Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Hoppas du får det bästa beskedet på ditt ultraljud nästa vecka <3 Måste vara jobbigt att inte veta...

*Skulle skickas till Fyrklövern

Säger det igen, jag är så himla glad över att ha er här i tråden! <3 ingen i min närhet vet att vi försöker och då blir det extra värdefullt för mig att kunna ventilera och känna igen sig i andras tankar och upplevelser. 

Tack <3 

Jag är också jätteglad att ha er här! Det är så enkelt när alla förstår vad man menar och känner igen sig. Man kan inte prata med mannen om allting, och med de som vet att man försöker så får man de vanliga hemska kommentarerna, bara slappna av! Hade kunnat strypa nästa person som säger det till mig. Presentera vetenskapliga fakta med studier om kvinnor som slappnar av och blir gravida. Som att ett våldtäktsoffer är avslappnat, som att någon som utsätts för incest är avslappnad, ändå blir det graviditeter även av dessa. 

Sen har vi min mamma häromdagen som efter att ha fått reda på mitt andra missfall förklarar för mig att jag måste vila, inte lyfta och inte stressa, eftersom det är många kvinnor som blir ordinerade sångläge. Jo absolut, jag ska genast sluta jobba och lägga mig i sängen bara för att jag precis blivit gravid.

Jag önskar faktiskt i detta nu att vi inte hade berättat för någon, så bra gjort från er sida. 

Sophie; håller med dig. Tror också när vi blir gravida som tror jag inte man kommer klaga på små saker som jag upplever andra gör som blivit snabbt gravida. Tror man kommer vara överlycklig trots illamående och värk. För man har verkligen kämpat i snart ett år. 
Jag tror man är generellt lyckligare när man blir gravid efter försökt länge. 

Fyrklövern/ljm91; jag va dum som sa att vi försöker och fick höra "sluta stressa, då blir du gravid". Jo tjena. Tror dom man vill sitta och tänka på det så mycket kan gör ibland. Tror dom man vill googla ihjäl sig en helg hur många procent ett andra missfall i rad är och hur stor chans för ett tredje. 

Nu mot när vi startade att skaffa barn anser jag mig själv vara mindre stressad. Men så fort ägglossningen närmar sig så börjar stressen smått komma. "Vi måste börja ligga nu varje dag". 
Det är omöjligt att få bort det helt. Det är ingen av och på knapp man kan bara trycka på....

Jag håller med er om allt ni skriver!!
det är så skönt att ha er att prata med för ni förstår verkligen, har berättat för 2 kompisar men man får ju bara höra att man ska ta det lugnt och inte tänka på det. Blir bara så irriterad och ledsen när jag får höra det..
Nu har min ena kompis också börjat försöka bli gravid, dom har väl försökt 4-5 månader nu och nu har hon själv sagt att hon förstår mig och att det inte är så lätt att slappna av men det gör mig ändå irriterad för jag känner att hon ändå inte förstår.. och jag är sååå rädd att hon ska bli gravid innan mig för jag vet inte hur jag kommer reagera när hon berättar.. har en känsla av att jag kommer brista ut i gråt :/ 

Jag prata med detta till min bästa vän. Hon sa i starten att man ska slappna av men nu gör hon inte längre. Som tur är. Hon ska ut sin spiral till hösten och jag är livrädd hon kommer bli gravid före mig. Kommer såklart vara glad för hennes skull men vara förkrossad. Hon kommer säkert bli gravid mycket fort.
Så vet hur du känner inför någon annan börjar senare men blir gravid före.

Känner också igen rädslan för att andra ska hinna bli gravid före oss som har försökt länge.. Försöker tänka att livet inte är en tävling och att deras resa inte påverkar min, men kan ändå föreställa mig hjärtekrosset som kommer uppstå om någon av mina vänner skulle bli gravida nu.. Usch, vill inte ens tänka på det.

Dalarna, håller med om att man faktiskt känner sig allt mindre stressad ju längre man försöker eftersom man inser att man ändå inte kan påverka det. Men ofta kommer det frenetiska googlandet ändå och det är inte stressen i sig utan nyfikenheten och hoppet. Jag undrar också hur folk tror man bara kan slå av en knapp och sluta tänka på det. Känns som de inte riktigt vet vad de pratar om trots att de känner sig så jäkla smarta där och då med den kommentaren. 

Känner igen det ni alla skriver! Jag har också två kompisar som försöker. Den ena har försökt ungefär lika länge, blev gravid samtidig som mig sist men fick också missfall. Hatar mig själv för det men det kändes lite som en lättnad även om jag inget annat vill än att hon också ska få sin efterlängtade familj. Den andra kompisen började försöka några månader efter mig. Man kan inte mer än hoppas att man hinner före eller i varje fall samtidigt, allt annat känns tyvärr förödande. Ska lägga till att bägge dessa kompisar försöker med barn nr 2, vilket är ändå en viss skillnad då de vet att de faktiskt kan få barn sedan innan.