Överrumplad skrev 2022-07-13 16:33:54 följande:
Han åker iväg på kvällen och kommer tillbaka på morgonen. Går och lägger sig på ovanvåningen. Man ser att han är arg. Vi har inte pratat med varandra på tre dagar.
Jag vet inte om han vill claima sin rätt till att bo här, eller om han väntar tills den nya bjuder in honom till sig. Kanske den barnfria veckan kommer snart för henne.
Han är den som vill lämna, han är den som är kär i någon annan och han är den som är otrogen. Då är det väl han som får flytta ut?
Men jag vill inte skapa någon scen inför barnen, så jag säger inget.
Har redan sagt det en gång.
Vi är helt tysta.
Känner en sån stor tomhet och sorg.
Att bli sviken och att bli lämnad.
Att barnen ska behöva vara med om det här.
Måste omvärdera hela mitt liv nu, livet var inte som jag trodde och framtiden är helt tom och oviss.
Nu vet jag inte vem jag är längre.
Fan kunde han inte avsluta först och hitta någon ny sen?
Han har ingen anledning att vara arg. Han är den som har försatt er i den här situationen. Inte du.
Han lät kuken styra istället för hjärnan.
Nu får han ta konsekvenserna av det.
Jag antar att ni har gemensam vårdnad om barnen?
Oavsett så är det väl kanske bäst för barnen att få bo kvar i huset?
Och om du kan klara dig ekonomiskt så kanske du får köpa ut honom?
Har du möjlighet att lämna barnen till dina föräldrar eller syster en stund så ni kan få möjlighet att prata ut ordentligt?
Ni måste ju prata. Ni kan ju inte smyga runt och tiga ihjäl det här.
Förr eller senare så kommer det att explodera,i så fall.
Och ni behöver säkert vara ifrån varandra ett tag tills det värsta har lugnat ner sig.
Ni måste ju kunna komma överens kring barnen,åtminstone.
Om de inte är stora nog att själva kunna välja var de vill bo,dvs?
