Min dejt berättade först nu att hon har barn

Bekymra dig inte om mitt privatliv du :) En sådan viktig sak behöver diskuteras tidigt i vilket fall, sedan om det är på första, andra eller tredje dejten beror väldigt mycket på situationen men eftersom ts vet att det är en så avgörande fråga så kan man försöka komma in på ämnet ganska snart. Man ska inte behöva vara ihop ett par år först, sen kommer det fram att han inte vill ha barn (vad han vet just nu) och där står de med krossade hjärtan och bortkastad tid.

Varför sätter du en annan standard bara för att man redan har barn? Hur kan det vara en viktigare fråga än om man inte vill ha barn, varken egna eller öht i sitt liv? Om man är i fertil ålder är det högst relevant att ta upp om man tänker som ts, men det "glömde" han ju. Har däremot inte sett att han beskrivit det som att hon "glömde" att berätta om sina barn, antagligen ville hon vara säker på att hon ens ville fortsätta träffa honom innan hon berättade det, annars är det inte relevant medan man fortfarande lär känna någon.

Varför måste man berätta om saker man INTE vill? Då blir det en jävligt lång första dejt. Jag vill inte skaffa hund, jag vill inte köpa sommarstuga, jag vill inte flytta från stan, jag vill inte ge eller få golden showers, jag vill inte skjuta djur, jag vill inte äga bil...

Och jag vill inte behöva besvara uppkäftiga svar som är medvetet fördummade. Det är ett faktum att de flesta människor vill skaffa barn, och inte ens bara med några få procents övervikt. Ts avviker från normen, han vill inte ens ha barn i sitt liv alls, så ser det ut för honom just nu. Ska man då dejta en person i fertil ålder är det en väldigt viktig sak att diskutera, förr eller senare men åtminstone innan man går in i en relation. Ts ska inte beklaga sig över att hans dejt råkar ha barn när han lika gärna hade kunnat ta upp barnfrågan för länge sedan på egen hand, om det nu är så viktigt för honom.

Du behöver inte svara på nåt alls i tråden men du väljer själv att göra det.

Jag tycker det är avvikande från normen att inte berätta om sina barn. Jag är säker på att det är mer avvikande att inte berätta om sina befintliga barn än att inte initiera ett samtal där man berättar att man inte vill ha barn.

Precis som du säger så är det viktigt att diskutera vart man står i barnfrågan INNAN man går in i en relation.

Nu hade inte TS och hans dejt gått in i en relation än så jag tycker inte hans fel är så stort.

Man måste inte berätta om sina barn det första man gör, inte heller om man hatar barn eller vägrar ha dem i sitt liv, men förr eller senare måste det fram. Ts är bara sur för att hon passar in i normen och av någon anledning inte talat om att hon har barn förrän nu, men hon hade lika lite skyldighet som honom, eller lika stor beroende på hur man ser det, att berätta hur det ligger till. Jag tror hon ville lära känna honom först innan hon berättade, det är inte alls konstigt.

Och på samma sätt är hennes fel inte särskilt stort heller.

Har du berättat för henne att du inte vill ha barn redan första dejten? Då kan jag tycka att hon kanske skulle nämna att hon redan har barn. Men om du inte har sagt något om att du inte vill ha barn på någon dejt så kan hon ju inte veta.

Om du verkligen inte vill ha barn, fråga dejten om hon har barn första dejten så är det avklarat.

Det är ju inte TS ansvar att berätta att han inte vill ha barn just nu, om inte tjejen avslöjar att hon har barn. Hade hon däremot berättat om sin son och TS då hade hållit tyst om att han inte är okej med att förändra sitt liv pga barnet, ja då skulle skulden ligga på honom. Han vill inte ha barn JUST NU men om han hade fortsatt dejta tjejen (om hon var barnlös) och de skulle förälska sig och efter något år bestämma sig för att bli seriösa och flytta ihop - då kanske han faktiskt skulle vilja ha barn med henne? Att han inte vill ha barn just nu är ju inget som definierar hans livslånga val att aldrig bilda familj?? Han har bara aldrig gått i de tankarna, har kanske aldrig varit tillräckligt kär i en tjej för att börja fantisera om att bilda familj, och han är inte beredd att ge upp friheten och kasta sig in i ett fosterföräldraskap precis just nu. Han har inte bråttom och han kan ju inte utgå ifrån att tjejen han träffar har det heller bara för att hon råkar vara i fertil ålder - vilket hon är från ungefär 14 till 40 års ålder.

Be däremot precis vilken förälder som helst att presentera sig själv med max fyra meningar och du får med 99.99% säkerhet höra något i stil med: "Jag heter nn, jag är xx år och bor i Stadköping. Jag har två barn, xx och xy som är 6 och 9 år gamla. Jag jobbar som undersköterska och jag älskar hundar och segling." I ganska exakt den ordningen.

Ber du däremot TS att beskriva sig själv så säger han liknande sak fast han byter ut meningen om barn mot "jag spelar trummor i ett rockband" eller "jag har rest i Asien senaste året och nästa år tänkte jag luffa runt i Latinamerika om jag inte kommer in på den utbildning jag sökt i höst". Han kommer garanterat inte att definiera sig själv med "jag har aldrig hittills känt en längtan efter att skaffa barn och om det visar sig efter att vi har dejtat en månad att du inte har berättat för mig att du har två-tre ungar hemma så kommer jag att bli överlycklig och ställa in mig på att bli en ansvarsfull låtsaspappa till dina fiktiva barn, som jag inte ens vet om de existerar eller ej men troligen inte eftersom du inte gett några som helst hintar om att de finns".

Orkar inte läsa noveller men det är inte tjejens ansvar att berätta att hon har barn heller.

Tycker du inte att det är en väldigt viktig och relevant del av en persons liv att ha barn? Att vara mamma eller pappa är något som identifierar dig som person väldigt starkt?

I första hand är jag mamma, i andra hand är jag läkare/fotbollsspelare/energitjuv...