Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Tack fina du <3 Vad bra att du tyckte att det var informativt - det är så svårt ibland att sammanfatta allt, och att det som sagt kan vara olika för olika kliniker eller landsting. Kul att du också bor i Stockholm, då vet du säkert att det finns en hel del kliniker att välja mellan och det var inte helt lätt tyckte vi :) Så det är en jättebra fråga: hur väljer man mellan 6 olika IVF-kliniker?
Vi försökte att läsa på dels på respektive kliniks hemsida och så ringde vi till alla för att fråga hur processen ser ut hos dem, hur lång väntetid de har och om det är något de tycker att man ska tänka på. Efter att ha ringt till alla jämförde vi bemötande, hur proffsiga och erfarna de verkar utifrån samtalet och hemsidan, samt vad statistik och rekommendationer säger. Läste på lite här där det både finns statistik och patientupplevelser (under fliken öppna jämförelser hittar du patientnöjdhet): www.medscinet.com/qivf/arsrapporter.aspx
Vi hade varit på en av dessa 6 kliniker för utredningen och tyckte att den läkaren slarvade så mycket att vi hellre sökte oss till någon av de andra 5. Självklart är det lockande med de som har kortast väntetid, men vi ville ändå välja en av de kliniker som vi hört mycket gott om, som gav oss ett bra bemötande och magkänsla, samt verkade vara bra på information och ha lång erfarenhet. De flesta kliniker har ju samma tillvägagångssätt och så, men jag tyckte ändå att det var bra att ringa till alla och få prata med dem för att se lite hur deras filosofi och inställning verkade vara :)
Lite långt och svamligt svar, men du får gärna fråga mer om du undrar!
Länge sedan jag skrev något och även länge sedan jag läst i tråden. Har liksom inte orkat. Och ny är jag på det mörkaste stället på länge. Igår var vi på sjukhuset och träffade läkaren igen. Vår remiss från kliniken har skickats tillbaka. Vi får ingen IVF. Pga att jag blev sjukskriven i våras. Stor del av mitt mående var ju just pga barnlöshet, ovissheten och så. Ja ni vet vad jag menar.. hela sommaren har jag väntat på att höra något, men inte fått veta ett dugg. Har sett att jag fått recept på sprutor och så så jag trodde det var på gång. Och så kommer dråpslaget. Dom vill ha ny remiss när jag mår bättre! Jag hörde knappt ett ord av vad läkaren sa efter han meddelat att det inte blir nåt nu. Lyckades uppfatta att han tänker skicka ny, men jag tror knte det går vägen. Han upplyste även om att när jag fyller 40 så avbryts allt. Det är inte allt för länge bort! Nu väntar jag på bim som borde vara den 10e. Har däremot inget stort hopp att det blev något. Hela denna situation börjar tära otroligt på både mig o min sambo. Jag förstår inte heller hur jag ska kunna må bättre av att INTE få hjälp, när det är barnlösheten som gör att jag mår dåligt.
Länge sedan jag skrev något och även länge sedan jag läst i tråden. Har liksom inte orkat. Och ny är jag på det mörkaste stället på länge. Igår var vi på sjukhuset och träffade läkaren igen. Vår remiss från kliniken har skickats tillbaka. Vi får ingen IVF. Pga att jag blev sjukskriven i våras. Stor del av mitt mående var ju just pga barnlöshet, ovissheten och så. Ja ni vet vad jag menar.. hela sommaren har jag väntat på att höra något, men inte fått veta ett dugg. Har sett att jag fått recept på sprutor och så så jag trodde det var på gång. Och så kommer dråpslaget. Dom vill ha ny remiss när jag mår bättre! Jag hörde knappt ett ord av vad läkaren sa efter han meddelat att det inte blir nåt nu. Lyckades uppfatta att han tänker skicka ny, men jag tror knte det går vägen. Han upplyste även om att när jag fyller 40 så avbryts allt. Det är inte allt för länge bort! Nu väntar jag på bim som borde vara den 10e. Har däremot inget stort hopp att det blev något. Hela denna situation börjar tära otroligt på både mig o min sambo. Jag förstår inte heller hur jag ska kunna må bättre av att INTE få hjälp, när det är barnlösheten som gör att jag mår dåligt.
Idag pratade jag med dom på reproduktionsmedicin angående vår ivf, då dom skulle ha möte förra veckan om vi ska få tillgång till vårdval, eller om vi blir tvungna att göra ivf:en hos dom pga min (ofarliga) njursjukdom. Vi hoppades ju på att få välja och slippa åka till Huddinge. Men återigen så säger dom att dom gjort bedömningen att vi måste komma till dom. Så nu är det väl helt utom vår kontroll. Det i sig känns jobbigt. Men det värsta är, när jag frågade om när vi kan börja, så sa hon att vi förmodligen inte hinner komma igång i år.
Detta gjorde mig helt förkrossad. Innan sommaren var jag ju inställd på sep-okt. Sen var jag inställd på okt-dec. Och nu så säger hon detta, med 0 värme i rösten. Jag har gråtit hela förmiddagen och kämpar tillbaka tårarna på jobbet idag. Känns fruktansvärt att ?vara i klorna? i ett system vi inte kan påverka. Önskar så att jag hade kapital för att gå och göra detta privat istället, så vi kunde komma igång, och slippa hela den där skiten! Är så trött, ledsen och frustrerad.
Jag har bokat tid hos Her care nu och för att se om jag iallafall kan få hjälp med hormonbalans, ifall jag har det, vilket jag misstänker. Så hoppas jag bara på att det kan göra något för oss. Men allt känns så himla mörkt just nu. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna dagen på jobbet. Är helt slut. Men var borta en hel vecka för ett tag sedan pga förkylning och känner att jag inte orkar ta konsekvensen av att vara borta mer just nu.
Länge sedan jag skrev något och även länge sedan jag läst i tråden. Har liksom inte orkat. Och ny är jag på det mörkaste stället på länge. Igår var vi på sjukhuset och träffade läkaren igen. Vår remiss från kliniken har skickats tillbaka. Vi får ingen IVF. Pga att jag blev sjukskriven i våras. Stor del av mitt mående var ju just pga barnlöshet, ovissheten och så. Ja ni vet vad jag menar.. hela sommaren har jag väntat på att höra något, men inte fått veta ett dugg. Har sett att jag fått recept på sprutor och så så jag trodde det var på gång. Och så kommer dråpslaget. Dom vill ha ny remiss när jag mår bättre! Jag hörde knappt ett ord av vad läkaren sa efter han meddelat att det inte blir nåt nu. Lyckades uppfatta att han tänker skicka ny, men jag tror knte det går vägen. Han upplyste även om att när jag fyller 40 så avbryts allt. Det är inte allt för länge bort! Nu väntar jag på bim som borde vara den 10e. Har däremot inget stort hopp att det blev något. Hela denna situation börjar tära otroligt på både mig o min sambo. Jag förstår inte heller hur jag ska kunna må bättre av att INTE få hjälp, när det är barnlösheten som gör att jag mår dåligt.
Länge sedan jag skrev något och även länge sedan jag läst i tråden. Har liksom inte orkat. Och ny är jag på det mörkaste stället på länge. Igår var vi på sjukhuset och träffade läkaren igen. Vår remiss från kliniken har skickats tillbaka. Vi får ingen IVF. Pga att jag blev sjukskriven i våras. Stor del av mitt mående var ju just pga barnlöshet, ovissheten och så. Ja ni vet vad jag menar.. hela sommaren har jag väntat på att höra något, men inte fått veta ett dugg. Har sett att jag fått recept på sprutor och så så jag trodde det var på gång. Och så kommer dråpslaget. Dom vill ha ny remiss när jag mår bättre! Jag hörde knappt ett ord av vad läkaren sa efter han meddelat att det inte blir nåt nu. Lyckades uppfatta att han tänker skicka ny, men jag tror knte det går vägen. Han upplyste även om att när jag fyller 40 så avbryts allt. Det är inte allt för länge bort! Nu väntar jag på bim som borde vara den 10e. Har däremot inget stort hopp att det blev något. Hela denna situation börjar tära otroligt på både mig o min sambo. Jag förstår inte heller hur jag ska kunna må bättre av att INTE få hjälp, när det är barnlösheten som gör att jag mår dåligt.
Idag pratade jag med dom på reproduktionsmedicin angående vår ivf, då dom skulle ha möte förra veckan om vi ska få tillgång till vårdval, eller om vi blir tvungna att göra ivf:en hos dom pga min (ofarliga) njursjukdom. Vi hoppades ju på att få välja och slippa åka till Huddinge. Men återigen så säger dom att dom gjort bedömningen att vi måste komma till dom. Så nu är det väl helt utom vår kontroll. Det i sig känns jobbigt. Men det värsta är, när jag frågade om när vi kan börja, så sa hon att vi förmodligen inte hinner komma igång i år.
Detta gjorde mig helt förkrossad. Innan sommaren var jag ju inställd på sep-okt. Sen var jag inställd på okt-dec. Och nu så säger hon detta, med 0 värme i rösten. Jag har gråtit hela förmiddagen och kämpar tillbaka tårarna på jobbet idag. Känns fruktansvärt att ?vara i klorna? i ett system vi inte kan påverka. Önskar så att jag hade kapital för att gå och göra detta privat istället, så vi kunde komma igång, och slippa hela den där skiten! Är så trött, ledsen och frustrerad.
Jag har bokat tid hos Her care nu och för att se om jag iallafall kan få hjälp med hormonbalans, ifall jag har det, vilket jag misstänker. Så hoppas jag bara på att det kan göra något för oss. Men allt känns så himla mörkt just nu. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna dagen på jobbet. Är helt slut. Men var borta en hel vecka för ett tag sedan pga förkylning och känner att jag inte orkar ta konsekvensen av att vara borta mer just nu.
Idag pratade jag med dom på reproduktionsmedicin angående vår ivf, då dom skulle ha möte förra veckan om vi ska få tillgång till vårdval, eller om vi blir tvungna att göra ivf:en hos dom pga min (ofarliga) njursjukdom. Vi hoppades ju på att få välja och slippa åka till Huddinge. Men återigen så säger dom att dom gjort bedömningen att vi måste komma till dom. Så nu är det väl helt utom vår kontroll. Det i sig känns jobbigt. Men det värsta är, när jag frågade om när vi kan börja, så sa hon att vi förmodligen inte hinner komma igång i år.
Detta gjorde mig helt förkrossad. Innan sommaren var jag ju inställd på sep-okt. Sen var jag inställd på okt-dec. Och nu så säger hon detta, med 0 värme i rösten. Jag har gråtit hela förmiddagen och kämpar tillbaka tårarna på jobbet idag. Känns fruktansvärt att ?vara i klorna? i ett system vi inte kan påverka. Önskar så att jag hade kapital för att gå och göra detta privat istället, så vi kunde komma igång, och slippa hela den där skiten! Är så trött, ledsen och frustrerad.
Jag har bokat tid hos Her care nu och för att se om jag iallafall kan få hjälp med hormonbalans, ifall jag har det, vilket jag misstänker. Så hoppas jag bara på att det kan göra något för oss. Men allt känns så himla mörkt just nu. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna dagen på jobbet. Är helt slut. Men var borta en hel vecka för ett tag sedan pga förkylning och känner att jag inte orkar ta konsekvensen av att vara borta mer just nu.
vilka jäkla svar ni får och att ni kastas så mycket fram och tillbaka. Jag förstår att du känner dig helt dränerad och förkrossad. Vilken jäkla tid det ska ta för er att få rätt hjälp men också empati och förståelse för er situation Systemet vi har är ett skämt för oss som är oförklarligt barnlösa. Det är så mycket regler, väntan och vissa av oss får inte ens hjälp för att man inte passar in i deras kriterier men än barnlösa. Soff, ta tid och ta en lugn kväll idag. Ät något gott och ta det stöd du behöver <3
Idag pratade jag med dom på reproduktionsmedicin angående vår ivf, då dom skulle ha möte förra veckan om vi ska få tillgång till vårdval, eller om vi blir tvungna att göra ivf:en hos dom pga min (ofarliga) njursjukdom. Vi hoppades ju på att få välja och slippa åka till Huddinge. Men återigen så säger dom att dom gjort bedömningen att vi måste komma till dom. Så nu är det väl helt utom vår kontroll. Det i sig känns jobbigt. Men det värsta är, när jag frågade om när vi kan börja, så sa hon att vi förmodligen inte hinner komma igång i år.
Detta gjorde mig helt förkrossad. Innan sommaren var jag ju inställd på sep-okt. Sen var jag inställd på okt-dec. Och nu så säger hon detta, med 0 värme i rösten. Jag har gråtit hela förmiddagen och kämpar tillbaka tårarna på jobbet idag. Känns fruktansvärt att ?vara i klorna? i ett system vi inte kan påverka. Önskar så att jag hade kapital för att gå och göra detta privat istället, så vi kunde komma igång, och slippa hela den där skiten! Är så trött, ledsen och frustrerad.
Jag har bokat tid hos Her care nu och för att se om jag iallafall kan få hjälp med hormonbalans, ifall jag har det, vilket jag misstänker. Så hoppas jag bara på att det kan göra något för oss. Men allt känns så himla mörkt just nu. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna dagen på jobbet. Är helt slut. Men var borta en hel vecka för ett tag sedan pga förkylning och känner att jag inte orkar ta konsekvensen av att vara borta mer just nu.
Idag pratade jag med dom på reproduktionsmedicin angående vår ivf, då dom skulle ha möte förra veckan om vi ska få tillgång till vårdval, eller om vi blir tvungna att göra ivf:en hos dom pga min (ofarliga) njursjukdom. Vi hoppades ju på att få välja och slippa åka till Huddinge. Men återigen så säger dom att dom gjort bedömningen att vi måste komma till dom. Så nu är det väl helt utom vår kontroll. Det i sig känns jobbigt. Men det värsta är, när jag frågade om när vi kan börja, så sa hon att vi förmodligen inte hinner komma igång i år.
Detta gjorde mig helt förkrossad. Innan sommaren var jag ju inställd på sep-okt. Sen var jag inställd på okt-dec. Och nu så säger hon detta, med 0 värme i rösten. Jag har gråtit hela förmiddagen och kämpar tillbaka tårarna på jobbet idag. Känns fruktansvärt att ?vara i klorna? i ett system vi inte kan påverka. Önskar så att jag hade kapital för att gå och göra detta privat istället, så vi kunde komma igång, och slippa hela den där skiten! Är så trött, ledsen och frustrerad.
Jag har bokat tid hos Her care nu och för att se om jag iallafall kan få hjälp med hormonbalans, ifall jag har det, vilket jag misstänker. Så hoppas jag bara på att det kan göra något för oss. Men allt känns så himla mörkt just nu. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna dagen på jobbet. Är helt slut. Men var borta en hel vecka för ett tag sedan pga förkylning och känner att jag inte orkar ta konsekvensen av att vara borta mer just nu.