Brumma skrev 2021-06-11 16:19:11 följande:
Ja visst är det skönt :)
Min äldsta, som var 3 år när lillebror föddes, hade redan regelbundet (en natt i veckan) sovit borta hos sina morföräldrar och även en hel del hos farföräldrarna sedan tvåårsåldern. Han var delat hos dem istället för på förskola och kände sig redan lika trygg med dem som med oss föräldrar. Så för honom var det efterlängtad och underbar egentid med farmor o farfar som var viktigast just då :)
Ja, det låter lyxigt att ha sån backning. Det har vi tyvärr inte haft från våra föräldrar.
Vi fick åka in akut några veckor tidigt med vårt andra barn. Allt gick bra med bebisen, men för storebror var det traumatiskt att vi bara stack iväg i en ambulans sådär. Därför kändes viktigt att pappan kom hem så snart som möjligt för att vara med honom. Jag och bebisen klarade oss fint det dryga dygn vi var kvar extra.
Vi skulle kanske ha valt att göra så ändå även om vi inte åkt iväg sådär akut och bråttom, det vet jag inte. Men spontant kändes som att han behövde sin pappa mer än jag och bebisen behövde honom och få gjorde vi så. Hade jag och/eller bebisen behövt honom mer hade vi kunnat välja annorlunda.