Vi som försökt en längre tid - första barnet

Vill bara säga att jag är så tacksam för alla er kloka och fina människor i denna gruppen, som trots egna jobbiga situationer stöttar och peppar och hjälper en när man knappt orkar själv <3

Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka. 

 

Åh :(( </3 fan också. Jag håller ändå tummarna att du kanske bara testade tidigt.

Förstår att det är blandade känslor där. Man vill ju så gärna att det ska ske naturligt liksom.. men som någon sagt tidigare, när man väl sitter där med sitt barn, bryr man sig nog inte om hur det gick till, bara att han/hon är där <3 Kramar!  

Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka. 

 

Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka. 

Nu har kliniken bekräftat att vi kan starta ivf. Jag kommer börja ta tabletter dag 14 (dag 5 idag), i 14 dqgar och sen sprutorna, så antar att det vi kör är långa protokollet?

Lagt till mig i listan nedan, bim blir slutet på oktober!

Nu har kliniken bekräftat att vi kan starta ivf. Jag kommer börja ta tabletter dag 14 (dag 5 idag), i 14 dqgar och sen sprutorna, så antar att det vi kör är långa protokollet?

Lagt till mig i listan nedan, bim blir slutet på oktober!