Fler utbrända?

Jo jag tänker på det där som min kollega sa om lån, han sparade som sagt så mkt han kunde till en insats, och om du vet att du behöver pengarna till nåt i framtiden så är det ju jättebra. Om du aldrig tänker köpa hus eller lgh så lär du inte behöva det där stora sparandet och då kan du istället tänka att du inte är tvingad att ta ut lån. Jag är lite för trött för att tänka efter noga men fundera på om du behöver pengarna eller inte.

Jag var aldrig sjukskriven och minns inte vad läkaren sa om det, men om jag hade bett om det hade jag garanterat fått det. Jag har alltså aldrig gått back ekonomiskt, förrän jag själv valde att stanna hemma efter barnet så klart eftersom mina FL-dagar tog slut (fast jag har sparat 92 dagar för framtiden). Min dåvarande AG (kommunal skola) gjorde små justeringar i schemat, la till fem minuter här och där för att jag skulle hinna springa mellan lektioner men inte mer än så egentligen, och det var ändå efter påtryckningar från en högt uppsatt person från facket som tog sig an inte bara mig utan hela vårt arbetslag.

Jag tror du löser det där faktiskt. Det gäller bara att sätta sig ner nån kväll och lägga fram vilka olika alternativ som finns, skriv ner på papper så du kan få en bra överblick. Lista olika problem som kan uppstå och hur du ska lösa dem. Det blir nog bra i slutänden.

Och se till att ta micropauser under dagen! Det kan jag varmt rekommendera, det gör mer skillnad än man tror. Du stannar upp och bara andas, utan att tänka på nånting annat. Ta några minuter, det kan räcka lång väg.

Jag skulle sjukskriva mig själv om jag vore du och kontakta vården direkt - mycket lättare att komma tillbaka om man bryter mönstret och får hjälp i tid.

Hmm, svårt att säga vilka mina första tecken var för jag normaliserade mitt eget mående länge och levde nästan i ett vakum i ett år innan mina kollegor samt make tvingade mig till läkaren...Min man hade varit på mig länge om att jag betett mig konstigt och annorlunda men jag kunde inte ta in det - jag var så inne i mitt. Mitt minne är permanent skadat från tiden innan och början av min sjukskrivning så minns inte allt heller...Men det jag minns var att jag fick som blackouts och gjorde saker på reflex. Skulle gå ut på skolgården (arbetar som lärare) och minns att jag klädde på mig, sedan var det som att jag bara vaknade upp och då stod jag plötsligt mitt på stadens torg ...hade alltså bara gått rakt från jobbet och fortsatt gå, ett under att jag inte blev påkörd. Minnet började överlag svikta, minns hur jag skulle gå och handla (affären ligger ungefär i mitten av vägen hem från jobbet så går där varje dag) och jag glömde genuint hur jag skulle gå för att komma hem. Hade sådan panik, var helt vilse. Jag tappade förmågan att sortera mina tankar, har i efterhand läst mina loggar/planeringar osv och det var hemskt. Jag jobbade så mycket men inget är begripligt, en enda röra och inget att visa. Jag hade konstant en känsla av att ligga efter, att behöva göra mer så flera gånger smög jag hemifrån mitt i natten för att åka till jobbet och arbeta i smyg och sedan pep jag hem igen innan personalen kom och min man vaknade. Helt stört beteende men var fullkomligt normalt enligt mig just då.

Du sjukskriver dig nu. 

På måndag ringer du VC och ber om hjälp. 

Kan du stoppa väggen så GÖR DET!

Finns olika grupper inom utbrändhet på ex facebook som kan vara bra at vara med i. I en del är många väldigt långt ner i utmattningsträsket, men det finns bra tips och tankar också där. Man får lära sig solla. 

Det kommer INTE bli bättre för dig om du försöker pressa dig att jobba plus att du är gravid. 

Jag vet lite vad jag pratar om, har varit där ett par gånger. Väggen är ett helvete. 

Försök att få en stresshanteringskurs och en psykologhjälp (ev det sista via företeagshälsan). 

Ta hand om dig, du är viktig i ditt liv! <3

Just det, stoppar du det inte nu är det risk att du inte kan plugga som du tänkt. Det finns en del som fixar det, men det kan också vara en spark mot väggen om det redan börjat rinna över bägaren så att säga. 

Återigen. Det är för DIN skull. DU ska må bra!

Att TS ens funderar på att vara föräldraledig och samtidigt läsa på distans 50% mest för att slippa ta studielån visar ju hur fel hennes prioriteringar är. Helt sjukt tänkt.

Men vad var det där för kommentar? Nu är det ju inte barnen som gjort henne så utmattad utan arbetsmiljön och den höga trycket som vi alla vet att de som arbetar inom sjukvården och tar hand om corona-patienter har.

Nej det är inte alls sjukt. Det kan vara hennes väg ut!

Jag har märkt att kvinnor på mitt jobb som har problem med stress/ är utbrända troligtvis inte blir det pga jobbet utan av sina liv.
Dom stressar inte mer än någon annan men på fritiden är det egen häst och häst till barnen. Det är fjällstuga som man ska åka till och allt detta gör att man aldrig jobbar mer än typ 30 timmar/vecka.
Utöver detta är det alltid drama med gamla ex man som naturligtvis också har barn med. Det är konflikter o tjafs med andra kvinnor på jobbet och sen är det alltid nån syster som har missbruksproblem.

Dom blir inte sjuka av jobbet, det är den friskaste och lugnaste delen av deras liv.

Oj, vilken villfarelse du verkar leva i!! Allt det du nämner att de gör på fritiden är ju såna saker som ger energi om det är ett intresse. Att passivt vila efter arbetet för att orka arbeta heltid... Vad är det för liv?

Jag kan av egen erfarenhet säga att 70 procents arbete i en dålig arbetsmiljö gjorde mig fullständigt utmattad, men 100 procent i en bra och hälsosam miljö var inga problem att klara av. Det enda som skavde lite var att det blev lite för lite tid med barnen i vardagen.

Jag till skillnad mot dig anser att man bör jobba 40 timmar i veckan om man har svårt att hinna med och känner stress.