• Sommarochsyrener

    Intelligens

    Opassande kategori kanske. Men men. Hur känns det att ha högt IQ? Hur vet ni/ hur visste ni att ni har högt IQ? Vad tycker personer som har högt IQ om personer med lägre? Tycker ni att ni har högre levnadstandard pga högt IQ? Kan ni nämna fördelar som det ger er/ typisk situation där er IQ har gynnat er?

  • Svar på tråden Intelligens
  • Sommarochsyrener
    Anonym (131) skrev 2022-10-27 13:21:56 följande:
    Det här känner jag igen. Jag har svårt att fokusera på saker som inte intresserar mig och då har jag svårt att starta och avsluta saker. 

    Jag går "all in" på en enda sak och kan nörda ner mig helt i det under lång tid. Sedan byter jag till något annat som väcker mitt intresse. 
    Samma här
  • Anonym (lagom är bäst)

    Jag tror på att lagom är bäst. När man ser sig omkring är riktigt lyckade personer sällan extremt intelligenta, däremot brukar de ha en hög social kompetens. (Det är väl också en form av intelligens?)

    Vet inte om jag har högre intelligens än genomsnittet, men jag har en snabb hjärna och väldigt bra minne. Jag är tveksam till intelligenstests tillförlitlighet, har gjort några och har då runt 130 i resultat. När jag var yngre blev jag ofta irriterad på andra som tog sååå lång tid på sig att förstå saker och jag hade noll förståelse för personer som man måste förklara varje litet steg i en tanke eller sammanhang för. Jag upplever också att jag ofta tänker på ett annorlunda sätt än majoriteten, svårt att förklara hur.

    Nu är jag äldre och har mer tålamod och ödmjukhet inför att vi alla fungerar olika. Jag tar tid på mig att förklara på olika sätt och följa upp att de jag pratar med förstår. 

    Att jag ser svagheter i olika resonemang, har lätt att se sammanhang med mera är förmågor som har varit bra i mitt arbete. Likaså att jag har hög arbetskapacitet, behöver inte lika lång tid som andra när det gäller tankekrävande arbete.

    Min son däremot är superintelligent och det har mest varit negativt för honom hittills. Han har haft svårt med jämnåriga, då han varit på en annan nivå kunskapsmässigt och i hur avancerat han har kunnat resonera i olika åldrar. Han har också svårt att förstå att andra fastnar för meningslösa och inte så utvecklande nöjen (som enkla mobilspel, stirra på meningslösa klipp t ex). Han har också haft problem i skolan när han blivit totalt uttråkad av att inte få några som helst utmaningar och lärarna då tyckt att han är ett problem. Ibland är det som att han vet saker redan innan de ska lära sig det i skolan. Nu på gymnasiet (han går sista året på Na) är det fortfarande så att han redan kan det mesta av matten och fysiken osv fast han aldrig har ansträngt sig för att lära sig det. Jag förstår inte riktigt hur det kan komma sig, men men bra att han inte behöver plugga kanske (han behöver plugga när det gäller historia, SO o dyl så det är ju bra att han lär sig lite studieteknik.)

    Han är däremot inte särskilt snabbtänkt. Han är mer en forskartyp som verkligen går igång på utmaningar och komplexa problem. Han är känslig och har låg självkänsla och jag tror att han grubblar för mycket. Tror att det kan vara en baksida med hög intelligens för vissa. En psykolog sa till mig en gång att den svåraste personlighetstypen att vara född med är att vara intelligent och högkänslig. 

    Det är både ett nöje och ett helvete att vara förälder till ett intelligent barn måste jag tillägga. Ett nöje för att man kan resonera med barnet redan när barnet är litet, man slipper vanliga problem som andra har med sina barn eftersom barnet förstår. Ett helvete för att skolan inte förstår sig på barnet när barnet inte är som det borde vara enligt deras "manual" och det inte finns någon npf-problematik. Skulle säga att det är skolpersonal som har förstört mitt barns självkänsla. 

  • Sommarochsyrener
    Anonym (lagom är bäst) skrev 2022-10-27 13:41:09 följande:

    Jag tror på att lagom är bäst. När man ser sig omkring är riktigt lyckade personer sällan extremt intelligenta, däremot brukar de ha en hög social kompetens. (Det är väl också en form av intelligens?)

    Vet inte om jag har högre intelligens än genomsnittet, men jag har en snabb hjärna och väldigt bra minne. Jag är tveksam till intelligenstests tillförlitlighet, har gjort några och har då runt 130 i resultat. När jag var yngre blev jag ofta irriterad på andra som tog sååå lång tid på sig att förstå saker och jag hade noll förståelse för personer som man måste förklara varje litet steg i en tanke eller sammanhang för. Jag upplever också att jag ofta tänker på ett annorlunda sätt än majoriteten, svårt att förklara hur.

    Nu är jag äldre och har mer tålamod och ödmjukhet inför att vi alla fungerar olika. Jag tar tid på mig att förklara på olika sätt och följa upp att de jag pratar med förstår. 

    Att jag ser svagheter i olika resonemang, har lätt att se sammanhang med mera är förmågor som har varit bra i mitt arbete. Likaså att jag har hög arbetskapacitet, behöver inte lika lång tid som andra när det gäller tankekrävande arbete.

    Min son däremot är superintelligent och det har mest varit negativt för honom hittills. Han har haft svårt med jämnåriga, då han varit på en annan nivå kunskapsmässigt och i hur avancerat han har kunnat resonera i olika åldrar. Han har också svårt att förstå att andra fastnar för meningslösa och inte så utvecklande nöjen (som enkla mobilspel, stirra på meningslösa klipp t ex). Han har också haft problem i skolan när han blivit totalt uttråkad av att inte få några som helst utmaningar och lärarna då tyckt att han är ett problem. Ibland är det som att han vet saker redan innan de ska lära sig det i skolan. Nu på gymnasiet (han går sista året på Na) är det fortfarande så att han redan kan det mesta av matten och fysiken osv fast han aldrig har ansträngt sig för att lära sig det. Jag förstår inte riktigt hur det kan komma sig, men men bra att han inte behöver plugga kanske (han behöver plugga när det gäller historia, SO o dyl så det är ju bra att han lär sig lite studieteknik.)

    Han är däremot inte särskilt snabbtänkt. Han är mer en forskartyp som verkligen går igång på utmaningar och komplexa problem. Han är känslig och har låg självkänsla och jag tror att han grubblar för mycket. Tror att det kan vara en baksida med hög intelligens för vissa. En psykolog sa till mig en gång att den svåraste personlighetstypen att vara född med är att vara intelligent och högkänslig. 

    Det är både ett nöje och ett helvete att vara förälder till ett intelligent barn måste jag tillägga. Ett nöje för att man kan resonera med barnet redan när barnet är litet, man slipper vanliga problem som andra har med sina barn eftersom barnet förstår. Ett helvete för att skolan inte förstår sig på barnet när barnet inte är som det borde vara enligt deras "manual" och det inte finns någon npf-problematik. Skulle säga att det är skolpersonal som har förstört mitt barns självkänsla. 


    Intressant de du skriver. 

    Har en bror som är smartare än mig och han kan tappa tåla och det när gan ska förklara varenda steg. Innan jag förstod det här tyckte jag att det var konstigt hur han kunde få vättre resultat än mig i matten trots att jag la ner mer tid. 

    Det här med svagt minne relatera jag till. 

    Jag drar mig undan som sagt från yrken och utbildningar som kräver IQ (lösa problem resp. förstå/ hjälpa människor).
  • Sommarochsyrener

    Det är ofta att jag upplever mig mug som misslyckad eller som en börda. 

    Ständig avundsjuka och oro i att jag måste välja bort saker eller att jag r0kar ut för dåliga saker pga det här. 

    Håller med om att lagom är bäst. 

    Jag tycker 100-130 är bäst. Problematik kan medfölja om man är för smart som ung. 

    Men 110-130 ish (högre än medel till intelligent inte geni) i iq är enligt mig attraktivt / sexigt.

  • Anonym (lagom är bäst)
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-27 13:55:05 följande:
    Intressant de du skriver. 

    Har en bror som är smartare än mig och han kan tappa tåla och det när gan ska förklara varenda steg. Innan jag förstod det här tyckte jag att det var konstigt hur han kunde få vättre resultat än mig i matten trots att jag la ner mer tid. 

    Det här med svagt minne relatera jag till. 

    Jag drar mig undan som sagt från yrken och utbildningar som kräver IQ (lösa problem resp. förstå/ hjälpa människor).
    Men du! Det finns en plats för alla. Det spelar väl ingen roll om du inte passar för problemlösning eller att hjälpa andra (det senare tycker jag inte alls har med intelligens att göra förresten...ett exempel: när man är på sjukhus - vem får man mest hjälp av? Jo undersköterskan...). 

    Hitta en plats där du trivs och känner att du kan tillföra något :)
  • Sommarochsyrener
    Anonym (lagom är bäst) skrev 2022-10-27 14:02:56 följande:
    Men du! Det finns en plats för alla. Det spelar väl ingen roll om du inte passar för problemlösning eller att hjälpa andra (det senare tycker jag inte alls har med intelligens att göra förresten...ett exempel: när man är på sjukhus - vem får man mest hjälp av? Jo undersköterskan...). 

    Hitta en plats där du trivs och känner att du kan tillföra något :)
    Tack vad snällt!
  • Anonym (Jag)
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-27 12:55:05 följande:
    Intressant det du skriver!

    Jag har IQ under genomsnittet. 

    Det tar tid för mig att lära saker, lösa problem (praktiskt som teoretiskt), svårt om inte omöjligt att bemästra något praktiskt ect. Dålig konsekvenstänk, "inte närvarande liksom", dålig i grupparbete att liksom komma på saker eller driva på, dålig på att kommunicera/ inleda konversationer och förstå människor bland annat känslomässigt. I skolan hade jag så svårt för matten och finns ingen chans att jag kan bli bra som de som är begåvade. 

    Dålig på att koppla samman olika samband och analysera. Att liksom se något abstrakt eller bara ett föremål och koppla det med saker och därmed inse nya saker / samband. Vardagsmässigt ger det mig sämre vardag. Svårt med vissa jobb och ja att jag är rädd från vissa jobb/ saker pga min IQ. Dålig på o hjälpa snarare behöver hjälp.

    Det här har gett mig depression, fått mig att förlita mig på andra med högre IQ och därmed tycker de att jag är jobbig samt att jag fått anstränga mig mer.

    Jag önskar att jag tillhörde över genomsnittet kategorin. Kan vara ensamt med att tillhöra super intelligenta eller genius kategorin. Men som jag önskar att jag tillhörde över genomsnittet. Min livsstandard hade höjts och förbättrats markant!
    Tack för att du delade med dig av dina upplevelser i alla fall! Det ger större insikt och förståelse för andra att se vad du går igenom.
  • Anonym (Civilingenjör)

    Jag har inte extremt hög iq, ca 115 tror jag, har gjort några olika tester och brukar ligga där ungefär. Har aldrig testat mig för iq professionellt, men har gjort en del tester vid rekryteringar och då har jag legat bra till, jag har ju också en lång utbildning till Civilingenjör, som hjälpt mig träna upp problemlösning av olika slag.
    Eftersom jag ofta umgås med andra civilingenjörer känner jag mig inte så supersmart direkt, många av mina kollegor verkar ha mycket mycket högre iq än vad jag har. Många men inte alla med riktigt hög IQ brukar dock ha en tendens till att ha lite svårare för att samarbeta och förklara saker för andra, de förstår inte att andra inte förstår det de förstår.


    Jag har alltid haft lätt för mig i skolan och fixade en Civilingenjörsutbildning med bra betyg utan större problem på normal tid, men märkte att vissa studiekamrater hade det ännu mycket lättare. Jag fick kämpa en del och hade inte tid tex att jobba extra under studierna. Men att festa hade jag förstås tid till !

  • Sommarochsyrener
    Anonym (Civilingenjör) skrev 2022-10-27 15:04:01 följande:

    Jag har inte extremt hög iq, ca 115 tror jag, har gjort några olika tester och brukar ligga där ungefär. Har aldrig testat mig för iq professionellt, men har gjort en del tester vid rekryteringar och då har jag legat bra till, jag har ju också en lång utbildning till Civilingenjör, som hjälpt mig träna upp problemlösning av olika slag.
    Eftersom jag ofta umgås med andra civilingenjörer känner jag mig inte så supersmart direkt, många av mina kollegor verkar ha mycket mycket högre iq än vad jag har. Många men inte alla med riktigt hög IQ brukar dock ha en tendens till att ha lite svårare för att samarbeta och förklara saker för andra, de förstår inte att andra inte förstår det de förstår.


    Jag har alltid haft lätt för mig i skolan och fixade en Civilingenjörsutbildning med bra betyg utan större problem på normal tid, men märkte att vissa studiekamrater hade det ännu mycket lättare. Jag fick kämpa en del och hade inte tid tex att jobba extra under studierna. Men att festa hade jag förstås tid till !


    Det är inte konstigt det du skriver att många av dina klasskamrater hade det enklare än du, för att 115 ligger på above average kategorin. Vilket inte är extremt högt alls, utan bara över genomsnittet. Min bror ligger där (tror han hade exakt ditt värde) och han kan klara en ingenjörsutbildning (kanske inte den vassaste som teknisk fysik direkt, eller liksom man kommer ju inte ens in där till o börja med om man inte har mer än Above average i iq). Men han vill dock inte ha en ingenjörsutbildning för att han vet att han kommer behöva anstränga sig mer än de andra och enligt honom så är folk där så mycket bättre och det går så mycket lättare för de att han bara kommer tappa motivationen. 

    Jag ligger under genomsnittet. Att bli ingenjör=mardröm. Det handlar inte om att jag inte vill, utan också att jag inte kan.

    Inte konstigt enligt min bror är jag trög.

    undra va de där som till hör superior intelligence och genius kategorin tycker om mig då.

    Sen har ju IQ inte nödvändigtvis med personlighet att göra även om det går hand i hand. Har sett folk som tillhör det extrema men är töntiga.

    En sak vet jag och det är att jag önskar en kille med övre genomsnitt IQ. De som är för smarta kan bli lite problem

    För mitt liv hade sugit om jag inte haft min bror som analyserat och höjt min vardagsstandard samt hjälpt mig i skolan.  

    synd att jag inte ärvde dessa gener 
  • Sommarochsyrener

    Det roliga är att enligt honom så har jag inte ens tagit 50% av all innehåll när han förklarar till mig.

    För att enligt honom hänger jag inte med och frågar samma sak. Och är fortfarande på samma punkt. Han kan bli så trött av det. Han har bra tålamod, men är han inte på humör och kommer jag så---

    "asså du är så jävla trög" "du har sällan hjälpt mig med något" "Du kommer inte in med egna analyser och perspektiv" "du kan inte förlita på dig själv" "men du hänger ju inte ens med"

Svar på tråden Intelligens