BIM Mars 2021 - första barnet

Jag hade lagt två test på hans sida av sängen och så låg jag och vilade när han kom hem. Han blev paff. Men, samtidigt sa han "ja men jag har faktiskt tänkt att denna månaden händer det, det kändes liksom så, när vi låg under äl..." hahaha. Ganska så självsäker? Jag grät och han fick hjärtklappning.

Men vi har sagt till varandra att vi ska ta det lugnt nu och inte rusa iväg i tankarna som sist, vill det stanna hos mig så, vill det och då märker vi det om några veckor! :)

Alltså.

Jag tog just ett CB graviditetstest (det enda jag har hemma) mest för att bli av med det och för att typ få en chans att veta om jag är gravid då vi får besök i helgen och det kommer bli vin till mat och så.

Jag är gravid.

Vågar knappt tro det då jag plussade i juli 2020 och 1 och en halv vecka senare börjar jag blöda. Så denna gången tar vi det nog lugnare, vi springer inte iväg I tankarna.

Min sambo hade precis kört iväg till jobbet när jag testade. Jag får klura på hur jag ska berätta det för honom. Och jag funderar på att ställa in besöket i helgen, ljuga om att vi blivit lite krassliga (vi ska ändå ses nästa helg).

Åh hörrni! JAG KAN INTE FATTA DET!!

Sitter och gråter och håller alla tummar på att denna gången är det som gäller!

Jag kan bara hålla med ni som innan skrivit att symtomen kan verkligen utebli. Känner min nästan bättre än vanligt innan BIM. Ont i brösten men inte så ont som jag brukar ha.

Tack!

 

Det förstår jag verkligen att du inte har och den som oftast vet bäst är ju egentligen en själv. Bra att du litar på dina instinkter! Starkt och modigt!

Va skönt! Det är ju precis så som det ska vara! Har verkligen känt att effekten blir djupare och mer långvarig ju fler gånger man gått. Jag har gjort 6 st nu (på 3 veckor). Ska fortsättningsvis enligt min akupunktörs rådgivande nu bara köra en gång i veckan och försöka bibehålla lugnet.

Bra att köra lite sånt hemifrån också som du gör. Jag kör yoga ibland (väldigt sällan) men måste nog göra lite mer  +  lägga till mental-träningsgrejer (gjorde mycket sånt förr men slutade för nån dum anledning... )  Så bra att du testar olika saker i din vardag!

Hoppas på det bästa för dig i fortsättningen!

 

Åh ja men detsamma såklart! Fram till mensen finns det ju alltid en liten möjlighet, även om man inte känner något. :) 

Ja, jag har varit otroligt stressad. Det var värst innan vi började försöka, nu känner jag lite att det liksom inte är upp till mig. Jag tror jag bara inte orkar noja över åldern också, ovanpå allt annat? Eller 'orkar', det låter som jag gjorde ett enkelt val att sluta noja... snarare så orkar inte hjärnan, den bara finner sig i allt jävelskap, haha. Hur känner du kring allt? 

Ja du, mycket känslor och tankar kring det här. Stress men samtidigt ett lugn om att det händer när det händer. De senaste månaderna har jag blivit rätt ledsen och besviken, men den här månaden kändes det okej ändå, vet inte varför. Besviken såklart, men inte lika ledsen som jag blivit innan. Känner såklart lite stress över åldern, trodde aldrig jag skulle få (föehoppningsvis) mitt första barn vid 36 års ålder! Men som du säger så är det ju en ytterligare grej att noja över och orkar inte det heller egentligen. Jag träffade min kille för 3 år sedan bara, så hade vart svårt att få barn så mycket tidigare. Och jag är väldigt glad över att jag inte skaffa barn med något av mina ex, haha. Jag får hoppas på bättre lycka nästa månad! Köpte b12 och starkare D-vitamin idag, får se om det gör någon skillnad.. lycka till!!!

Plussade imorse! Jag hade mina aningar, men det blev ändå en chock. Med 2 MA i bagaget vågar jag inte mer än att vara försiktigt glad. Men lite glad tänker jag iaf unna mig att vara! 

Plussade imorse! Jag hade mina aningar, men det blev ändå en chock. Med 2 MA i bagaget vågar jag inte mer än att vara försiktigt glad. Men lite glad tänker jag iaf unna mig att vara! 

Plussade imorse! Jag hade mina aningar, men det blev ändå en chock. Med 2 MA i bagaget vågar jag inte mer än att vara försiktigt glad. Men lite glad tänker jag iaf unna mig att vara!