandra och relationen genom närvaro och tid tillsammans.

Men ja.. han är en bra man. Någon man kan lita på till 120% och som alltid finns där. Sen saknar jag som sagt ett sorts djup. Jag älskar att diskutera och har verkligen försökt dra igång samtal men han är inte sån. Vi har inga gemensamma intressen, han har inget behov av det säger han eftersom vi gör Mycket saker på egen hand och umgås på kvällarna.. Han ser inte något behov av att typ spela golf ihop. Han är lite.. ospontan och tråkig ibland? Ibland saknar jag lite go, lite fart och någon som bara hittar på saker. Som tar min hand och bara bestämmer. Som vågar säga till mig, utmana mina åsikter och kan sätta mig på plats. Högt och lågt. Känslor. Passion. Jag vet inte...

med sånt kanske det följer mindre kul sidor och sätt också?

Tack för svar!

Vill bara förtydliga, om jag uttryckte mig konstigt, att min man ?hjäper? inte till så att säga I sitt eget hem med städ och disk osv. Han bara gör, vi hjälps åt. Det jag menade var att han är ingen bortskämd mansgris som bara ligger på soffan, utan han tar för givet att han självklart också sköter sysslor i hemmet (vilket inte verkar vara en självklarhet för alla). Om han tex kommer hem innan mig så dammsuger han, plockar undan, plockar ur disken eftersom han vet att jag gärna slipper det när jag kommer hem.

Men ja.. han är en bra man. Någon man kan lita på till 120% och som alltid finns där. Sen saknar jag som sagt ett sorts djup. Jag älskar att diskutera och har verkligen försökt dra igång samtal men han är inte sån. Vi har inga gemensamma intressen, han har inget behov av det säger han eftersom vi gör Mycket saker på egen hand och umgås på kvällarna.. Han ser inte något behov av att typ spela golf ihop. Han är lite.. ospontan och tråkig ibland? Ibland saknar jag lite go, lite fart och någon som bara hittar på saker. Som tar min hand och bara bestämmer. Som vågar säga till mig, utmana mina åsikter och kan sätta mig på plats. Högt och lågt. Känslor. Passion. Jag vet inte...

med sånt kanske det följer mindre kul sidor och sätt också?