Berättade att jag var otrogen.

Nej precis, det hände såklart inte helt plötsligt. 

Jag får rannsaka mig själv och fundera på mina tankegångar då det här hände. Jag är beredd på hans frågor och funderingar. Men han har inte riktigt kommit till mig och frågat. Han har varit mestadels förbannad och efterfrågat detaljer kring hur det här började och vad vi gjorde. 

Jag berättade för att jag kunde inte låta honom leva i en lögn och jag har alltid varit öppen & ärlig gentemot honom. 

Kände att han förtjänade den respekten och få veta vad jag gjort mot honom.

Hur definierar du "har alltid varit öppen & ärlig"? Hade du varit det hade du väl inte varit otrogen?

Sen, jag vet inte om ni kan lappa ihop ert förhållande igen.. Men är du intresserad av att göra det, så måste du ha bättre koll på vad det innebär att vara ärlig och att sedan också vara det.

Hur menar du här?

Ja, innan otroheten har jag alltid varit ärlig och öppen. Under tiden jag pratade med arbetskollegan och ligget var jag givetvis inte ärlig. Det blev några veckors oärlighet och smygande. 

Berättade för min man i söndags och sexet hände i fredags. Sedan dess är jag återigen ärlig och öppen. 

Men jag kanske missförstår dig på något sätt, och jag ber om ursäkt i så fall? 

Hur menar du här?

Ja, innan otroheten har jag alltid varit ärlig och öppen. Under tiden jag pratade med arbetskollegan och ligget var jag givetvis inte ärlig. Det blev några veckors oärlighet och smygande. 

Berättade för min man i söndags och sexet hände i fredags. Sedan dess är jag återigen ärlig och öppen. 

Men jag kanske missförstår dig på något sätt, och jag ber om ursäkt i så fall? 

Det är bättre att ni skiljer er. Varför ska du försöka övertala honom att vara kvar? Om du verkligen hade älskat honom hade du inte kommit på att du vill ha honom efteråt. 

Det valet är hans. 

Jag kan bara vänta och se vad som händer de närmaste veckorn. 

Och ja, jag älskar honom verkligen. Det låter nog sjukt för dig med tanke på mitt agerande men jag älskar honom. 

Nej, men det är det som är underligt. Du är ärlig och uppriktig i, förmodar jag, i en hel massa år.
Så pratar du med kollegan i ett par veckor innan du hoppar i säng med honom.
Hur gick tankarna när du säger att du vill göra allt bra med din man...NU?
Var det bara ett akut kli. Och varför fortsätter du inte med kollegan istället?

Hade du älskat honom hade du inte valt att vara otrogen. Det som har hänt nu är att du ångrat dig för att gräset inte var grönare, dåligt ligg osv.

Kollegan har funnits i mitt liv sedan några år och jag tror att jag har nämnt tidigare att han och jag är lika på många sätt. Vi blev goda vänner och tyckte om varandra. 

Med ett par veckor menar jag att vi passerade linjen vad gäller vårt vänskapliga snack, och det blev mer sexsnack och likadant. Det ledde till ett ligg i slutändan.

Jag har inte varit intresserad av arbetskollegan på det sättet att jag föredrar att fortsätta med honom framför min man.