Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Jag kanske skriver helt rörigt. Det är helt nytt för mig att skriva här men jag hoppas att ni hänger med. Kändes skönare än vad jag trodde att få skriva av sig lite för även om jag har vänner som lyssnar är det ändå en sån stark känsla av att man inte förstår om man inte varit där själv.
Läkaren skrev ut lägsta dosen levaxin och sen följde jag upp 6 veckor senare genom att testa via Werlabs och då hade det sjunkit till 1,5 alla fall så jag tänker att det är bättre alla fall men jag är så trött som ni skriver att försöka leka läkare själv. Jag har också varit helt besatt av att få tag progesteronkräm och hittade till slut en utländsk sida som man kunde beställa progesterall från men samtidigt kanske man behöver någon form av uppföljning så att man tar det rätt. Men man blir ju desperat att hitta något men jag känner också att jag är så trött på att lägga pengar på alla kosttillskott, tester, privata läkarbesök, alla dessa försök man ändå gör.
Zonterapi har gått mig förbi, trodde knappt något hade gjort det. Vad är det för något?
Skönt att höra att så många av er ändå kommit in i någon slags vårdsystem och får hjälp. Det är nästa steg för oss också just nu.
Jag kanske skriver helt rörigt. Det är helt nytt för mig att skriva här men jag hoppas att ni hänger med. Kändes skönare än vad jag trodde att få skriva av sig lite för även om jag har vänner som lyssnar är det ändå en sån stark känsla av att man inte förstår om man inte varit där själv.
Läkaren skrev ut lägsta dosen levaxin och sen följde jag upp 6 veckor senare genom att testa via Werlabs och då hade det sjunkit till 1,5 alla fall så jag tänker att det är bättre alla fall men jag är så trött som ni skriver att försöka leka läkare själv. Jag har också varit helt besatt av att få tag progesteronkräm och hittade till slut en utländsk sida som man kunde beställa progesterall från men samtidigt kanske man behöver någon form av uppföljning så att man tar det rätt. Men man blir ju desperat att hitta något men jag känner också att jag är så trött på att lägga pengar på alla kosttillskott, tester, privata läkarbesök, alla dessa försök man ändå gör.
Zonterapi har gått mig förbi, trodde knappt något hade gjort det. Vad är det för något?
Skönt att höra att så många av er ändå kommit in i någon slags vårdsystem och får hjälp. Det är nästa steg för oss också just nu.
Jag kanske skriver helt rörigt. Det är helt nytt för mig att skriva här men jag hoppas att ni hänger med. Kändes skönare än vad jag trodde att få skriva av sig lite för även om jag har vänner som lyssnar är det ändå en sån stark känsla av att man inte förstår om man inte varit där själv.
Läkaren skrev ut lägsta dosen levaxin och sen följde jag upp 6 veckor senare genom att testa via Werlabs och då hade det sjunkit till 1,5 alla fall så jag tänker att det är bättre alla fall men jag är så trött som ni skriver att försöka leka läkare själv. Jag har också varit helt besatt av att få tag progesteronkräm och hittade till slut en utländsk sida som man kunde beställa progesterall från men samtidigt kanske man behöver någon form av uppföljning så att man tar det rätt. Men man blir ju desperat att hitta något men jag känner också att jag är så trött på att lägga pengar på alla kosttillskott, tester, privata läkarbesök, alla dessa försök man ändå gör.
Zonterapi har gått mig förbi, trodde knappt något hade gjort det. Vad är det för något?
Skönt att höra att så många av er ändå kommit in i någon slags vårdsystem och får hjälp. Det är nästa steg för oss också just nu.
Nej då! Ja men precis, känner likadant. Här går alla igenom samma sak liksom. Det var därför jag ville starta den här tråden för oss som både kämpat länge, men som också just kämpat med första barnet länge. Jag önskar att det inte behövdes en sån här tråd såklart, men nu är vi här tillsammans och kan stötta varandra iallafall.
Förstår verkligen det. Man blir ju totalt utmattad. Man vill ju bara att någon ska ta hand om en och guide:a en i rätt riktning. Man behöver stöd. Det är jobbigt som det är att behöva gå igenom detta, så att dessutom vara den som står och styr längst fram är inte en lätt sak.
Precis, samma här. Har varit, som min sambo uttrycker det; "besatt", i att hitta en lösning, och har lagt massa pengar på allt möjligt.. Exakt, jag såg också att man kunde beställa progesteronkräm men jag vågar helt enkelt inte heller experimentera med detta. Tänk om jag BLIR gravid, och så vet jag inte hur jag ska göra sen!? tar jag för lite nu!? tar jag för mycket!? Det hade blivit en sådan stress. Känns verkligen som man vill ha lite guidning där för att det ska kännas säkert.
När man får zonterapi så trycker man på punkter på fötterna. Det fungerar lite som akupunktur fast utan nålar skulle man kunna säga, eftersom man använder sig akupressurpunkter. Det finns vissa som påstår att de blivit gravida med hjälp av detta, att det löser upp blockeringar och sätter hormonerna i balans. Men jag vet inte. Jag var desperat och tänkte att det var värt att testa, och jag försöker väl ha ett öppet sinne. Men jag vet inte om det egentligen gör nåt.
Tryck på kugghjulet i högra hörnet så kan du citera det inlägg du vill svara på :) Jag är också ganska ny här men det är så himla skönt att prata med personer i samma sits - även om man pratar med nära vänner och familj så är det nog svårt att förstå när man inte genomlevt helvetet själv. Oki, hur lyckades du få läkaren att skriva ut - gick du privat till vårdcentral eller var det i samband med utredningen? Ja man blir riktigt trött på hela skiten. Jag äter folsyra men i övrigt lever jag faktiskt på som vanligt. Eftersom jag blir gravid tänker jag att ett glas vin eller en kopp kaffe emellan graviditeter knappast är orsaken till själva missfallen - men givetvis dricker jag inget vid plus. Försöker även planera in resor osv framåt för att inte känna att livet stannar upp. Men givetvis ligger detta ständigt som en våt filt över hela skiten. Det kan man nog aldrig göra någonting åt
Nej då! Ja men precis, känner likadant. Här går alla igenom samma sak liksom. Det var därför jag ville starta den här tråden för oss som både kämpat länge, men som också just kämpat med första barnet länge. Jag önskar att det inte behövdes en sån här tråd såklart, men nu är vi här tillsammans och kan stötta varandra iallafall.
Förstår verkligen det. Man blir ju totalt utmattad. Man vill ju bara att någon ska ta hand om en och guide:a en i rätt riktning. Man behöver stöd. Det är jobbigt som det är att behöva gå igenom detta, så att dessutom vara den som står och styr längst fram är inte en lätt sak.
Precis, samma här. Har varit, som min sambo uttrycker det; "besatt", i att hitta en lösning, och har lagt massa pengar på allt möjligt.. Exakt, jag såg också att man kunde beställa progesteronkräm men jag vågar helt enkelt inte heller experimentera med detta. Tänk om jag BLIR gravid, och så vet jag inte hur jag ska göra sen!? tar jag för lite nu!? tar jag för mycket!? Det hade blivit en sådan stress. Känns verkligen som man vill ha lite guidning där för att det ska kännas säkert.
När man får zonterapi så trycker man på punkter på fötterna. Det fungerar lite som akupunktur fast utan nålar skulle man kunna säga, eftersom man använder sig akupressurpunkter. Det finns vissa som påstår att de blivit gravida med hjälp av detta, att det löser upp blockeringar och sätter hormonerna i balans. Men jag vet inte. Jag var desperat och tänkte att det var värt att testa, och jag försöker väl ha ett öppet sinne. Men jag vet inte om det egentligen gör nåt.
Jag kanske skriver helt rörigt. Det är helt nytt för mig att skriva här men jag hoppas att ni hänger med. Kändes skönare än vad jag trodde att få skriva av sig lite för även om jag har vänner som lyssnar är det ändå en sån stark känsla av att man inte förstår om man inte varit där själv.
Läkaren skrev ut lägsta dosen levaxin och sen följde jag upp 6 veckor senare genom att testa via Werlabs och då hade det sjunkit till 1,5 alla fall så jag tänker att det är bättre alla fall men jag är så trött som ni skriver att försöka leka läkare själv. Jag har också varit helt besatt av att få tag progesteronkräm och hittade till slut en utländsk sida som man kunde beställa progesterall från men samtidigt kanske man behöver någon form av uppföljning så att man tar det rätt. Men man blir ju desperat att hitta något men jag känner också att jag är så trött på att lägga pengar på alla kosttillskott, tester, privata läkarbesök, alla dessa försök man ändå gör.
Zonterapi har gått mig förbi, trodde knappt något hade gjort det. Vad är det för något?
Skönt att höra att så många av er ändå kommit in i någon slags vårdsystem och får hjälp. Det är nästa steg för oss också just nu.
Tack för fina ord <3 Stor kram till dig <3
Just nu är jag bara så himla ledsen, då vi IGEN fick beslut om specialistvård, trots ändring i remiss att vi inte behöver det. Och så skulle dom höra av sig till mig 22 september!? för att diskutera detta?! Känner mig som en skit i rymden som inte har något att säga till om, och allt ligger i deras händer när det gäller denna viktiga fråga. Och det känns förjävligt. Jag orkar inte mer. Vänder det inte snart, och något positivt händer, så kommer jag nog behöva sjukskriva mig. För jag känner mig helt utmattad och mentalt förstörd av detta.
Jag ringde min läkare och förklarade läget och uttryckte min frustration. Hon tycker dom krånglar otroligt mycket på reproduktionsmedicin. Hon erbjöd sig att försöka få tag på dom, och personligen prata med dom om vad det är för sjukdom jag har och att det inte är nödvändigt med specialistvård för mig. Så nu hoppas jag verkligen att hon får tag på dom. Dom är jättesvåra att få tag på... man kan få vänta ett par dagar på telefontid... det är mental tortyr i sig. Men läkare kanske har lättare att komma fram på nåt sätt. Jag hoppas det.
Kram <3
blir så otroligt besviken på att allt verkar ta sån tid och att ni inte får komma framåt. Hoppas hoppas ni får lite mer svar idag för visst skulle du få veta lite mer idag?
Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?
Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå
Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?
Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska 
som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå
Jag blöder också mindre nu än när jag gick på p-piller. Jag blöder 3-4 dagar men det är inte några mängder. Jag byter menskoppen två gånger per dygn och den blir typ aldrig full. Är det ett tecken på att sleminnan inte är tillräckligt tjock? När jag var på undersökning sa de att den såg "tjock och fin ut". Jag har dock en kort lutealfas så tar ju Cyclogest nu.
.